Kajsa Theander

Kajsa var inte bara en viktig person för VB och alla som medverkat där. Hon var verksam på många områden och hade ett stort kontaktnät. Här nedan finns några minnesbilder från vitt skillda områden där hon varit verksam och viktig.

För de VB-läsare som inte kompletterar med Sydsvenskan så vill vi även här meddela att:
Begravningsakten äger rum onsdagen den 8 februari kl 14.00 i S:t Olofs kapell, Lund.
   Anmälan till efterföljande minnesstund görs till Axelssons begravningsbyrå,
tel. 046-211 20 50 senast den 5 februari.
   Tänk gärna på Läkare utan gränser,
tel. 08-556 098 00.
Sydsvenskans minnesord »

 

Minnen av Kajsa

Kajsa, ett möte som satte spår

Ett av mina starkaste minnen av Kajsa är när vi gjorde gemensam sak i det uppmärksammade våldtäktsmålet i Malmö. Det var våren 1987 och en ung kvinna, 16 år, hade våldtagits av två män. Dessa friades trots att tingsrätten bedömde hennes uppgifter som trovärdiga. Skälet till den friande domen var bland annat hennes "utmanande" klädsel och att hennes motstånd av männen uppfattades som "klädsamt konventionellt". Jag minns hur våldsamt arg och ledsen jag blev när jag läste om det. Jag vikarierade som distriktsläkare, och vid samma vårdcentral fanns bland andra en vikarierande manlig kollega som inte alls förstod min upprördhet. Han tyckte det verkade självklart att männen skulle frias - en kvinna med lättsam klädsel och som följer med två män hem får skylla sig själv!
   Kajsa var då ett av de mer kända namnen inom vänsterpartiet och det var självklart att ringa henne, i den ilska, förtvivlan och vanmakt som jag kände. Vi hade självklart träffats, vi rörde oss ju i samma kretsar. Det fanns ingen tvekan hos Kajsa, hon föreslog genast att vi skulle träffas och prata om hur vi skulle kunna agera för att inte denna dom bara skulle få passera utan någon som helst reaktion och protest. Så möttes vi tillsammans med Bodil Hansson, kurator, och startade en aktion med kontakt med massmedia, presskonferens, insamling av namnunderskrifter och öppet brev till kammaråklagaren, riksåklagaren och den dåvarande justitieministern Sten Wickbom.
   Kajsa var den givna initiativtagaren och motorn i vår lilla grupp, hon var självklar, lugn och drivande. Hon var lika upprörd och arg som jag, men lät aldrig känslorna passivisera henne utan drev på, stadigt och målmedvetet. Hon visste hur man skulle göra konstruktiv handling av sin frustration. Icke utan glimten i ögat!
   Jag vet egentligen inte, så här i efterhand, om vårt agerande drog igång hela den där nationella debatten eller om vi bara var en del av den. Inte lyckades vi väl heller baxa den tunga lagstenen så vidare värst i rätt riktning - inte om man ska döma av tidningsartiklar i dessa frågor, som under årens lopp, rapporterat om de juridiska spelen med alla tacklingar och finter. Våldtäktsoffret verkar fortfarande vara i underläge - såväl under som efter själva brottet, om cynismen tillåts!
   För mig lade vår gemensamma kamp i vart fall grunden för den respekt, beundran och tillit jag alltid därefter känt för Kajsa.
   I sorgens och saknadens stund är det på nåt sätt därför trösterikt att kunna tänka på det, glädjen över att såna människor som Kajsa funnits och finns.
Essie Andersson



