Det stora speglas i det lilla. Där Arkivgatan korsar cykelstråket, f.d. Revingebanan, ligger ett hus som av äldre Lundabor kallades Port Arthur.
Skräck för ryssen är ett gammalt svenskt fenomen. Även om det var herrarna som bestämde om krigen, torde stämningarna ha påverkat alla samhällsklasser. Det finns emellertid ett påtagligt historiskt undantag: det japansk-ryska kriget 1904–05. Då höll svenskar i allmänhet och även arbetarna på ryssarna. Förklaringen heter främlingsrädsla och japaner var ett ännu mer främmande folk än ryssar. Det var också ett folk vars snabba kommersiella och militära expansion väckte oro och tal om ”gula faran”.
1904–05 byggdes också Lund–Revinge järnväg, i sin stympade form känd som Hardebergaspåret. Entreprenören var visserligen vid ett tillfälle ute och jagade förment ryska spioner (som förmodligen var från Ryssland fördrivna judiska gårdfarihandlare), men i kriget tog hans rallare ändå parti för ryssarna. De döpte

sitt arbetslok till ”Rättvisan” och målade namnet med sirliga bokstäver på dess sidovattentankar. Varför ”Rättvisan”? Jo, därför att ett ryskt slagskepp vid namn ”Retvizan” gjorde heroiska insatser vid försvaret av Port Arthur. ”Retvizan” är en ljudenlig translittrering från den kyrilliska skriften. Det låter ändå svenskt.
Visst. Den ryska marinen hade liksom många andra flottor seden att låta nya båtar ärva äldre fartygs namn. Det 1904 aktuella slagskeppets ”far” var ett segelfartyg från 1855 som sen gjordes om till ångare, men ”farfadern” var äkta svensk. Det var ett linjeskepp som erövrades av ryssarna i ”Viborgska gatloppet” 1790 och alltså fick behålla sitt namn under den nya flaggen, om än lätt förryskat. För att alltså ärvas och så småningom åter försvenskas på ett lok i Lund, samtidigt som ett hus fick hylla Port Arthurs tappra, vithyade försvarare.
Det är järnvägshistorikern Yngve Holmgren som 1990 berättat den fascinerande historien i årsboken Spår.
Gr