|
Det har sina sidor att sitta här i provinsen långt från
de köttgrytor som finns så nära i Mälarlandskapen.
Det gäller framför allt i statliga sammanhang, men också,
vill jag påstå, i Organisationssverige som i hög
grad ser med Stockholmsögon på landet. Detta vad gäller
pengar, forskningsanslag, kultursatsningar etc. Men i ännu
tydligare är det här förstås när det gäller
opinionsbildning. Media skrivs och meningar formas till allt övervägande
del i Stockholm.
Det finns flera sätt att hantera detta. Mitt
intryck av några vistelser i norra halvan av landet är
att det där ofta resulterar i att blicken vänds mot Stockholm.
Ja inte vanliga människors förstås, de lever på
som folk gör mest överallt. Men folk som tycker de vill
ha något sagt eller ta del av vad som gäller, de följer
Stockholm, talar om Stockholm, åker till Stockholm.
Inte i de södra delarna
Där tror jag det är en skillnad här söderöver.
Om vi här i de nyligen erövrade provinserna lyfter blicken
från grötfatet så är det faktiskt mer sällan
norrut. Kompensationen för vår perifera situation i Skåne
är att vi har god tillgång till Danmark, dansk kultur
och politik.
Danmark är både likt och olikt Sverige.
Danmark är t.ex. i krig för tillfället, i Irak. Men
det hade Sverige också kunnat vara om vi hade fått en
borgerlig regering och det kan vi ju lätt få. Danmark
är dessutom sedan några år i färd med att
stärka sin identitet genom att riktigt hamra fast vad som är
danskt. Det har vi sluppit, men folkpartiet i Sverige är säkert
trenden på spåren.
Särskilt intressant är det att följa
det danska socialdemokratiska partiet. Det har alltid legat före
det svenska vad gäller ideologisk
urholkning. Det har också legat före vad gällt valsiffrorna.
|
|
|
Av det gamla 45%-partiet blev det på 60-talet
ett 35%-parti. I senaste valet var man nere på 25 % medan
Venstre, Anders Fogh numera strömlinjeformade gamla bondeparti,
vid valet i februari fick 29 procent. Det var ingen annan råd
för (s) än att byta partiledare. Det hjälpte visserligen
inte förra gången när Nyrup-Rasmusson ersattes med
Mogens Lykketoft, men Lykketoft såg sig själv som en
som av allmän pliktkänsla hade hoppat in tillfälligt.
Men vem skulle det bli? Saken avgjordes nu i tisdags
efter en allmän medlemsomröstning (väl otänkbart
i Sverige?). Frank Jensen, 44, ekonom, traditionalistisk och närmast
vänsterinriktad, hustrun förskollärare, stod mot
Helle Thorning-Schmidt, 38, pol.mag., förnyare och närmast
högerinriktad, gift med EU-kommissionären Neal Kinnocks
son. Partivänsterns Sven Auken var för Frank, partihögerns
Poul Nyrup Rasmusson för Helle.
Det blev Helle, med ett par tusen rösters
marginal med ett 80-procentigt valdeltagande. Slut på fraktionsstriderna,
sa alla, och sjöng gemensamt sitt gamla slagnummer " Når
jeg ser et rødt flag smælde på en blank og vårfrisk
dag
" Ytterligare ett steg till höger och partiets
slutliga bankrutt, tänker jag, och det får väl då
vägas mot att det blev en kvinna, vilket är ett framsteg.
Men när kommer Palle From?
Nyheter från Rom
Vi har bra omvärldsbevakning här på Veckobladet.
Därför kan jag meddela från en av våra stringers
som läser Se och Hör att Carl Bildt har konverterat till
katolicismen. Det är närmast jämförbart med
drottning Christinas omvändelse. Å andra sidan är
ju läget det att påvejobbet är ledigt. Vår
Rom-korrespondent meddelar per e-post att nästa påve
förväntas bli någon med stort skägg. Det har
inte Carl Bildt, ännu.
Lucifer
|
|
|