Chicago roligare än Vimmerby  
 

Lund, eller åtminstone den del av dess invånare som har tid över, tycks vara inne i en period av tvivel, oro och bristande tilltro till sig själv. Se på de unga, de vill hellre bo i Malmö än i Lund, sägs det, som om det skulle avgöra saken. Mycket riktigt kommer det raskt upp långa listor med förslag om hur vi ska bli mer lika Malmö. Fler gågator och mer bilar i centrum, mer dådkraftiga kommunalpolitiker, fler bostadsutställningar, fler höghus, fler segelregattor med utländska gäster, fler ishockeyarenor. Ja, Lund borde helt enkelt sättas på kartan.
   Då kanske ändå det borde vara dags för några fakta. Malmö är sedan ett tjugotal år en kommunal katastrof: minskande industri, minskande sysselsättning, stigande brottslighet, ökande trafikolyckor. Det är externa faktorer som i huvudsak står bakom: varvsnäringens nedgång, textilindustrins nedgång, etc. Stadsmakterna har uppmärksammat problemen och har pumpat in en hel del pengar för att få det att hålla stan flytande. Öresundsbron och Citytunneln är bägge en sorts stödåtgärder för en vikande ekonomi. Stadens styrande socialdemokrater har alltid varit svaga för extravaganser, men den ekonomiska krisen har tidvis gjort dem rent desperata och benägna att gå på vad som helst som skulle kunna lyfta stan. Det är i Malmö man ville satsa på den galne norrmannens hundravåningsskrapa i Hyllie och det är i Malmö man byggt det sanslösa Turning Torso. Det är i Malmö det finns storbyggmästare som köper ihop ett ishockeylag och driver det med skatteflykt.

En framgångsrik stad
Lund är Skånes snabbast växande industristad och har redan fler arbetsplatser än någon annan stad i Skåne. Stans industrier verkar alla i expansiva


 

sektorer: telekom, läkemedel, förpackningar, utrustning för livsmedelsindustri etc. Till det kommer en stor vårdsektor och ett stort universitet. Kommunen sköts av en ansvarskännande progressiv koalition som har lyckats göra stadens miljöarbete, dess skolor, dess trafiksäkerhet mm till att vara ledande i landet. Ibland styr visserligen borgarna men då är de förhållandevis måttsfulla i sin borgerliga iver och river inte upp vad som åstadkommits. I undersökningar påvisas gång efter annan att få städer i landet kan tävla med Lund vad gäller allmän livskvalitet.

Självbelåtet?
När detta är sagt kanske man ändå kan spekulera i vad det hela handlar om. Kanske är det så att Lund ändå har sjunkit in i en självbelåten lunk. Det gäller inte minst i kulturlivet där man oavbrutet går på en lågbudgetlinje: Kulturnatten är typisk: alla medverkande får själv stå för kostnaderna medan staden tar betalt för programmen till evenemanget! Både Konsthallen och mejeriet var en gång friska fläktar, båda tillkomna genom donationer, men är nu i kommunens regi tämligen ointressanta. Krisen förvärras genom att universitetet , som länge främst marknadsfört sig med bilder av magnolior och studentmössor, är inne i en nedgångsperiod, liksom studentkåren.
   Om jag var 18 år skulle jag också tycka det var häftigare med Chicago än med Vimmerby och mer händelserikt i Malmö än i Lund. Det är inte det. Och jag har inga färdiga recept för att vitalisera Lund. Men nog skulle det kunna gå att göra en del och det skulle inte förvåna mig om det går att hitta ett och annat i vänsterpartiets kommunala handlingsprogram för Lund genom åren . Kanske det här är kan bli ett ämne för hösten diskussioner i Veckobladet?
Lucifer


 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL