Traditionalister håller greppet om krympande v-distrikt
Men i år hade partiet valt en mindre lokal än 2004. Det är rimligt eftersom distriktet har krympt sen dess, det senaste året med 49 medlemmar eller cirka sju procent.
Utsöndring och tillströmning
Det blev en kort diskussion om medlemsutvecklingen när verksamhetsberättelsen behandlades. Den handlade främst om avhopp. Medlemsminskningen var störst i partiföreningar där det bråkades mycket, meddelades det, till exempel Helsingborg och Lund. Och en tendens har vänt: det är fler kvinnor än män som lämnar partiet i Skåne.
I linje med tidigare spekulationer här i VB hade det varit mer intressant att höra om rekryteringen. Är det månne så att den strömmen sinar därför att Ung vänster har försvagats, vilket det finns olika tecken på? En diskussion om detta kom aldrig igång ordentligt.
Tråkigt, tyckte VB:s reporter. Men diskussionen behövdes kanske inte, för som inledning till konferensen hade Ung Vänsters egen blåsorkester Röda Flåset framträtt. Förra gången de framträdde i ett liknande sammanhang var de ett dussin tämligen välspelande ungdomar. Nu var de sju, varav tre i ungdomsförbundsålder. De fyra andra hade överskridit den gränsen, i några fall med mycket god marginal.
– Vi är Sveriges enda revolutionära blåsorkester, förklarade presentatören stolt. Utsikterna för den svenska revolutionen har varit ljusare.
Var finns araberna?
Själva det musikaliska framförandet ska inte recenseras. Vi nöjer oss med att återge en replik från en annan åhörare: ”Det var synd att Olof Norborg lyckades få bukt med det starka högtalarbrus som bröt ut mitt i en av kamplåtarna.” Det bruset bröt ut ett par gånger, och distriktsombudsmännens svårigheter med den audiovisuella tekniken har vi haft anledning att påpeka i tidigare reportage. Men det mesta av det som sades från talarstolen gick att uppfatta även om det ekade rejält i lokalen.
Förbättrad medlemsrekrytering och medlemsvård anvisades som metoder mot tillbakagången. Kvinnor och invandrare utpekades som målgrupper. Men en delegat påpekade att av de stora invandrargrupperna araber och kurder var det bara en person, han själv, som numera fanns kvar i partidistriktet.
Verksamhetsberättelsen i övrigt lockade inte till diskussion, vare sej uppgifterna om haltande utskottsverksamhet eller om de framgångar som redovisades, där dock de viktigaste handlade om regiongruppens ”parlamentariska” verksamhet. Och att Öresundstågens stopp i Eslöv och Höör blir kvar är nog primärt de lokala politikernas förtjänst, inte vänsterpartiets. Det var en utförlig berättelse inte minst genom att namnen nogsamt noterades på konferensdeltagare och dylikt, även om vi inte fick veta namnet på talarna vid partiets största offentliga manifestationer under året, det vill säga första maj.
När mor super …
Det var i allmänhet lama och korta debatter, och bara två motioner hade lämnats in. Den märktes att ”enmansoppositionen” Bengt Håkansson i Lomma hade gett upp och inte heller vill stå på några valsedlar.
En motion kände man igen. Den handlade om arvodering av distriktsordförande. När Maria Hagberg kandiderade mot Kjell Kvist sa hon att ett arvode var en förutsättning för att hon skulle ställa upp, för som socialsekreterare kunde hon inte delvis sköta uppdraget på jobbet, vilket fackombudsmannen Kvist med hans friare arbetsvillkor kunde. Det blev emellertid nej till arvodering från den traditionalistiska majoriteten, inklusive Britta Berg. Men när mor super är det alltid rätt, för att travestera
Enda nederlaget
Den andra av motionerna hade lämnats in av Stefan Arvidsson i Lund. Han ville ändra skrivningen i regionprogrammets kulturavsnitt, inte bejaka ”kultur” i allmänhet utan skilja mellan god kultur och dålig eller skadlig och föra en ”kompromisslös” kamp mot den kommersiella kulturen. Distriktsstyrelsen hade skrivit en intressant och välavvägd motivering för sitt avslagsyrkande.
Här blev det en debatt – som hade kunnat bli ännu mer givande om Lund hade valt motionären till ombud. Men delegaterna från Malmö bröt ut två meningar ur motionen, ställde dem mot programtextens ”blomsterspråk” och vann majoritet.
Detta var såvitt jag kunde notera distriktsstyrelsens och valberedningens enda nederlag. Jo, regionprogramtexten skulle ändras även på en annan punkt, men det ansågs kunna ske ”redaktionellt” – trots att ändringar normalt ska tillkomma efter motionsbehandling.
Politik som yrke
Så blev det dags för val. Distriktsstyrelsen utökades med två ersättare. När kongressen valde partistyrelse noterade VB det förstärkta inslaget av yrkespolitiker. Samma tendens märks nu i Skåne där nya DS innehåller fem politikerproffs, bland annat alla de tre politiska regionsekreterarna. Politiskt blir det ingen förändring, Mikael Persson styr nu som tidigare.
Av större allmänt intresse är naturligtvis listorna till region och riksdag.
Av de fyra skånska vänsterpartister som valdes till riksdagen 2002 var bara en med på årskonferensen. Tasso Stafilides har lämnat Skåne, Karin Svensson Smith har lämnat partiet och Sten Lundström var uppenbart besviken över att ha petats trots sina ansträngningar att behaga majoriteten. Inte heller den ende närvarande, Sven Erik Sjöstrand, verkade glad över sin degradering men försökte ändå hålla god min.
En annan som saknades i Kristianstad var Peter Ahlbom, dugligt kommunalråd i Helsingborg, som blev så varmt välkomnad åter till fadershuset sen han hade lämnat Vägval Vänster. Han hade hoppats på att få toppa riksdagslistan men i år skulle det vara kvinnor, helst invandrarkvinnor, och det hjälpte inte att han hade sina förespråkare och fick närmare en tredjedel av rösterna.
Onödiga konflikter?
Marta Santander från Lund, som inte har gjort så stort väsen av sej, står alltså högst i riksdagsvalkretsen Skåne län södra. Närmast kommer en annan kvinna, Eva Lindstedt i Skurup, som sägs ha varit den som tände upprorsgnistan mot Karin Svensson Smith. Hennes sambo Leo Vukadin i valberedningen ställde sej finkänsligt nog inte bakom hennes nominering men hade inget emot att förorda sin syster till topplatsen i nordöst.
Lund är den största partiföreningen i sydkretsen. Därnäst kommer Trelleborg. Att man får gå ner till sjuttonde plats på riksdagslistan för att hitta en trelleborgare kan ha något att göra med att Trelleborgsorganisationen helhjärtat ställde upp i Karinkampanjen 2002.
Konflikterna kring riksdagslistorna visar sej kanske ändå onödiga, för med den senaste opinionssiffran (Skop, 5,4 procent) blir det inga v-riksdagskvinnor från Skåne. I regionen bör man emellertid räkna med representation även om den blir decimerad. Saima Jönsson Fahoum står som väntat överst på listan i den krets som Lund tillhör.
Gunnar Sandin