Det är i år 100 år sedan Hans Scherfig (1905-1979), dansk författare, konstnär och kommunist, föddes. Jag skriver det här för att säga att han är värd att läsa och se, och att det i Köpenhamn just nu pågår några utställningar om honom.
   Först något om hans böcker. Han debuterade 1938 med en kriminalroman, Den forsvundne fuldmægtig, men det som gjorde honom känd var hans bok om sin skoltid i Metropolitangymnasiet i Köpenhamn, Det forsømte foraar (1940) Han beskriver skolan som en inrättning vars avsikt och effekt just är att förstöra den nyfikenhet och livslust som borde höra ungdomsåren till, men där skolan gör allt för att bryta ner dem. Det handlar om 1920-talet i Köpenhamn, men själv läste jag den som en lysande skildring av hur det var att gå på läroverket i Jönköping på 1950-talet.
   Efter kriget kom några satiriska romaner och sedan 1962 Frydenholm, den stora romanen om Danmark under den tyska ockupationen. Det är en bred skildring av hur den danska borgarklassen finner sig väl tillrätta med tyskarna. Godsägaren Rosenkop-Frydenskjold är gästfriheten själv på godset Frydenholm, som besökes av såväl danska hirdmän som tyska flyggeneraler. De nationella, som herrarna i cementkoncernen FL Schmidt, tjänar grova pengar på att bygga flygfält och betongbunkrar till tyskarna, och lantbruksexporten är minst sagt lönande. Socialdemokraten Stauning är statsminister och den tysksinnade Scavenius utrikesminister. Kungen med sina dagliga ridturer hyllades som en storartad nationell symbol:
   "Som et udtryk for Dagbladets [Politiken] danske sindelag blev der nu hver dag i bladet bragt billeder af kongen. Kongens daglige ridetur blev beskrevet som en betydningsfuld national indsats. I denne for Danmark så alvorlige tid red vor konge! Kunne noget være mere styrkende og opmuntrende? Dér red han. Som et forebillede og et eksempel for sit folk sad han til hest. Denne ridning var som et løfte, konge og folk gav hinanden. Det var som et håndslag, der varmede. Rank som et lys red kongen. Som et lys, hvorefter alt levende vender sig om efter natten. Det lysskær, der er folkets samlingsmærke. Se, sådan skal en konge være! - skrev Dagbladet."
   Regeringen satte några hundra ledande kommunister i fångenskap i Horserøds-lägret på norra Själland och lät sedan tyskarna föra dem till Tyskland och koncentraionslägret Stutthof där många av dem dog. Det är kommunisterna som är Scherfigs hjältar, det är de som börjar föra sabotagekrig mot ockupanterna och som naturligtvis (jfr Irak!) kallas terrorister av alla välsinnade. Men folkopinionen tvingar efter hand också de borgerliga till motstånd. Romanen Frydenholm är en uppgörelse med falskheten i den danska idyllen, en uppgörelse som på senare år har visat sig vara historiskt väl grundad. Det fanns fler danskar som tog värvning i Waffen-SS än som var aktiva i motståndsrörelsen.
Scherfig skrev en krönika varje söndag i Land og Folk, DKP: s dagliga tidning. Den kunde handla om insekter (Scherfig var kunnig amatörentomolog) eller politik, skärpan var densamma. Han är också modernist, positiv till teknik och vetenskap. Människan är i grunden god och när människor blir ondskefulla är det skola och samhälle som har gjort dem

till det. Den närmsta svenska motsvarigheten är nog Bengt Lidforss eller kanske (den yngre) Jan Myrdal. Söndagskrönikorna samlades i årliga utgåvor (man brukade kunna köpa dem på gamla Bokcaféet) och de är lika läsvärda i dag som då. Här är ett stilprov, början på en krönika från 1975:
   "Udrundne er de gamla Dage - Det er mange år siden den kundskabstørstende landboungdom fra partiet Venstre [det danska centerpartiet, Fogh-Rasmussens parti i dag] frejdigt og frisindet sang på de grundtvigske højskoler:
   Hvad solskind er for den sorte Muld
   Er sand Oplysning for Muldets Frænde
   Muldets Frænde er blevet grosserer og jordspekulant. Den gode bondemand, som i fordums tid skal have frembragt agtværdige landbrugsprodukte, handler nu med gummi-oste og kulørte skinker og kemiske pølser og vandpumpede hamburgerrygge. Venstre er trukket til højre, Folketingets sorteste parti.
   Og hvad oplysning angår, skal det nu være et privilegium for velhavende frænder. Det er partiet Venstres ønske, at kundskaber skal koste penge. Den højere uddannelse forbeholdt proprietærers og grosserers sønne. Aftenskolernes undervisning begrænset ved gebyrer. Folkebibliotekenes udlån bremset ved afgifter.…"

Bildkonstnären
Så finns det då också bildkonstnären Scherfig och han är författarens motsats. Lika genompolitiserade som Scherfigs texter var, lika opolitiska var hans bilder. Han var naivist, hans vanligaste bilder visade det fridfulla livet i den frodiga djungeln där aporna leker i de slingrande lianerna. På savannen vandrar lejonen fredligt sida vid sida med zebrorna. Själv sa han att orden var bättre lämpade för kritik och att det var nödvändigt att bevara utopier om paradiset. Det är det han gör i sina bilder. De är fantasier och det är ingen tillfällighet att många av dem har gjorts sig väl i barnböcker.
   Scherfig ägnas just nu en utställning på Arbejdermuséet på Rømergade (åt Nørreportshållet) och den pågår fram till 20 juli. Den ägnas både hans författarskap och hans bilder. I samarbete med Arbejdermuséet visas också en samling av Scherfigs målerier på Sophienholms slott (dit man kommer med buss från S-tågsstationen i Lyngby). Jag har inte sett utställningarna men tänker inte missa dem.
Danmarks Kommunistiske Parti var förmodligen Europas mest Sovjettrogna och Scherfig var i hög grad den linjen trogen. När han skriver om Sovjet är allt harmoni och framsteg och hans bilder därifrån är lika vackra och idylliska som hans djungelbilder. Tanken svindlar: tänk om han hade funnits nu och skrivit om det Danmark som för krig i Irak. Och ett steg längre: tänk om han skrivit om gamla Sovjet och nya Ryssland med samma ironi, skärpa och elegans som han skrev om Danmark!
Sten Henriksson

PS. Läs alltså Scherfig, men prova att läsa honom på danska! Det är det minsta man kan begära av oss som bor i den här provinsen. Det är inte svårt - efter några sidor går det galant!