Kajsa Theander var en person som engagerade sig inte bara i sin närmaste omgivning utan långt utöver Sveriges gränser. I mitten av 1980-talet, när sandinisterna i Nicaragua hade störtat diktatorn Somoza och startat kampanjer för bl a alfabetisering, fördelning av jorden och gratis sjukvård, lyckades Kajsa som representant för vpk i kommunfullmäktige utverka att universitetsstaden León blev vänort med Lund. 1987 bildades sedan Vänortsföreningen Lund-León, som Kajsa alla dessa år varit en engagerad medlem i, bl a under 15 år i valberedningen.
   När hon blev aktiv i redaktionen för VB var vi i Vänortsföreningen alltid välkomna att skriva om de evenemang vi var med och arrangerade, såsom ”Tio timmar för Latinamerika”, eller om innehållet i våra årsmöten.
   Vid Vänortsföreningens årsmöte i mars 2008 informerade jag i egenskap av ordförande om våra projekt, bl a om stödet till inköp av barnböcker till Leóns stadsbibliotek. Med hjälp av en gåva från Spansklärarföreningen i Södra Sverige kunde biblioteket genomföra ett projekt för att stimulera barns läsning och fria skrivning, kallat ”Te regalo un sueño” (Jag skänker dig en dröm), och Kajsa blev gripen av de fina exempel på kreativ skrivning av barn i sjuårs­åldern som jag återgav. När hon i maj samma år skulle fylla 60 skrev hon till sina vänner att hon inte ville ha några presenter utan i stället bidrag till ett barnboksprojekt i León.
   Det blev en generös summa som räckte till ett projekt kallat ”Un libro para sanarme” (En bok för att göra mig frisk), som gav barn som låg på sjukhus möjlighet att få låna roliga böcker att läsa. Kajsa inspirerade genom denna generösa insats några av oss styrelsemedlemmar att inför jämna födelsedagar följa hennes exempel med insamlade penninggåvor till Vänorts­föreningens projekt i stället för presenter.
   Till minne av Kajsa, som betytt så mycket för mig, kommer jag personligen att överföra en summa pengar till Vänortsföreningens projekt, som förutom barnboksprojektet omfattar ett viktigt stödprojekt för att hjälpa ungdomar som det gått snett för till utbildning och jobb.
   Om du på samma sätt vill hedra Kajsas minne kan du sätta in pengar på plusgiro- konto nr 11 69 57-2 Vänortsföreningen Lund-León och skriva ”Till minne av Kajsa”.
Cecilia Lindblom, f d ordförande i Vänortsföreningen Lund-León

 

Konstiga konflikter i Miljöpartiet

Härom dagen gick Per Gahrton i Sydsvenskan till hårt angrepp mot Vänsterpartiets beslut att ingen ska ta ut mer än 27500 kronor i månaden för sina politiska uppdrag.
   Konstigt! För en ledande miljöpartist borde det finnas viktigare problem och farligare fiender än Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet. Konstigast är attityden i sakfrågan.
   Det tycker också Birger Schlaug. I artikeln ”Gahrton vandrar i bonusöknen” hyllar han Jonas Sjöstedt och påpekar att ”beslutet är konsekvent ur en rad perspektiv, bl a att vi håller på att konsumera sönder planeten. Jonas Sjöstedt kan därmed vara trovärdig när han säger att konsumtionen måste hållas tillbaka, att livet är större än lönearbete och att politiska uppdrag är något som har ett värde i sig.” SDS 25/1.
   Nyligen bildades det Gröna Partiet som en reaktion mot MP:s politiska förflackning. En av Gröna Partiets principer är att politiker inte ska ha högre lön än en medelinkomsttagare.
   Per Gahrton är ordförande i den gröna tankesmedjan Cogito. Birger Schlaug förvånar sig över att en grön tankesmedja betraktar det som självmål att hålla ner konsumtionsnivån.
   Konflikten är egentligen inte konstig. Det är Per Gahrton och Miljöpartiet som är konstiga.
   Man kan inte låta bli att undra var miljöpartisterna i Lund står. Är det i Per Gahrtons bonusöken eller menar de med Birger Schlaug att konsumtionen ska hållas tillbaka och att politiker inte ska högre lön än medelinkomsttagare?
   Frågan är brännhet i samband med de nya politikerlönerna i Lund.
Gunnar Stensson

 

