Jag har just läst en artikel av den kontroversiella men i huvudsak väl argumenterande journalisten Diana Johnstone i 26 april-utgåvan av den uppkäftiga amerikanska webbtidskriften Counterpunch (www.counterpunch.com). Hon skriver om den franska folkliga revolten mot EU-eliten och dess planer på en ny "konstitution". Låt mig citera (min översättning):

"Efterkrigstidens mål att förena Europa för att förebygga ett nytt krig har sedan länge uppnåtts. Det används nu för att vinna anslutning till ett projekt som hotar knyta Europa till de utomeuropeiska krig USA ägnar sig åt. I stället har konstitutionen utformats för att Europa ska förändras till att bli föregångare som ett frihandelsområde i den neoliberala globaliseringsprocessen."

Längre fram om konstitutionen:
"Till skillnad från en normal konstitution så går den längre än att definiera en institutionell struktur för att i stället med stor detaljrikedom förestava vilken politik EU ska driva. Dess centrala mål som går före alla andra är 'en ytterst konkurrenskraftig marknadsekonomi' där 'konkurrensen är fri och ostörd'. Erfarenheten visar att i praktiken betyder det att den är 'ostörd' från statliga interventioner avsedda att främja social jämlikhet. Det är bara de militära utgifterna som är undantag från den

föreskrivna sparsamheten. Artikel 1-41 om 'den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken' syftar till en förstärkning av den militära kapaciteten och specificerar att 'åtaganden och samarbete inom detta område ska vara konsistent med åtaganden under NATO'. EU knyts till NATO, USA:s primära instrument för att påverka europeisk utrikespolitik."

Men kan den franska vänstern verkligen ställa sig på samma sida som Le Pen och hans främlingshatande parti? Vad ska folk säga? Kommer inte Per T att kalla dem brunvänster då?

Johnstone svarar:
"I tjugo år har Le Pen använts för att skrämma den officiella vänstern för att täcka dess eget stadiga återtåg högerut. Nu verkar det som om en på nytt vital vänster är redo att stå för sina egna värderingar, utan någon skrämselfigur. Le Pen kan dra sig tillbaka."

Vi vet inte hur fransmännen kommer att rösta i folkomröstningen. Men de får åtminstone rösta. Här är planen att den politiska eliten ska ge Sveriges ja till det 482 sidor långa dokumentet utan möjlighet för någon svensk folklig opinion att göra sig gällande, vare sig i en folkomröstning eller i ett riksdagsval. Det är minst sagt plågsamt.
Sten Henriksson