1 maj: inte bara för arbetarklassen
	När någon i framtiden ska skriva förstamajfirandets historia är det inte omöjligt att 2006 blir särskilt ihågkommet som ett slags milstolpe i det politiska firandets utveckling. Viktigast i ett världsperspektiv är förstås jättemanifestationerna i USA mot förslaget om skärpta invandringslagar. Okej, de flesta som berörs av lagen och de flesta som protesterade är förvisso arbetare men det skulle ändå vara fel att tala om arbetarrörelse och vänster i sammanhanget.    I Sverige var ledande företrädare för både centern och miljöpartiet ute och talade. Och förstamajtåget i Malmö passerade två aktivister i SPI, klädda i något slags kycklinggul partidress. Nedgången bruten i Lund Vänsterpartiets manifestation var som vanligt den största i Lund. Vi har under ett antal år fått se hur deltagarantalet i demonstrationen successivt har sjunkit. Förra året var det nere i 450 – inte enligt partiets officiella uppgifter men väl enligt Veckobladets erfarna (sen cirka tjugo år tillbaka) räknare. I år fick hon siffran till 470 vilket innebär en liten men dock ökning. Intressant är att arrangörerna i år uppgav ett något lägre tal än hon, vilket tyder på en glädjande tillnyktring. Ingen vinner ju på att man försöker lura sej själv och omvärlden om sin storlek.    Socialdemokraterna i Lund var ungefär lika många som i fjor. Ingen valårseffekt där.		Uppgifterna från andra orter är i skrivande stund knapphändiga. Tusen sa v-arrangörerna i Malmö, och det är ingen hög siffra för en så stor stad. Men vad ska man då säga om Helsingborg, en kommun som har drygt 110 000 invånare av vilka bara ett trettital tågade med vänstern?    Då var det lite bättre i Trelleborg, trots den tidiga timmen och den kyliga dimman. Drygt femti åhörare på mötet, den bästa siffran sen Jan Hammarlund framträdde. Bland åhörarna märktes riksdagsman Sten Lundström, som på förekommen anledning hade valt att förlägga sitt förstamajfirande utanför Malmö. Ord kontra handling Om innehållet i budskapen ska inte mer säga här eftersom det dokumenteras på andra ställen i numret.    Jo, en detalj ändå. ”Ni ungdomar kan lita på att vänsterpartiet slår vakt om er skola”, fastslog Kalle Larsson med emfas från v-tribunen. Men hade man besökt r-arnas (korrektare uttryckt: Kommunistiska partiets) möte på Mårtenstorget och köpt Proletären, kunde man där läsa en intervju med Lutz Pagel, gammal vårdare av den kommunistiska traditionen, som i egenskap av v-representant i stadsdelsnämnden hade deltagit i beslutet att lägga ner högstadiet på Hermodsdalsskolan och försvarade det med kraft. Gunnar Sandin
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL