Visdomsord

Kom inte nära dem som äta upp hvad andra trälat ihop… Lik äro denna världens rika män, min son! Pläga ej umgänge med lik… Lider folket qval, kräv hämnd! Den som kallar något för sin "egendom" har med desse orden skrifvit sin egen dom.
Eric Hermelin, Sankt Lars, Lund.

 

Pressgrannar

De osolidariska
Privata hyresvärdar är osolidariska. Borgerliga politiker är solidariska – med de privata hyresvärdarna.
   Vi har fått en lägenhet i år från HSB. Det är vad de privata hyresvärdarna ställer upp med, säger Mats Helmfrid, M. LKF lämnar kanske 15 lägenheter. 33 flyktingar har kommit till Lund hittills i år. Lund har slutit avtal om att ta emot 125.
   Vi kan inte tvinga någon att ställa upp, framhåller Helmfrid.
   Uppgifterna är hämtade från en liten i ord stillsam, i sak uppseendeväckande artikel av Jan Samuelsson i SDS 10/9

Jan Hjärpe om den USA-producerade satiren om profeten Muhammed: ”Det är uttryckligen gjort för att förolämpa och förnedra människor och deras tro. Jag ser det som direkt ondskefullt, eftersom det kan trigga fram våldsaktioner som det redan gjort, och skulle kunna eskalera till något verkligt farligt. Jämför skottet i Sarajevo.”
SDS13/9

 

Lars Vilks gärningar

Lars Vilks kan inte precis klaga över brist på uppmärksamhet och just nu överskuggar hans medverkan i SIONs möte det mesta. Men när röken lagt sig kan en annan sida av hans verksamhet nog vara värd att begrunda.

Nimis, en av de sista vackra sensommar- dagarna. Det kryllar med besökare i alla åldrar, trots att det krävs en hygglig kondition för att komma hit ner längs branta stigar. Barn och ungdomar klänger i de höga plockepinntornen. För oss äldre känns det äventyrligt nog när vi trevar oss fram i de smala gångarna. Några danskar äter sin madpakke i vattenbrynet. En stilig livvakt, ett riktigt strandlejon som skulle pryda sin plats på beachen i Malibu, glassar på en klipphäll. Uppe i ett av tornen står den senige Vilks själv, rycker loss brädor och hamrar fast andra brädor. Ibland avbryts han av någon som vill ha hans autograf eller fotograferas tillsammans med honom och det går han med på, dock utan onödig tidsspillan.
   Men tänk om han också sålde vykort av sin skapelse. Eller modeller à la flaggskepp. Tänk om han sålde kylskåpsmagneter. Tänk om han sålde T-shirts och musmattor. Vad han skulle kunna tjäna på att kränga Nimisprylar!
   Ändå bara hamrar han bara vidare på sitt olagliga bygg om han inte gör något annat och det gör han som bekant ibland. Men nu handlar det inte om New York utan om Kullaberg. Är inte hans likgiltighet inför de enorma förtjänstmöjligheterna en lika stor utmaning som rondellhunden, om än med annat fokus?
   Alla i branschen vet att när det visas konst, åtminstone konst som inte är till salu, måste det finnas en servering - helst en bra restaurang - för att få dit folk. Om Thielska galleriet bara fick ett anständigt kafé skulle besökssiffrorna rusa i höjden.
   Det ska förstås också finnas en butik med sjalar, böcker, klockor, krukor, pussel, filmer, smycken, muggar, pennor, brevpapper, skivor. Visst känns det fint att komma hem med en påse som det står Moderna Museet eller Louisiana eller MoMa på? Men den som vill ha en påse som det står Nimis på får tillverka den själv. Ändå kommer människor hit i skaror och året om. Trots att de inte ens kan få en anständigt kopp kaffe.
   Inte nog med det. Det fattas också toiletter, nödutgångar och brandsläckare, liksom anslag som upplyser om att detta är land art och vad begreppet står för – och mycket mera. Tänk om folk fick för sig att allt detta inte är nödvändigt, lika lite som själva Nimis är det.
   Men om bara Lars Vilks bejakade sin plats i upplevelseindustrin skulle han - förutom att bli rik - skapa välbehövliga jobb för traktens ungdomar som guider, entrévakter, serverings- och kioskpersonal. För att inte tala om alla de arbetstillfällen det skulle kunna bli hos tillverkare av Nimissouvenirer som nu torkar inne! Visserligen skulle de förmodligen finnas i Kina men i alla fall. Konst och kommers är ett vinnarkoncept. Se på Louisiana!
Lotte Möller