”Imperiets skugga”

av John Newsinger, översatt och utgiven av Henrik Celander (som råkar vara bosatt i Klostergården) är enligt Mikael Nyberg (Aftonbladet 24/1) ”en lärorik och ytterst väl underbyggd krönika över det brittiska imperiets bedrifter från slaveriet i Västindien och utsvältningen av Irland till rollen som junior partner i USA:s krigsföretag. Civilisationens självutnämnda företrädare har alltid mött motstånd och uppror – och alltid svarat med exempellöst våld. I Västindien var det rutin att spika fast motståndsmän på marken och långsamt bränna dem till döds.”
   ”Blodet hann aldrig torka, sammanfattar Newsinger. Visst var det så. Visst är det så.” skriver Mikael Nyberg.
Gunnar Stensson

Vägledning

Till vägledning för det socialdemokratiska partiet i dess nöd publicerar Veckobladet
August Strindbergs Lilla katekes för Underklassen

Första Huvudstycket
Vad är samhället?
En samlevnadsform som utvecklat sig under inverkan av överklassens syfte att hålla underklassen under sig.
   Detta är samhällets avslöjade hemlighet. Därav dessa förfärliga anskrin var gång den uttalas och dessa milslånga så kallade vederläggningar, vilka endast bli enfaldiga invändningar.
   Men överklassen som givit oss uppfostran och skrivit böckerna har naturligtvis alla argument till sin disposition.
   Överklassen invänder, att det står varje underklass fritt att ”genom arbete” höja sig till överklass.
   Detta är lögn! Det vanligaste sättet att bli överklass är mer eller mindre legal stöld. (Jfr Carema, friskolorna och skatteparadisen). Den som har lättast att ”stiga” är köpmannen (riskkapitalisten). Men i stället för att erkänna den som genom arbete ”stigit” möter man honom med hån. (Håkan Juholt).
   Man kan även kalla klasserna de nyttiga och de onyttiga.
Förstår man då varför det nyttiga är så föraktat, (=den råa nyttans trälar) och den onyttiga (=sköna konster o.d.) så ärat. Naturligtvis ge de onyttiga sig själva och sina onyttigheter äran!
   Man har även invänt att staten är en organism och icke en uppfinning. Kolerabacillen är också en organism, men därför är han inte något utmärkt. En ruttnande kropp alstrar organismer också.

Vad är överklass?
De tärande, de styrande. (kommunhöjdarnas nya rekordlöner som betalas med skattemedel)
   Att styra är icke ett arbete. Det är bara en sysselsättning, knappt det. Jämför de kungliga personernas ideliga jaktpartier, baler, resor och andra hemliga förlustelser. (kungens kaféflickor och gangsterkontakter).

Vad är underklass?
De närande, de styrda.
   De som med sina händer frambringa mat, kläder, bostäder och bränsle äro de arbetande, de närande.

Vilka medel begagnar överklassen för att hålla underklassen under sig?
Lögn, bedrägeri, vidskepelse, stående arméer och fängelse.
   Lögn kallas eviga sanningar, bedrägeri ”för folkets väl”, vidskepelse ”Guds ord”, arméerna ”för fosterlandets försvar”, fängelserna ”förbättringsanstalter”.
   Styrelsen är den som håller underklassen i styr. Och ändå säger underklassen: Men man måste ju ha en styrelse.
   Och när man har en styrelse måste man ju lyda den?
   Varför det?

Vilka äro överklassens fem huvudlögner
Religion, Politik, Lagar, Vetenskaper, Konster och Moral.
Skrivet av August Strindberg 1884/85, i den tid då August Palm verkade.

Vid August Strindbergs begravning den 19 maj 1912 var hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen där. Hjalmar Branting ansvarade för begravningsakten. Under 100 röda fanor följde 10 000 arbetare kistan.

 

Demokratisk vänster

Det finns spekulationer, kanske förhoppningar, att Demokratisk vänster kommer att läggas ner. Detta på grund av att Vänsterpartiet utsett ny partiledare, Jonas Sjöstedt. Det hela är logiskt, hade V utsett Jonas 2004, istället för Ohly, så hade kanske Dv inte sett dagens ljus.

Dv behövs
Men Dv är mycket mer än en fråga om vem V utser som partiledare. Dv är ett parti med ett mandat i Lunds fullmäktige, ett parti som 1500 röstade på. Det är inte ett parti som brutit sig ur V, varför skall man bryta sig ur ett parti när man bara kan skriva ett brev med utträdesönskan och lägga brevet i lådan. De som tog initiativ till bildandet var i hög grad personer som tidigare varit med i V, men vad jag kommer ihåg var det ingen som gick direkt från V till Dv. Dessutom är det många av dem som är medlemmar i Dv aldrig varit medlemmar i V. För dessa kan det kanske vara förvånande att en ny ledare i V skulle vara ett argument att lägga ner.
   Dv är och har varit ett salt i lundapolitiken, inte en saltgruva, inte ens en större förpackning, men åtminstone en saltströare. Dv har breddat diskussionerna i fullmäktige precis som VPK gjorde när man återinträdde för ca 40 år sen. Även Miljöpartiet breddade diskussionerna när de kom in. Vi behöver dessutom ett Feministiskt initiativ i fullmäktige.
   Dv har under sina 6 år hunnit med att anordna uppemot 20 öppna, offentliga möten, De har handlat om de fyra ben vi står på, Vi har haft möten om feminismen, möten om Palestina, där vi också haft en studiecirkel. Vi har haft flera möten om främlingsfientligheten (Expo) och om miljön. Miljön som är vår tids ödesfråga, en fråga som i hög grad är en klassfråga. Det är inte de fattigaste som behöver atomkraften, det är inte främst dessa som behöver oljan. Dessa två absurda energikällor, åtminstone i Sverige, behövs för de rikaste brutala konsumtion, men de fattiga får vara med och dela farorna.

Köttfri måndag
är ett exempel på att två ögon ser mer än fyra, att alla partier bidrar, att alla, med undantag, är viktiga. Miljöpartiet och Dv har nu lagt en motion till fullmäktige om att vi skall ha en köttfri måndag i skolor och förskolor. Om motionen går igenom kommer det inte att innebära ens en piss i Mississippi för miljön. Men det är en viktig symbolisk fråga.
   Köttkonsumtionen, eller snarast animaliekonsumtionen är i stort lika förödande för vår planet som transporter, bilismen och flyget. Det finns dessutom många likheter. Animalier och transporter innebär stora utsläpp av växthusgaser. Bägge kräver mängder med arealer, bägge kräver mycket vatten och mängder av andra resurser. Aniamlieproduktionen är en av anledningar till att vi har en världssvält.
   Frågan om köttfri måndag är alltså lika viktig som alla diskussioner om transporter och vägar.
   Det är med andra ord bra att dessa partier finns och tar upp diskussioner som kanske inte är lika tydliga i den allmänna debatten. Dv har dessutom haft massor med motioner och interpellationer, som knappas kommit upp utan Dv. Dv har också viktiga kontakter med andra organisationer utanför de rödgröna. Viktiga kontakter som riskeras om Dv läggs ner.

Lika som bär
Ibland påstås att Dv och V är lika som bär. Så är det alltså inte. En annan myt är att Dv ”snott” röster från V, att de röster Dv har tagit har inneburit att vänstern har färre mandat nu än eljest. Det är också fel! Om man lagt samman Dv:s och V:S röster, varför man nu skulle göra det, så hade vänsterns mandat blivit samma. Det är tvärtom så att Dv tillfört röster till vänstern, det syns tydligt i form att V fick ca 600 röster mer i regionvalet, där man inte hade någon ”konkurrens” från Dv. Jag tror för övrigt att högst en handfull personer kommer att gå från Dv till V, om nu Dv lägger ner.
   Som skrivet, det finns en logik i spekulationerna att Dv kanske går i putten. Jag själv förutspår att Dv kommer att få färre röster om vi ställer upp vid valet 2014. Dv har dessutom andra problem som kommer att avgöra framtiden.
   Men kom då ihåg att det är en röst som tystnar.
Sven-Hugo Mattsson, Demokratisk vänster

 

jiell
Paparazzis

Det är helt obegripligt att SVT saknar ett eget, mediegranskande program. Men nog lika populärt som motsv. inom poliskåren ...  Ju oxå en grupp med stark grupplojalitet, obefintlig självdistans samt instinktiv tendens att springa åt samma håll, samtidigt. På senare år har för journalisternas del tillkommit en stigande omedvetenhet i maktfrågor med klart ökad risk bli manipulerad, inom yrkesutövningen. Nog även ett smygande förakt för svaghet och avvikare - sista ur alltmer chauvinistiske och normalt välpolstrade eken-kisens/kisans ngt trånga synvy, åtminstone. Juholt råkade ut för ett sällskap grovmobbare, med journalist- och fotografalias. Sossarnas "rätta" alltså egentliga legitima makthavarfalang finns ju i Stockholmsområdet - liksom flesta media inom eterburet och pressen m.m. När kommer ett Dok. Inifrån - där alla snitch-sossar namnges, vad de rapporterade om och tyckte samt vems öronen, å SVT. Eller vi får avvakta nåns memoarer?
Läs mer »

I veckans nummer
Kajsa Theander
Helgeands församlingsgård
Kulturtips
Vägledning
Minnen av Kajsa
av Essie Andersson samt Cecilia Lindblom
Demokratisk vänster
av Sven-Hugo Mattsson
Nu behövs stöd till Gaza – stöd Ship to Gaza!
av Bertil Egerö och Bengt Hall
Konstiga konflikter i Miljöpartiet
av Gunnar Stensson
”Imperiets skugga”
av Gunnar Stensson
Paparazzis
av jiell
Det stora huset
av Gunnar Stensson
Redaktion
Göran Persson
Utskriftsvänlig form
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
 

 

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 2 februari kl 13.00
Magnus Lindberg, ny vikarierande diakon i Helgeands församling, ger sin syn på diakonin och kyrkans roll i samhället.

Torsdagskväll 26 januari i Helgeand 19.00
Fred i den ekumeniska rörelsen
Fred är ett flitigt använt ord men ofta svårt att förstå. Vad innefattas egentligen i fred, det vi alla drömmer om? Under kvällen kommer den holistiska förståelse för fred som behandlas inom Kyrkornas Världsråd att presenteras och diskuteras.
   Sanna Eriksson är teologistudent i Lund och deltog som ungdomsrepresentant för Svenska Kyrkan vid International Ecumenical Peace Convocation på Jamaica 2011. 
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

 

Kulturtips

Midnattsdopp - Ribersborgs kallbadhus
Årets första Midnattsdopp på Ribersborgs kallbadhus den 27 januari kl 19:30.
Läs mer »

Elektra
Elektra är ett psykologiskt familjedrama där heder, besatthet, hat och kärlek duggar tätt i kulisserna. Spelas 31 december- 29 februari på Månteatern i Lund.
Lör 28 jan kl. 19:00. Läs mer »

HYLLAD! – Gäst: Robin Paulsson
på Babel 28 januari kl 20:00.
Läs mer »

Pianomaraton
En heldagsmanifestation för akustiskt piano. På Palladium 28 januari kl 18:00.
Läs mer »

Den förtrollade ön
Direktsänt från The Met på Kino i Lund 21 januari. Repris 29 och 30 januari.
Sön 29 jan kl. 13:00. Läs mer »

Klezmofobia - på cirkus
På Palladium 29 januari kl. 15.00
Läs mer »

Nick Lowe & Band + Support: Geraint Watkins
På Palladium 30 januari kl 19:30.
Läs mer »

Middag med... Ann Heberlein
på Moriska Paviljongen 31 januari
Tis 31 jan kl. 18:00 & 19:00.
Läs mer »

GOSPELFEST
1 februari kl 19:30 i S:t Andreas kyrka
Läs mer »

Palladium Baroque 2012 - DYGDER OCH ODYGDER
På Palladium 2 februari kl. 20:00
Läs mer »

Hela kulturcentralens program »

 

Nu behövs stöd till Gaza – stöd Ship to Gaza!

Snart är våren över, snart seglar Ship to Gaza igen. Hårt pressad av den ultra-ortodoxa falangen fortsätter Israel sin själv-destruktiva blockad av Gaza, utbyggnad av illegala bosättningar i östra Jerusalem, förtryckspolitik mot Västbanken. Hur länge kan vår regering hålla fast vid sin vägran att erkänna Palestina? För centerpartiet (DN 15.1) är gränsen nådd – Sverige måste erkänna Palestina.
   Nu är det läge att på allvar driva Palestinas sak. Att blockaden mot Gaza hävs är det minst kontroversiella kravet, något nästan alla partier borde kunna ställa sig bakom. Stöd Ship to Gaza!
   Det är vad Botkyrka kommun beslutat göra. Nättidningen Världen idag skrev den 16 januari att den rödgröna kommunstyrelsen nu stöder en V-motion som snart tas i fullmäktige tack vare att bl.a. moderater och kristdemokrater ställer sig bakom den. Enbart folkpartiet bromsar, med argumentet att utrikespolitik inte är en kommunal fråga. Men V’s gruppledare Mats Einarsson påminner om att många svenska kommuner var aktiva i motståndet mot apartheid i Sydafrika.
   V-motionen föreslår att Botkyrka kommun ska stödja Ship to Gaza genom att skänka materiel som nu är i kommunens ägo. Enkelt att genomföra rent praktiskt, och behöver inte nämnvärt belasta kommunens budget. Ett liknande beslut borde kunna tas även av Lund, inte minst nu när centern lämnat sina allianskamrater och kräver en Palestinavänlig politik från regeringen.
Bertil Egerö och Bengt Hall

PS. Vi i Ship to Gazas lokalgrupp i Lund är beredda att stödja ett brett partipolitiskt initiativ i denna riktning. Ett gott arbete behövs – motståndaren är mycket välorganiserad vilket inte minst de organiserade protesterna mot TV-sändningen i december av ”Gazas tårar” demonstrerar. Ett protestbrev till vd Eva Hamilton med över 600 signaturer lär nyligen ha sänts in, med anklagelser om antisemitism. Låt oss fylla hennes epostlåda med tackbrev för att dokumentären faktiskt kom att visas, tyvärr utan det samtal om situationen som TV-ledningen menade var nödvändigt när den plötsligt drogs in i höstas. Hade det samtalet nu arrangerats och gjorts bra, kunde protesterna ha kvävts i sin linda. DS
Artikeln om Botkyrka »

 

Gunnar Stensson
Det stora huset

Texten nedan är ingen recension utan ett försök att presentera en roman om judisk historia som jag uppfattar som viktig. Om någon väljer att läsa boken kan texten kanske vara till hjälp. Den som nöjer sig med presentationen får åtminstone lite kunskap om innehållet.

Vad är en jude utan Jerusalem?
Genom att skildra några judiska livsöden försöker den amerikanska författaren Nicole Krauss i sin senaste roman ”Det stora huset” skapa en bild av judendomen och en väg ut ur den sorg och saknad som genomsyrar allt judiskt – och västerländskt – liv, sedan nazismen genom ”slutlösningen” störtat alla moraliska och fysiska värden i Förintelsens och tomhetens avgrund.

Det stora huset är Jerusalem och templet som förstördes för 2000 år sedan. ”Men om alla judiska minnen smältes samman, om vartenda ett av de heliga fragmenten återigen förenades till en enhet skulle huset kunna byggas upp igen,” säger George Weisz, en av romanens huvudpersoner. 
   Weisz berättar om den judiske rabbinen Johanan ben Zakkai som levde under det första århundradet efter Kristus. Han ställde frågan ”Vad är en jude utan Jerusalem?” och gav de judiska flyktingar som samlats omkring honom uppgiften att skriva ner de texter som under mer än tusen år bevarats genom muntlig tradition.                        
Läs mer »