|
Visst var det fint på Stortorget i söndags!
Solen flödade över en mängd röda fanor och banderoller,
glada människor vimlade och det var nog andra än Mats
Olsson och Ulla-Britt Petersson (v) som fick intrycket lite
fler än vanligt. Men ögat bedrog. I vänsterns
demonstrationståg gick cirka 450 personer, enligt tre oberoende
och vana räknare. Det är mindre än i fjor, den lägsta
siffran sen denna Lundavänster började tåga på
egen hand 1974 och cirka sju gånger mindre än rekordet
från 1980. Fast fortfarande dubbelt så stort som s-tåget.
De senaste årens vänsteruppsving har
ibland jämförts med Vietnamgenerationen, men det är
uppenbarligen en skillnad i förmågan till gatumobilisering.
Dessutom är det tyvärr en del som talar för att det
aktuella uppsvinget planar ut och försvagas. Årets första
maj gav flera tecken på detta.
Södern befriar sej
Jag spelar sen tretti år i Röda Kapellet och en första
maj blir mitt synfält något beskuret. Samtidigt ger spelandet
tillfälle att komma ut och se en bit av världen utanför
Lund.
Dagen innan var det alltså tretti år
sen befrielsen av Saigon. Vi hade musicerat vid ett rutinartat v-möte
på ett rätt så ödsligt Stortorg och höll
på att packa ner instrumenten när nån utbrast:
Varför spelade vi inte Befria Södern? Men
vi hade en chans till. När vi på kvällen medverkade
vid Klostergårdens byalags fina våreld på St Lars
hade vi fått fram noterna till FNL:s kampmelodi.
Och vi tog morgonen därpå med dem till
Trelleborg, första stationen på orkesterns förstamajturné.
Herman Schmid, mötets huvudtalare, knöt genast an. Solidariteten
från Sverige och andra länder var viktig under Vietnamkriget
och andra av den tidens frigörelsestrider, påminde han.
Men nu håller Södern, det som för oss en gång
var u-länderna men numera brukar kallas Syd eller
Sydvärlden, på att befria sej själv. Kina och Indien
är kända exempel, i Latinamerika finns en vänstervåg
och det knyts löftesrika allianser mellan vissa länder
där. Till och med i Afrika finns det positiva tecken.
Underutnyttjad talare
Efter sin mandatperiod i EU-parlamentet har Herman återgått
till sitt jobb som universitetslärare i Roskilde och undervisar
studenter från tredje världen om Danmarks, Skandinaviens
och Europas historia. De förvånas över vänsterns
utbredda EU-skepsis och efterlyser ett starkt och enat Europa som
motvikt till USA. Detta har fått Herman att reflektera över
sin och vänsterpartiets hållning till EU. Men han är
pessimistisk om dess potential under nuvarande förhållanden,
när den långa lågkonjunkturen har gjort människor
rädda och fått nationella regeringar att konkurrera inom
organisationens ram.
Dynamisk kapitalism har Hermans stundenter sett
därhemma. Vad de inte upplevt förut, och som de hänförs
av i Danmark, är välfärdsstaten. Som det är
vår världshistoriska mission att slå vakt om
även om Herman inte använde det uttrycket.
Det var ett bra tal, insiktsfullt, eftersinnande,
lärorikt, ett samtal (utan manus) med åhörarna.
Det var synd att Herman inte fick tillfälle att medverka på
fler ställen i Skåne, till exempel i Lund, men det fanns
väl någon uträkning hos distriktsstyrelsen. Nu var
vi 50 som fick höra honom (och goda lokala förmågor)
i Trelleborg 29 i publiken, 20 i orkestern och en journalist.
Både kreativt och slitet
I Malmö la orkesterangelägenheter beslag på min
uppmärksamhet. Dock hann jag imponeras av den kraftfulla ljudanläggningen
vid samlingen på Möllevångstorget och av de delvis
vitsiga och kreativa slagorden, som verkligen ropades av deltagarna.
Jag vet som gammal demonstrationsarrangör hur svårt det
kan vara att få igång folk. (Det förekom också
slagord som var slitna eller politiskt tveksamma.)
Hur många tågade? Här hade VB
ingen egen räknare utplacerad. Arrangörerna sa drygt tusen,
polisen 560. Jag tror att sanningen ligger mitt emellan. När
tåget svängde på Gustav Adolfs torg fick man en
god överblick, och inte var det dubbelt så långt
som tåget i Lund.
Orkesterangelägenheterna handlade delvis
om trummor. Marscherar man behövs det trumslagare, men vänsterpartiets
politiska insnävning har gjort det svårt att hitta utomstående
som vill hoppa in. Då får man ta till lösningar
som kostar pengar, och första gången fick
|
|
|
Malmövänstern pröjsa. Fast 1 500
kronor är billigt jämfört med de 10 000 som
en för dagen omdöpt hemvärnsorkester kostade socialdemokraterna
i Lund. På hemmaplan spelar Röda Kapellet tills vidare
gratis.