 

Hemska informationer

I sommar har det kommit en massa information om hur vi ligger till med koldioxidutsläppen i världen. Från 2010-2011 ökade dessa med 3 %, jag antar att detta är alla växthusgaser omräknat till koldioxid. Detta är mer än ökningen av snittet de senaste 10 åren som är 2.7 %.  Drygt 20 år efter Rio fortsätter vi alltså att släppa ut alltmer växthusgaser.  FN:s globala utsläppsmål, hur mycket vi kan släppa ut till 2050 kommer med denna trend att uppnås redan 2030. Det är framförallt Kina och Indien som står för ökningen. Europa och USA minskar sina utsläpp, men det nerslående är att, vi som har råd, inte förmår täcka upp Kinas Och Indiens ökning. Ta USA, som exempel, de har ungefär 4 % av världens befolkning, men gör av med 16 % av de totala utsläppen. Om alla på vår planet hade levt som de rikaste i USA hade vi inte haft en chans att klara miljöutmaningen. USA och EU har ett stort ansvar. Siffrorna ovan läste jag i en artikel i Sydsvenskan.
   Resultatet av de ökade utsläppen kan vi se i andra informationer som kommit på senare tid. Torka i USA, som förmodligen kommer att höja våra matpriser, detta slår hårt mot de som redan nu har svält. Värme i Sydeuropa som ger bränder. Vi ser ständigt översvämningar överallt i världen eftersom isar smälter, avsmältning som kommer att ger oss höjd nivå på havsvattnet.  Vi ser orkaner som ständigt går över Karibien och andra delar av världen.
   En annan siffra i artikeln är utvecklingen för förnybar energi. I artikeln framställs denna utveckling som positiv! De senaste 7 åren, från 2004-11 fördubblades den förnybara energin, alltså 100 %. Men  ökningen sker från låg nivå, från 1.0 % till 2.1 % av världen energiproduktion. Med andra ord, den förnybara energins ökning är inte i närheten att täcka upp för de ökande koldioxidutsläppen. Även om vi ökar förnybar energi i den takten, fördubblar den på 7 år, kommer det att dröja många år innan den ersätter den farliga energin.  Förmodligen bör vi komma dit betydligt tidigare.
   De här siffrorna borde slagits upp stort på förstasidor. I Sydsvenskan fanns artikeln inne i tidningen, inte särskilt stor. Det handlar om siffror som, om trenden fortsätter, kommer att förstöra betingelserna på vår planet. Vi kommer därför att se ännu fler miljöflyktingar, vi kommer att se krig om råvarorna om vi inte snabbt får fram förnybar energi, detta i sin tur kommer att ge ytterligare flyktingar.
   Det är tydligt att politiken inte klarar detta, ingen politiker blir omvald som föreslår höjda energiskatter i den omfattning som behövs för att få ner utsläppen. Ändå är detta den enda lösningen och det är bara politiken som kan klara detta. Det är politiken som har ansvaret eftersom det är politiska beslut som fört oss dit vi är nu. Vi har erfarenhet på tobak och alkohol att höjda priser ger lägre konsumtion. Att lita till den enskilde är naivt, det är ingen framkomlig väg, vi har ingen erfarenhet av att den person som uppnått en viss ekonomisk standard är beredd att avstå denna.
   Det finns en lösning, i teorin enkel, dubbla priset, genom skatter, på allt som är farligt. Lägg de pengar som kommer in på bättre och fullvärdig kollektivtrafik, utveckling och subventioner av förnybar energi, upprustning av våra bostäder så att de blir självförsörjande på energi. Allt på global nivå.
   Fast där blev jag visst själv naiv!
Sven-Hugo Mattsson

11 september spökar fortfarande

I namn av anti-terrorismen följer sedan 11 september 2001 rättskränkningar, här som där:
   En muslimsk prisbelönad ungdomsledare i Umeå nekas trots 14 år i Sverige medborgarskap. Enligt Säpo har han för stort nätverk. Alltför välintegrerad?
   Under hela sommaren har 16-årige Abdullah Moummou suttit frihetsberövad utan att ha begått något brott men tillsammans med kriminella. Frihetsberövad för vad Säpo tror att han tänker göra. Berövad friheten i förebyggande syfte?
   Obama stängde aldrig Guantanamo. Tre oskyldiga uigurer från Kina har suttit där utan rättegång i 10 år. En av dem, Yousuf Abbas, har familjeanknytning till Sverige. Därför måste Sverige ge honom uppehållstillstånd.
   Och i Afghanistan fortsätter kriget mot terrorismen med svenska soldater.
Är det inte nog nu?
Anders Davidson

 

Lucifer
En hjälpande hand?

Nog är det förbryllande. En majoritet av såväl partimedlemmar som sympatisörer i Socialdemokraterna vill stoppa vinsterna i välfärden, dvs de miljardbelopp av skattepengar som via Carema m fl går till riskkapitalbolag och det dessutom utan att betala skatt. Till och med borgerliga sympatisörer säger detsamma och instämmer i Vänsterpartiets krav på att det ska få ett slut. Men den socialdemokratiska partiledningen vacklar och vecklar in sig i tal om kvalitet och vägrar att sätta ner foten. Det senaste i debatten tycks vara att det ska vara frivilliga överenskommelser om högre etik i branschen. Det är så naivt och undflyende att man blir nästan rörd.
Läs mer »

 

Skolrötan och köpenickiaden i Staffanstorp

17 procent av Sveriges 15-åringar har sådana lässvårigheter att de inte når upp till den nivå som krävs för att utvecklas och fungera i samhället, hemmet, skolan och på jobbet. Beträffande läskunnighet ligger Sverige sist i Norden och under genomsnittet i EU.
   Men betygen blir allt högre. Som väntat visar en aktuell undersökning att de skolpengsgiriga friskolorna sätter högre betyg än de kommunala skolorna på de nationella proven, trots likvärdiga prov.
   Klyftan mellan betyg och vetande växer.
Men kommunala skolor kan ruttna snabbare än man tror. Kommunalpolitiker är ofta för okunniga för att ha ansvar för skolan. I Staffanstorp sökte de hjälp hos ”framtidsanalytikern” Troed Troedson som driver företaget ”Paradigmmäklarna”. Och det var en riktig mäklare det!
   SDS rapporterar 11/9 om fyra möten á 40 000 kronor, två föreläsningar á 60 000 kronor, ett seminarium med Barn och ungdomsnämnden á 16 000 kronor och 16 000 för ”framtagning av styrdokument: Framtidens skola”, totalt 202 500 kronor för lite skitsnack.
   Styrdokumentet sågades som bekant längs fotknölarna av Jan Björklund, FP. Han kunde inte göra annat.
   ”Troed Troedson har gjort stor nytta för oss som tankeväckare”, säger Barn och ungdomsnämndens ordförande i Staffanstorp Nino Vidovic, M.
   Framtidanalytikern Troed Troedson säger som svar på frågan om han haft liknande uppdrag i andra kommuner: ”Det är nog lättare att hitta kommuner jag inte haft uppdrag i.”
   Det är kanske det mest oroväckande i hela köpenickiaden.
   Han räknar med att kunna behålla sina arvoden även om inriktningsdokumentet kasserats.
Gunnar Stensson

 

Om skolplan för Lunds kommun

Interpellation ställd till ansvarigt kommunalråd Tove Klette (FP)

År 2009 beslöt Lunds kommunfullmäktige att anta ”Skolplan för Lunds kommun”.
   I planen, under rubriken "Uppföljning av skolplanen" kan man läsa: Skolplanen ska följas upp och aktualiseras vartannat år.
   
Efter att skolplanen antogs har en ny skollag trätt i kraft. Till skillnad från den då gällande skollagen (kapitel 2, § 8) kräver inte den nya lagen att kommunerna kompletterar läroplan, kursplaner, skollag mm med en kommunal plan för skolan.
   Vad jag förstår hindrar den nya skollagen dock inte att kommunen har en egen skolplan, så länge den inte går på tvärs mot ovan nämnda lagar och förordningar.
   Jag vill med anledning av ovanstående ställa följande frågor till Dig:
 1 Har Lunds kommun en egen gällande skolplan för närvarande?
 2 Om nej, när fattades beslutet och av vem att planen från 2009 inte längre gäller?
 3 Känner man (om nej) ute i verksamheten till att skolplanen från 2009 inte längre gäller?
 4 Om ja, är det inte hög tid att följa upp och aktuallisera planen från år 2009 alternativt upphäva den?
Sven-Bertil Persson
Demokratisk Vänster

 

Ulf Nymark
Om att hoppa av och att hoppa på – från DV till MP

Som en del VB-läsare kanske redan noterat har jag i dagarna gjort ett partibyte - från DV till MP. Sydsvenskan skrev att jag hoppat av. Så kanske man kan uttrycka det.  Själv känner jag det mera som ett sakta skridande. Som avslutats med att jag har hoppat på, dvs hoppat på någonting nytt.
Varför har jag då gått över till MP? Helt enkelt därför att jag tror att DV inte längre besitter tillräcklig utvecklingspotential, och att jag i miljö- och klimatpolitiken gör mest nytta i MP. Så ser den korta versionen ut.
   Det kan dock finnas skäl att något fylligare utveckla bakgrunden till mitt partiskifte.
   I år fyllde DV sex år. Under dessa sex år har DV genomfört två valrörelser. I båda valen har resultatet blivit ungefär ett och detsamma, och utdelningen i fullmäktigemandat har stannat på blygsamma ett mandat. Vad kan förklaringen till de uteblivna framgångarna vara?

Lokalt parti
DV är som bekant ett lokalt parti. När DV bildades var det i de bortdöende svallvågorna efter VägValVänsters nej till att samordna bildandet av ett nytt rikstäckande vänsterparti. Några få, knappt en handfull, andra lokala vänsterpartier fanns eller var på gång runtom i landet. DV:s förhoppning var att flera sådana skulle poppa upp. Så blev inte fallet, tvärtom. De partier som då fanns på andra håll har försvunnit. Lokala partier har i allmänhet svårt att överleva någon längre tid. Detta gäller i synnerhet ett seriöst vänsterparti som enbart verkar lokalt. Ett lokalt parti saknar den draghjälp som varje rikstäckande parti ger sina lokala organisationer. I Lund finns heller inga lättillgängliga kanaler för kommunikation med kommunmedlemmarna. Fortfarande i valrörelsen 2010 visade det sig vara många lundabor som inte kände till vår existens. Kommunalpolitik engagerar medborgarna bara fläckvis och stundtals.

Små skillnader mellan partierna inom blocken
”Vad skiljer Demokratisk Vänster från Vänsterpartiet?” Det var den vanligaste frågan DV:s valarbetare ställdes inför i valrörelserna. Ja, vad skiljer DV från V i kommunalpolitiken? Vad skiljer DV från MP? V från S? och så vidare. (Ser vi ut över blockgränsen kan vi och lundaborna också fråga sig vad som skiljer t ex M från FP, eller KD från C osv.)  Visst finns det även lokalt skillnader mellan de rödgröna partierna. Det vet alla som är partipolitiskt aktiva. Men för den icke-politiskt särskilt engagerade lundabon ter sig de kommunalpolitiska skillnaderna skäligen små.

Odemokratisk vänster?
DV:s val av partinamn indikerade att det nya vänsterpartiet ville markera mot den tradition av kommunism som V tydligt återgick till efter Schymans fall. (För min del hade jag föredragit att det nya partiet hade tagit namnet Grön Vänster). Inte minst i Skåne och i Lund var denna tradition mycket stark inom V.  
Läs mer »

I veckans nummer
Lördagsmusik
Doc Lounge Lund
Café i Helgeandsgården
Kulturtips
Visdomsord
11 september spökar fortfarande
av Anders Davidson
Pressgrannar
En hjälpande hand?
av Lucifer
Lars Vilks gärningar
av Lotte Möller
Skolrötan och köpenickiaden i Staffanstorp
av Gunnar Stensson
Om skolplan för Lunds kommun
interpellation från Demokratisk Vänster
Hemska informationer
av Sven-Hugo Mattsson
Om att hoppa av och att hoppa på – från DV till MP
av Ulf Nymark
Vägen till en demokratisk vänster
av Gunnar Stensson
Redaktion
Göran Persson
Utskriftsvänlig form
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
 

 

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
15 september kl 17
Magnus Mårtensson, piano

 

Doc Lounge Lund, 18/9

SVERIGEPREMIÄR med REGISSÖRSBESÖK!Välkommen till Sverigepremiären av årets bästa finska film, full av hjärta, smärta och en jäkla massa attityd. Punk och dokumentär när det är som bäst!
THE PUNK SYNDROME (Finland, 2012, 85 min) English subtitles!
REGISSÖR: Jukka Kärkkäinen och J-P Pass
GÄSTER: Regissörerna gästar oss för introduktion av filmen
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela hösten)  300 kr

I det finska punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät spelar Pertti, Kari, Toni och Sami. De är alla mentalt funktionshindrade och vi får följa dem i deras musikkarriär med skivinspelningar, konserter och turné.
   De skrattar, blir kära, gråter och bråkar om vem som får sitta längst fram i bussen på turnén. Deras musik handlar om samhällsproblem, men även hur jobbigt det är att gå på fotvård och att bo på ett grupphem.
   The punk syndrome handlar om människors rätt till att bli sedda och att få uppleva kärlek. Med sin musik revolterar de mot normer och utmanar fördomar -punkens själva essens.

