36:e årg.Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Tåg till Gunnar
Gunnar Sandin fyllde 70 häromdagen. En märklig man värd att uppmärksamma.
Värmlänning som tagit Skåne till sitt hjärta. Manisk vandrare och idog samhällsomstörtare. Tågfantast och språkekvilibrist. Många av lundavänsterns långvariga traditioner (vissa finns kvar, andra har efterhand begravts) bär hans signum: Bokcaféet, sommarläger, musikläger, Veckobladet (Grr), Blåsorkestern, vandringar m.m.
I söndags blev han firad av Röda Kapellet. Som upphovsman, idog övertalare, envis organisatör och basal tubaist är han ett med orkestern. Kapellet hade förberett sig genom att öva in Håkan Carlssons fantastiska tågsvit som spelades enkom för Gunnar i samband med den vanliga repetitionen, som sedan trettiofem år äger rum på söndagskvällarna.
Dirigenten Per Falk överräckte en tågvissla som Gunnar fick ansvaret för och som i viktiga passager i sviten interfolierade blåsarna. Orkesterns födelsedagspresent var ett presentkort till Folkoperans Weillopera Silversjön.
I pausen avtäcktes köksavdelningens present till Gunnar: en jättetårta gjord av chokladkaka, grädde, praliner mm och i form av ett tåg. På lokfronten fanns inskriften Gunnar. Och så sjöng vi och hurrade. Och åt upp tårtan.
bh
Gunnar Sandin
Brev från fjärran
Det här bidraget författades förra veckan när jag ännu befann mej i Schweiz men det nådde på grund av omständigheterna inte fram till VB:s dator. Men det har inte förlorat sin relevans.
Rodel eller arbete – dubbla budskap, kommenterade redaktionen min vistelse därnere. Men vid hemkomsten från en intervju med Sydsvenskan låg det ett större översättningsjobb och väntade, så jag fick justera mina planer.
---
I förgrunden en sluttning med en ekologisk bondgård, driven av grönavågare. Därbortom en utlöpare av Zürichs förortsbebyggelse, kopplad till stan med en järnväg på vilken det kilar fram åtta tåg i timmen. Ytterligare söderut en långsträckt sjö, så höjder och sist en rad med vita alptoppar. Schyst och stundtals distraherande utsikt från ett arbetsrum.
Det är i sammanhanget omöjligt att låta bli att återanvända rubriken på Lenins brev till den revolutionära hemmafronten på våren 1917. Han satt ju också i Zürich. Kanske underrättade han sej liksom jag om dagshändelserna i landets ledande tysk- respektive franskspråkiga tidning, Neue Zürcher Zeitung och Le Temps. Lenin gav goda råd till dem därhemma. Jag ska också ge goda råd, fast inte till mina politiska meningsfränder.
Öppet brev
till Miljöpartiet i Lund
Lockas ni av den borgerliga miljöpolitiken?
Kära vänner i Miljöpartiet!
Det är med stor förvåning som vi i Demokratisk Vänster tagit del av tidningarnas referat från det MP-medlemsmöte som fastställde er kommunala lista. Vår förvåning gäller förstås inte hur listan ser ut, utan att ni nu verkar öppna dörren för ett samarbete med det borgerliga blocket.
Visserligen för att er miljöpolitik enligt vår uppfattning under den gångna mandatperioden i vissa stycken har varit tämligen bleksiktig och trevande. Men att ni för den skull vill hämta stöd och inspiration från de borgerliga förefaller oss synnerligen anmärkningsvärt. ”Det har skett en utveckling inom de borgerliga”, menar en av era ledande företrädare.
Är det månne de borgerligas ivriga byggande av bilvägar och motorvägsavfarter som tilltalar er? Eller är det deras satsningar på biltillvända köpcentra vid Mobilia och Pilsåker? Är det deras klimatpolitik i stort? Borgerligheten tycks visserligen nu vara beredd att sätta upp mål för kliimatpolitiken som ser ganska tilltalande ut, men ingenting av deras hittills förda politik talar för att man är beredd att sätta in verksamma åtgärder för att nå målen. Men det är kanske borgerlighetens upptrappande ianspråktagande av jordbruksmark för bostäder verksamheter och bilvägar som ni vill ansluta er till? Kanske bedömer ni deras nedskärningar på parkskötsel och trädförnyelse som klok miljöpolitik? Ser ni måhända de ideliga höjningarna av taxan i kollektivtrafiken som en framtidssatsning?
Visst, vi är medvetna om att det i en del av dessa frågor finns delade meningar hos de rödgröna partierna. Men som en samlad bedömning kan man inte bortse från att de gröna frågorna ges betydligt större vikt och uppmärksamhet på den rödgröna sidan i lundapolitiken. Och det är faktiskt inte enbart MP:s förtjänst!
