Karl XII regerade Sverige från Lund 1716-1718. Sedan dess har lundabornas åsikter om Karl skiftat över åren. Kanske var de lättade över att bli av med honom då, den där junidagen han red norrut klockan fem på morgonen. Men hundra år senare hyllades han av Tegnér.
   Redan på 1850-talet startades traditionen med fackeltåg siste november. Under 1930-talet sågs Karl XII som en förenande länk mellan Tyskland och de nazistiska studentorganisationerna i Lund. Fackeltågen upphörde med andra världskrigets slut. Men på 1960-talet började historieromantiker och högerextremister att tåga igen, och möttes då av motdemonstrationer och som med åren utmynnade i gatuslagsmål. Sedan 1990-talets senare del har tågen upphört.
   Man blir ju nyfiken på en historisk gestalt som uppväcker så olika reaktioner och attraherar så olika grupper.
   Peter Englund skapade med sin bok Poltava ett intresse för den svenska s.k. stormaktstidens historia. I efterdyningarna av den succén har det kommit åtminstone tre böcker om Karl XII, varav två handlar om hans vistelse i Lund.
   Bengt Liljegren utkom 2000 med den första moderna, heltäckande KarlXII-biografin.

Från bondhåla till bondby
En avknoppning av den är hans Karl XII i Lund. När Sverige styrdes från Skåne från 1999, en liten behändig bok utgiven av Historiska media. Lustigt nog har det kommit ytterligare en bok i år på samma tema och i samma tillgängliga format, nämligen Gulli Ekholms Lund på Karl XII:s tid. Denna bok bygger på en serie från föreläsningar på 1980- och 1990-talen och är utgiven av

Katedralskolans kamratförening. Böckerna är alltså ganska samtida.
   Framför allt Ekholms bok tecknar levande den lilla landsortshåla om 1300 innevånare, som råkar drabbas av att kungen med hela hans hovstat, regering, förtroliga för att inte tala om utländska sändebud och fordringsägare från Bender slår sig ner och kräver tak över huvudet och all möjlig service. Rum och kammare rekvirerades av borgare och professorer som hade lämpliga hus. Sammanlagt inkvarterades runt 550 personer.
   Lunds dåligt organiserade posthantering (en gumma gick runt med breven i förklädet och delade ut breven, och tappade något ibland) kan förresten ha resulterat i att Karl XII i februari 1718 utfär-dade en ny postordning för hela riket.
   Liljegrens bok fokuserar litet med på det politiska spelet, Ekholm har längre avsnitt om själva Lund. Båda har en del att berätta om Karl XII:s förhållande till akademien och hans uttalade intresse för filosofi och matematik.
   Båda böckerna innehåller också små miniatyrporträtt av samtida ”kändisar” – från tsarens spion Hinrich Hölterling och hovnarren Anders Luxemburg till den märklige hovpredikanten Andreas Rhyzelius och Görtz – ni minns väl KarlXII:s inflytelserike, men hatade finansminister, han med nödmynten?
   Lokalhistoria ger mersmak.
   När Karl XII lämnat Lund sjönk staden tillbaka till sin tidigare obemärkthet, ”en akademisk bondby”. Sömnen varade ända fram till 1856, då järnvägen kom till Lund och staden började utvecklas till en viktig industristad. Vem skriver den historien?
i.