 

Café i Helgeandsgården

Torsdag 20 september 13:00
Dietrich Bonhoeffer - Tankar om en 1900-talsmartyr
Prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer var endast 39 år gammal när han den 9 april 1945 avrättades, bara några veckor före krigsslutet. Bonhoeffer satt fängslad i Berlin under två år då han anklagades för att ha medverkat i attentatet mot Hitler.
   Då skrev han brev och anteckningar som efter kriget getts ut, på svenska senast 2006 med rubriken "Motstånd och underkastelse". Bonhoeffer efterlyste "en världslig kristendom" - vad menas med det? Han ifrågasatte gamla invanda formuleringar och sökte sig djupare in i kristen tro.
   Martin Lind, som varit biskop i Linköping i sexton år, har skrivit om Bonhoeffer och länge arbetat med hans texter.

 

Kulturtips

Tipsen under den här rubriken har red kopierat från Kulturcentralens hemsida, sen har det skett en viss sållning med tanke på VB:s läsekrets.
   Hemsidan är nu omgjord med ny design. Ingen skugga må falla över denna design men den omöjliggör en enkel kopiering av kalendariet. Nu får VB:s läsare gå direkt till källan nedan i fortsättningen.
   Självklart sprider VB även i fortsättningen tips om olika kulturaktiviteter som vi får inskickade tips om.

Hela kulturcentralens program »

 

Gunnar Stensson
Vägen till en demokratisk vänster

C H Hermansson tog det första steget med sin bok ”En ny vänster” 1966. Året efter antog SKP namnet Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, och ett nytt eurokommunistiskt partiprogram. Men det stalinistiska motståndet var starkt i partiet och i Moskva. ”Det måste vara nån jävla ordning i ett parti!” röt CH, annars den lågmälda saklighetens man.

VPK tog ställning för Dubcekregimen i Prag (socialism med ett mänskligt ansikte) som slogs ned av sovjetiska trupper 20 augusti 1968. Det var modigt – och ledde till skarp kritik från de moskvatrogna. Beslutet klandrades av Sovjetunionen och dess satelliter.
   Sedan Lars Werner blivit partiordförande 1975 ökade Sovjetunionens inflytande i partiet. Inför VPK-kongressen 1977 samlades demokraterna kring ett Demokratimanifest med kritik av förtrycket i Sovjetunionen och de sovjetiska satellitstaterna. Den stora sovjetiska delegationen förmådde partiledningen att stoppa manifestet.
   Senare i januari offentliggjordes Charta 77 i Tjeckoslovakien med krav på demokrati och mänskliga rättigheter.
   VPK Lund genomförde i februari en stor demonstration under parollen ”Ingen demokrati utan socialism – ingen socialism utan demokrati.”

VPK:s demokrater slöt upp bakom Charta 77 i konsekvens med ställningstagandet till Prag 1968.
   Moskva stödde bildandet av APK, Arbetarpartiet Kommunisterna, framför allt som en påtryckning på VPK att hålla sig i fållan. Den något defensiva parollen var ”Stöd den reellt existerande socialismen!”
   Den 13 december 1981 införde Jaruzelski undantagstillstånd i Polen och förbjöd fackföreningen Solidaritet. Det ledde till febril aktivitet i Lund. Redan samma dag, Lucia-afton, tändes protesteldar på Stortorget på initiativ av bland andra Sven-Hugo Mattsson.
   Vid ett välbesökt medlemsmöte under julhelgen tog VPK Lund offentligt avstånd från Sovjetunionen och satellitregimerna i öst.

1989 bröt sovjetsystemet samman. Under sommaren och hösten flydde hundratusentals östtyskar till Väst via Ungern, Prag och Warszawa. Den 9 november öppnades Berlinmuren.
   Demokraterna i VPK krävde att K:et i partinamnet skulle tas bort. Ulf Nymark och andra tog initiativ till en namninsamling med det kravet. Så uppstod Vänsterpartiet. Ett nytt vänstersocialistiskt partiprogram antogs under Gudrun Schyman 1993 och partiet passerade 12-procentgränsen i EU-valet 1995
   Gorbatjov försökte reformera och demokratisera Sovjetunionen under parollerna Glasnost och Perestrojka, men det var för sent.
Läs mer »