Vi har svårt att se att det är den borgerliga miljö- och klimatpolitiken som lockar er. Det måste därför vara andra politiska områden som ni bedömer vara viktigare än miljöfrågorna som får er att fundera på att krypa in i borgerlighetens famn. Vilka områden det kan vara och vilken positiv ”utveckling” som enligt er mening skett hos de borgerliga är det nog en hel del väljare i Lund som skulle vilja veta – före valet.
Omedelbart efter 2006 års val gjordes en överenskommelsen om samverkan mellan S, MP, V och DV. Överenskommelsens första och mest grundläggande punkt lyder: ”Partierna samarbetar med utgångspunkt i erfarenheterna med det gemensamma programmet ’Trettiofyra punkter för ett rödgrönt Lund’ och med siktet inställt på att till 2010 återkomma i majoritet”. Från Demokratisk Vänsters sida kan vi inte annat än att djupt och uppriktigt beklaga att ni nu flyr från denna överenskommelse. Vi ser fram mot en förklaring till vad som fått er att utan vidare spisning överväga att slänga denna överenskommelse i soptunnans fack för pappersåtervinning.
Lund 100309
Med miljövänliga hälsningar
Ulf Nymark
ordförande i Demokratisk Vänster
Stöld
Riksbyggen rövar kommunal naturmark och skövlar hundraåriga träd i St Lars.
Riksbyggen gör i samband med sin exploatering av det tidigare BUP-området stora intrång på den kommunala mark som avsatts som naturmark längs Höje å. Stora träddungar och hundraåriga träd har avverkats
En förändring av planen i december 2008 innebar att tidigare naturmark avskilts. Motivet från Riksbyggens sida var att avlägsna betesdjur från bebyggelsen. Den inhägnad längs nedre delen av brukshundsklubbens tidigare område som markerar gränsen för Riksbyggens markinnehav har rivits. I stället har Riksbyggen självrådigt låtit uppföra ett nytt stängsel mycket närmare Höje å.
Riksbyggen har därmed tillvällat sig ett stort kommunalt naturmarksområde. Naturmarken har på detta sätt halverats. Den var avsedd som rekreationsområde för lundaborna och skulle som tidigare hävdas genom bete.
Det är tveksamt om det är möjligt att hyra ut det på detta sätt halverade naturområdet som betesmark om planförändringen från 2008 blir bestående.
Obotlig miljöskada.
Naturmarken kan återställas och stängslet kan rivas utan bestående miljökonsekvenser. Obotlig miljöskada har däremot vållats genom Kungsledens urskillningslösa avverkning av lövträd på naturmark som inom en snar framtid ska överföras till kommunen.
BUP-områdets södra gräns i St Larsområdet markeras av vallen. Kungsleden äger marken söder därom. Den har nu ”iordningställts”, det vill säga gjorts till ett kalhygge.
Bland de träd som fällts finns ett flertal mer än hundraåriga träd som stått sedan St Larsparken anlades för 140 år sedan. Det kulturarvet kan inte bli fullt återställt förrän under nästa sekel. Lars Brobeck från parkförvaltningen har gjort flera försök att bevara träden.
Avverkningen kan inte göras ogjord, men kommunen måste kräva att de skador på natur- och kulturmiljö som Kungsleden gjort sig skyldigt till på den mark som snart ska överföras till kommunen restaureras. Det kan tilläggas att Kungsleden genom omfattande grävningar i stort sett förstört den gamla festplatsen där paviljongen en gång låg.
Gunnar Stensson
Bengt Hall
Tankar om Rut och Rot
Med ryggmärgen och med min förprogrammerade vänsterideologi tycker jag illa om den subventionerade hemstädningen dvs RUT-avdraget. Det handlar förutom pigdebatten, dvs att lågbetalda, ofta invandrarkvinnor, utför ett ”skitjobb” för överklassen, främst om välfärdsstatens prioriteringar. Vilka orättvisor och vilka missförhållanden ska våra gemensamma skattepengar i första hand åtgärda?
Men jag tror att det blir en besvärlig fråga för den rödgröna alliansen i valrörelsen. Så fort Mona bestämt sig för att avskaffa Rut-avdraget fick regeringsalliansen glädjefnatt. Nu kunde man flytta över fokus från den besvärliga diskussionen om sjukförsäkringar, a-kassan och växande arbetslöshet till jobbfrågan. För Rut och Rot har inneburit många plusfaktorer oavsett vad man tycker i pigdebatten. Och med vissa svårigheter för vänstern att bemöta argumenten.
Varför ska vi tillåta skatteavdrag för manliga jobb (Rot) men inte för kvinnliga (Rut)? Är det inte en vinst för samhället att svarta pengar blir vita dvs att utförarna får sociala avgifter utöver lön?
Utskriftsvänlig form