Dags lämna?

  
 

Börjar misströsta om partiet. Upp till var och en, när gränsen är nådd. Och på vad grunder. För egen del startade tvivlet på allvar efter medlemsmötet 6/9. Med omröstningen kring ordinarie till Byggnadsnämnden. Maktsidan beredd gå långt i syfte spärra vägen för en förnyare - fastän fullt meriterad och villig åter inträda i partiet. En person som kunde livat upp och breddat Kompolgruppen. Samt gjort att ej kändes som Nitas privata k-parti - ursäkta! Beredd biträda Nita som ensam partiföreträdare. Och hon valdes ju enhälligt. Varför avstod hon inte sin kandidatur när fanns en annan lovande BN-kandidat - var det priset?
   Så Nillas roll. Bägge damerna spärrade i praktiken vägen för Bengt Hall. Ja, om uppmanade eller känt sig tvingade därtill, är svårt att veta. Om Nilla sen bara diskriminerar män och gör damklubb av lokala partiets BN-representation, ju snarast värre. Än haft blåslampan på sig, menar jag. Manifesta - underförstådda - föreställda krav? Varför gör sig Lars Ohlsson sen omaket trä ännu en lagerkrans över Nita, när fanns en så pass lovande kandidat, som Bengt Hall. Oxå han rädd om stolen? Ja, inte i valberedningen alltså. Men Nilla måhända på väg baks till ideologiska fadershuset. Eller blott prosaisk lokal realpolitik? Rävarnas afton, var det ivf. Att politik kan vara så lågt.
   Ett annat skäl att dra sig ur är allt tunnare miljöaspekten, inom partiet. Menar nu å riks- och distriktsnivån. Än ej lika tydligt kommunalt, samt i regionpolitiken. Måhända fimpades Karin främst på sakpolitiken - ej tänkt så innan. Eller fraktionära samman med sakpolitiska profilen? Så eviga treklöversmässandet från Anders, om socialism, feminism och antirasism. I munnen på en facksociolog låter det mer vatten, än annars. Börjar bli trött på slagordsmantrandet; från speciellt det hållet.
   Medlemsmötet 6/9 visade tydligt, att lokala majoriteten inte viker en tum. Och korkade är 40-talistförnyarna, som inte i det läget går åstad och bildar nåt eget. Å lokal nivå samt ställer upp till nästa val. Under partinamn Vänstern. Finns väl knappt en kommun efter Fagersta med så lovande förutsättningar. Därtill en distriktsorganisation, att samordna frihetliga miljövänstern här i Skåne. Vi kan ha eget 1:a Majtåg i Lund, med stor orkester och allting. Samt ett tåg större än doktrinära falangens. Spelar nu ingen roll, ville bara påvisa styrkan och underlaget. Om nu feghet, slöhet eller vissa hänsyn som skapar tövan. Vad hänsyn?
   Så har vi centralismen. Och går efter praktiken. Även om nog mest Olof som offentligt vädrat leninistiska principerna - antydningsvis eller per reflex. En duktig soldat i varje partiarmé, med prima lojalitet. Nå, inte speciellt osympatisk och har knappast fel i allt. Och då först anställd under ett frihetligt distriktsstyre, så rimligen duktig i tjänsten! Dessutom har man här i Lund samt på distriktet styrelseval till utskotten. Högst ordinära utskott för praktiskt partiarbete.
 

Tja, vad syssla med då? Ev. dock lättare nu. Och HBT-utskottet på distriktet säkert fritt. I straight-kvoten pryder man om inte annat.
   Så pennans ärofält. En stramare policy för skriftliga debattorganen än VB, går att leva med. Men här närmast en paranoid rädsla för att öht ha en debatt. Tre eller fyra IB-debatt om året. Samt ingen lokal websajt. Och vem vill inkräkta på Kompols e-mailrundskick? Ingen sajt på distriktet heller, och pygméhöjd till taket på Menander. Med vad konsekvenser för Lunda-v och Skåne-v, efter hand? Även om ej heller VB kan räknas riktigt välskött. Senast idel 60-åringar, bland både skribenter och citatgäster. Fast Fi vansinnigt skicklig i sin programförklaring, det riktigt slog Einstein om vanföreställningarna kring samhället! Nå, en omröstningssak om solen är blå eller gul.
   Förnyaralternativet på Skånenivån synes förresten rätt havererat - tog i själva verket aldrig riktigt fart? Ja, var finns Skånes alla frihetliga krafter? På landskapets vvv-möten ofta sorgligt glest - speciellt med yngrefolk. Har jag fel? "Efter oss ingenting?" Mycket lite av interna vvv-debatten i Lund samt Skåne når sen ut, bortom e-maillistorna. Från vvv's rikscentrum å västkusten förs å nationella hemsidan en fri och livlig debatt. Som måhända inte berört allt, och på lokal och distriktsnivå ju alltid känsligare. Men ändå? För utan ett forum och utan talesfolk så ingen mobilisering av frihetliga krafterna, här nere. Idéerna dör ut. Samt praktiska politiken där vi avviker från doktrinära, eller vad nu kalla krafterna, i partiet. Nå, vvv är väl överspelat nu. Vem som fällde partiprojektet i våras, samt på vilkas uppdrag eller på vad motiv.
   Åter till vpk! Där har vi senaste affären med v-Lunds valberedning. Och även om Olof inte skickats fram att ta hundhuvudet, så är attityden och rutinerna rätt hårresande. Om nu spelar nån roll - med nästan alla val uppgjorda på förhand. Nå, kvarstår tills vidare som medlem, och lär lägga ett par kongressmotioner i skilda ämnen. Annars bara konstatera, att jag tydligen är på väg till samma slutsats som andra förnyare. Och har fastän polemisk, åt diverse håll förresten, aldrig börjat misströsta förrän nu. Fast utan ryggmärgsreflex mot vad folk kallar sig - och saknar laginstinkt. Sista väl framgått vid nomineringar och röstläggande.
   Partiets rätt ömkligt svaga riksledning spelar även en roll. Menar de anställda, inte fraktionsvalda folket i partistyrelsen. Både Ohly och Pernilla Z. ju tämligen hållningslösa och märkligt utan känsla för partiets helhet, jämte produktiva riktning. Är vi åter på väg bli ett fantasilöst sossestödparti med avtagande insikt för vad framtiden kräver, kring vårt europeiska hus och samhälle? Gröna betong- och asfaltsossar med statlig välfärdsnoja, inom en stram och kontrollneurotisk (eller farsleninistisk ...) organisationsram. Ja, vänsternostalgi eller "staliniserande" partiinflytande. Från var då, förresten? Tja, tiden är nog sjuk!
/j

 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL