I talarstolarna: lugn analys och häftig retorik
	Ibland tycker jag politiken har blivit tråkigare men så får jag höra två förstamajtal som gger mig nytt hopp. Först i Trelleborg, numera en årlig anhalt i firandet. Det är tidigt på förmiddagen, den gråkalla dimman från Östersjön har knappt lättat, men de lokala vänsterpartisterna brukar ha en fin värme i stämman . Om inte annat så brukar blodet pulsera lite häftigare i ådrorna när man hör om Egil Ahl (s), det socialdemokratiska kommunalrådet som är som stigen ur det kommunalpolitiska livet i Chicago. I Trelleborg regerar s och m tillsammans på det mest harmoniska sätt. Pedagogisk Lönnroth Men det jag skulle berätta var om Johan Lönnroths tal i Trelleborg. Det var en lugn pedagogisk och analytisk utredning om vilka handlingsmöjligheter vi har för att klara balansen mellan det offentliga – vård, skola, omsorg, kultur – och den privata konsumtionen, grejerna. Problemet är att det blir allt dyrare med det vi vill ha av det offentliga, medan produktionen ger oss allt fler och billigare prylar. Det finns tre vägar sa Johan: 1) vi kan privatisera dehär tjänsterna (och det vill vi inte), 2) vi kan höja skatterna (det går inte, i alla fall inte tillräckligt) 3) vi kan bidra med vår frivilliga arbetsinsats. Det sista brukar ju vi i vänstern avfärda som borgerlig välgörenhet, men det borde vi nog inte. Därutöver drog Lönnroth upp ett antal stora linjer i världsekonomin. Utomordentligt – jag tycker om att lära mig något när jag hör en talare. Blomstrande retorik Det andra talet jag hörde var i Lund av Kalle Larsson, riksdagsman (v) och ofta kallad nykommunist. Det var härligt med en klassisk folktalare och retoriker. Jag har inte hört någon i den klassen på många år, men här var nu en som hade samma allvar som Jörn, om än inte med samma faktagrund och kunskaper. Vad han har i stället är en fin		känsla för språkliga bilder och analogier, T.ex. vad gäller Maud Olofssons förslag om att ungdomar ska få jobb med sämre arbetsrätt , ett förslag som ligger nära det franska som just tvingats tillbaka av franska ungdomar och fackliga organisationer. Om Maud Olofsson lyckas driva igenom sitt förslag ”ska hon få se att svenska ungdomar kan tala franska på gatorna”, vilket måste sägas vara ett elegant framfört hot. Ännu bättre var hans bild av hur unga människor skulle vilja hantera det kapitalistiska sytemet: ”vi vill inte bara tala om hur vi ska dela kakan – vi vill ta över hela bageriet”. Javisst, det är de klassiska tankarna om industriell demokrati som kan formuleras så och det är en glädje att någon gör det. Det kan inte vara ett allt igenom dåligt parti som rymmer både Johan Lönnroth och Kalle Larsson. Valprognoser Om fyra och en halv månad är det val. Det är förstås av sekundärt intresse för oss som värderar det utomparlamentariska arbetet högst, åtminstone i teorin, men lite intressant är det. Hur ska det gå?    Jag talade med en bekant som är som har en fot i den socialdemokratiska valmaskinen och hans svar var följande:    Om det blir ett val mellan personer, mellan Reinfeldt och Persson, så vinner Persson.    Om det blir ett val som handlar om den nuvarande regeringen ska fortsätta så förlorar vi.    Om det blir ett val som handlar om politik så vinner vi. Kanske, men jag vill tillfoga att allt står och faller med valdeltagandet. Jag tror att olusten över den nuvarande politiken, fallskärmar, jättepensioner, affärer etc färgar av sig så att en del givna socialdemokrater kommer att stanna hemma på valdagen (borgarna röstar man bara inte på) och då blir det maktskifte. Men jag kan ha ändrat min bedömning redan om en vecka. Så, stay tuned! Lucifer
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL