Ojämlikhet och hälsa
Professorn i arbets- och miljömedicin Eva Vingård skrev 26 juli i DN Debatt om hälsotillståndet i vårt land. Hur kommer det sig att vi på senare år verkar ha blivit allt sjukare eller i varje fall låter sjukskriva oss i större omfattning än tidigare? Hon har själv inga bra svar på den frågan, avfärdar några av de vanligaste förklaringarna men tillägger: ”Då är i stället de teorier som den brittiske forskaren Michel Marmot framlägger om hur vår status är viktig för hur sjuka vi blir mer intressanta.”
    Jag är förvånad över att Eva Vingård inte går närmare in på vad dessa teorier innebär. Att människor med god ekonomi och hög status i samhället i genomsnitt är friskare och lever längre än de som befinner sig nederst i den sociala rangskalan är ingen nyhet. Vad Michel Marmot, Richard Wilkinson och andra forskare i social epidemiologi anser sig ha kommit fram till är att graden av social och ekonomisk ojämlikhet i ett samhälle påverkar alla medborgare. Det finns en kontinuerlig gradient för hälsotillstånd och förväntad livslängd genom alla samhällsskikt från topp till botten. Ökar ojämlikheten i samhället försämras hälsotillståndet för alla, mest för dem i botten. Enligt samma forskare påverkas även andra faktorer än hälsan av ökad ojämlikhet. Man ser en minskad tillit till såväl medmänniskor som myndigheter och andra överheter. Minskat valdeltagande och ö h t minskat intresse för att deltaga i gemensamma angelägenheter som

föreningar, partier och andra organisationer. Kort sagt minskat socialt kapital. Rasism och diskriminerande handlingar mot personer med lägre status ökar, ofta med våldsamma inslag, s k ”displaced aggression”.
    I fattiga länder förbättras hälsan och medellivslängden när BNP per capita stiger. Men det gäller bara upp till en viss nivå. När BNP per capita överstiger 8–10 000 dollar/år är det inte längre den absoluta ekonomiska nivån utan graden av ekonomisk jämlikhet som avgör hälsoläget. De rika och rätt jämlika länderna Japan och Sverige toppar listan över hälsokriterier i världen medan det ännu rikare men betydligt mer ojämlika USA ligger på 25:e plats när det gäller t ex medellivslängd och barnadödlighet.
    Man frågar sig om det då verkligen kan vara så att den sedan några decennier ökande ekonomiska ojämlikheten i vårt land är den gemensamma nämnaren bakom både ökad sjuklighet och andra oönskade förändringar i samhällsklimatet. För en institution för arbets- och miljömedicin borde det vara en angelägen uppgift att undersöka om det finns konsensus i denna fråga bland forskare på berörda områden.
    Richard Wilkinson har i boken The Impact of Inequality. How to make sick societies healthier beskrivit hur han anser att alla dessa negativa effekter av ojämlikhet kan ha uppkommit. Rekommenderas till läsning.
Erik Kågström

VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL