| |
|
Sven Hector, lundaclartéist av
Erlanders årgång och präst i en röd
finnskogssocken, var riksdagsledamot för vänsterpartiet
kommunisterna 1964-1968. Han var inte partimedlem.
Bengt Hall, f.d. ordförande i (och
livgivare åt) vpk Kristianstad, v-aktiv på de
ställen där han har bott sen dess (Norrköping,
Lund, Malmö), f.d. kommunfullmäktig i Kristianstad,
arbetserfarenhet som samhällsplanerare, f.d. rektor för
vänsterpartiets folkhögskola i Kvarnby, var med
och startade Röda Kapellet 1975 och har sen dess spelat
på flera hundra v-arrangemang, de flesta i Lund, nyss
återflyttad till Lund, kandiderade till uppdraget som
ordinarie v-ledamot av Byggnadsnämnden. Ratades av mötesmajoriteten
med motiveringen att han för närvarande inte var
partimedlem. I stället valdes Nita Lorimer, som öppet
deklarerade att det nya uppdraget gjorde att hon inte kunde
ägna full tid åt sina andra, delvis avlönade,
partiuppdrag.
Det fanns medlemmar som anförde särskilda
skäl för att välja Nita: att hon var arkitekt,
att hon var välkänd (som arbetsmyra) av partiföreningen,
att hon var kvinna. Mot Bengt anfördes att han hade nominerats
av en suspekt person. Men huvudorsaken till att majoriteten
föredrog Nita var säkerligen detta enkla: hon var
partimedlem, i motsats till Bengt.
Den nuvarande v-majoriteten i Lund, Skåne
och partistyrelsen har betecknats som nyleninister. Jag ser
BN-valet som ett bevis för hur riktig den beteckningen
är. Man delar medvetet eller undermedvetet V.I. Lenins
elitära partisyn.
Som v-medlem sen 1970 tycker jag det är
naturligt att vara sådan om man ska företräda
partiet. Det är nog också Bengts uppfattning eftersom
han (om jag förstått honom rätt) hade varit
villig att återinträda. Men poängen är
att den exkluderande partisynen utestänger många
goda krafter i en tid när vänsterpartiet tappar
medlemmar på alla nivåer.
|
|
|
|
|
|
Visst, hade Bengts namn presenterats
för valberedningen ett par timmar tidigare hade han kanske
blivit dess kandidat. Nu hann man kontakta Nita. Hon var säkert
så överraskad som hon förklarade på
mötet och hade säkert aldrig haft en tanke på
att sitta just i Byggnadsnämnden. Men förmodligen
hann hon inför mötet fascineras av tanken. Om inte
annat skulle hon få användning för sin utbildning
till arkitekt, ett yrke inom vilket hon inte har lyckats kvalificera
sej för jobb.
Nå, nu blev det Nita. Den sämre
kandidaten men det blir ingen katastrof. Hon har två
duktiga och engagerade ersättare i nämnden.
Däremot är det en stor olycka
att Nita blev partiföreträdare på heltid.
Inte för sin ordblindhet, som i och för sej försvårar
paritföreningens officiela kommunikation med yttervärlden,
utan för att hon inte kunna förmå sej att
ta avstånd från sin programvidriga kampanj för
att utestänga medlemmar från valrörelsen 2002.
Detta är en omdömeslöshet, och en skymf mot
de berörda, som inte kan glömmas. Därför
finns det anledning att oavbrutet påminna både
Nita och partiföreningen om det skedda. Det är också
förståeligt och legitimt att terra henne en smula.
Det är ett av flera skäl för att gå med/stanna
kvar i vänsterpartiet och delta i dess möten och
övriga verksamhet. Droppen urholkar stenen.
Gunnar Sandin
PS Ett intressant omständighet är att Anders Neergaard,
f.d. ordförande i v-Lund, på mötet men även
efteråt aktivt agerade för att ersätta Nita
med Bengt i BN, genom att nästa medlemsmöte (redan
i kommande vecka) skulle utse en ny representant sedan Nita
övertalats att avsäga sej uppdraget. Man kan undra
över hans motiv. Råder det oro i partistyrelsen
över vart den nuvarande linjen har lett? Vi har ju sett
att Lars Ohly nu slirar på beteckningen "kommunist".
Men eftersom Bengt säger sej ha tröttnat på
spektaklet tycks försöket vara överspelat.
|
|
|
|