Kris i Helsingborg
I Lund var jag nyfiken på om huvudtalaren skulle motsvara
mina lågt ställda förväntningar, men för
första gången måste Röda Kapellet bryta upp
genast efter demonstrationens slut. Vi skulle till Helsingborg där
vänsterpartiet hade engagerat oss för en föreställning
av vårt Vysotskijprogram. Det var en upplevelse att få
spela i Folkets hus magnifika A-sal. Jugendkitsch ja, men salen
och hela huset är ett starkt uttryck för kraften och framtidstron
hos arbetarrörelsen för hundra år sen.
Publiken var sympatisk men lyckades inte fylla
salen, för att uttrycka det försiktigt. Mej förvånade
det inte, jag vet att vänsterpartiet i Helsingborg har varit
organisatoriskt svagt under lång tid och inte precis blivit
starkare av att en ung falang med ny retorik fått majoritet.
Och det bekräftades av arrangörerna: dagens planerade
demonstration hade fått ställas in på grund av
den dåliga uppslutningen, tjugo aktivister och lika många
övriga åhörare på det ersättande mötet
enligt lokaltidningen.
Sen var det äntligen dags att fara hem, med
dagens alla melodier tävlande om plats i huvudet. Vann gjorde
den bolivianska Convite al socavon som vi körde
oavbrutet hela gågatan i Lund.
Rekord, men
Följande dag ges tillfälle till tidningsläsning och
eftertanke. Uppsala: 400 v, 250 s, alltså ungefär samma
storleksordning och -re-lation som i Lund. Men i kristdemokraternas
förstamajtåg gick åtta hundra! Där ser man
vad Livets Ord kan göra. Hade kd i Lund fått ihop mer
än åtta?
Göteborg: enligt arrangörernas egna
uppgifter tusen r-are, 1 600 sossar, närmare två tusen
i v-tåget, vilket inte imponerar bland annat med tanke på
att ordförande Ohly talade. Och syndikalisterna hade lika många.
Stockholm: ingen rapportering om demonstrationerna
i DN eller Svenskan, inte heller på lokalsidorna, skandal
faktiskt. Men vänsterns distriktsexpedition uppger 6 5007 000,
en viss minskning från i fjor.
Tillbaka till hemlänet där v-distriktet
hade satsat och fått till stånd fjorton arrangemang.
Ett rekord i antal, men inte i uppslutning om man lägger samman
lokaltidningarnas referat. I Hässleholm har Ung Vänster
femton medlemmar men ingen kom till mötet, berättar Norra
Skåne.
Den samlade bilden är att socialdemokraterna
minskade på de flesta håll men höll siffrorna uppe
på andra, till exempel i Lund. Vänsterpartiet/Ung Vänster
krympte nästan överallt. Anarkister och syndikalister
har medvind, samla-de fem tusen till en parkfest i Stockholm.
Spöket vid horisonten
Partiella medvindar till trots är det högervinden som
dominerar just nu. Borgarna har ett betryggande försprång
i opinionen och mp, s och v har alla sjunkit parallellt i de två
senaste mätningarna vilket är mycket ovanligt.
Vänsterpartiet hade alltså 5,0 procent
i Temo. Vi som varit med ett slag och bland annat upplevt valresultat
under tre procent tar det med fattning men nog är det ledsamt.
För unga som inte är lika härdade kan det vara svårare.
Vad som avtecknar sej vid horisonten är ett val 2006 där
riksdagsrepresentationen kanske räddas av en gammal kär
kamrat, men där mandat går förlorade på alla
nivåer tillsammans med partistöd. Ärrade ombudsmän
tvingas skaffa sej ett hederligt arbete.
Var tror ni att partiet hade legat med Jonas Sjöstedt
som ordförande i stället för Lars Ohly?
Min egen gissning är tvåtre procentenheter
högre. Högervinden hade vi inte sluppit, men ett parti
som behållit öppenheten från Gudrun Schymans tid
skulle ha lyckats hålla kvar fler sympatisörer. Det är
just den nya dogmatismen och slutenheten som många reagerar
mot, det märks inte bara när man ska få ihop en
spelbar orkester till första maj.
På Stortorget sökte jag efter en cymbalist.
Stötte på duktiga musikanten S.
Du har ju varit med oss förr. Kan du ta hand om
bäckarna?
Tyvärr, det känns inte rätt. Jag tänker
gå med i Feministiskt initiativ senare idag.
Det är tydligen i Fi det händer. Se särskild rapport.
Gunnar Sandin
|
|
|