På Vänsterveckans (se förra numret) första dag debatterades under rubriken "Från förvirring till förändring" debattboken med samma namn, och puffades för densamma.
   Och visst, texter "om behovet av en radikal vänster" är angelägna. Man instämmer gärna med inledaren Kalle Larsson om behovet av tankesmedjor, förlag, tidningar och annat som kan utveckla vänsterns politik och ge den en större plats i det offenliga samtalet.
   Eftersom detta är ett mötesreferat kan det inte ge någon hel bild av boken (som enligt Kalle delvis hade kommit till som svar på utmaningar från Johan Lönnroth och Jonas Sjöstedt). Det finns anledning att återkomma till den.
   Alltnog, Kalle efterlyste från vänsterpartiet mer systemkritik, tydligare partstagande och mer utomparlamentariskt arbete, "att bygga en rörelse". Och framför allt en självständig ekonomisk politik som utgick från begreppen makt och ägande. Skatter kan höjas och den offentliga sektorn kan växa.
   Tove Fraurud ställde frågan varför ungdomen hade blivit så radikal och varför Ung Vänster hade vuxit så starkt, och gav själv svaret: därför att dagens ungdom hade upplevt en lång rad materiella försämringar av sin situation och för att Ung Vänster erbjöd ett tydligt konfliktperspektiv.

John Hörnquist koncentrerade sej på en kritik av Vägval Vänster som han såg som en yttring av samma kapitulatoriska linje som har marginaliserat de fordom starka kommunistpartierna i Frankrike och Italien.
   - Bokens bästa bidrag är Linnea Nilssons text om marxismens relevans, sa den fjärde inledaren, Daniel Ankarloo, som i hast hade inkallats som ersättare just för Linnea, men som inte hade medverkat i antologin utan vars roll var kritikerns. Hans allmänt vänliga ord om boken blandades med påståenden om att den inte hade frigjort sej från förvirringen och att dess viktigaste krav inte var originellare och radikalare än att de hade varit officiell socialdemokratisk politik på 1970-talet. Han talade också om författarnas "nationalistiska illusioner", något som man gärna skulle vilja höra utvecklas. En chans finns kanske idag fredag kl. 14 när Daniel uppträder solo på Folkets hus.

Debatten efteråt var kort och tam.
Mötet hade samlat 31 personer inklusive inledarna och några fria radikaler ur en äldre generation. De flesta andra tycktes komma från Högskolevänstern medan övriga ungvänstrare var påtagligt få med tanke på hur många de är i Lund (?) och att förbunds-ordföranden var här. Vänsterpartiet var medarrangör men övriga vänsterpartister kunde räknas på ena handens tumme.
Gunnar Sandin