Sverige i krig och i så fall när då ?

I senaste VB finner jag en uppgift från publikationen Fokus; att ”Sverige för krig för första gången på nästan 200 år”. Avsikten med denna formulering är naturligtvis att skapa en bild av att uppdraget i Afghanistan är något som bryter mot vårt tidigare mera ”fredliga” förhållningssätt, men så är inte fallet. Svensk trupp har deltagit i flera väpnade konflikter under 1900-talet.
   För det första innebar kriget mot Danmark 1813-1814 att vi attackerade en annan nation och därefter införlivade Norge, halva riket Danmark-Norge. Sveriges insats i Afghanistan är på FN-mandat och med syfte att stödja en regim i ett land mot egna som främmande upprorsmän.
   Det är en avsevärd skillnad i motivet från 1813 att lägga under sig ett grannland jämfört 2010 att ta del i ett internationellt uppdrag för att förhindra ett återupprättade av en fundamentalistisk diktatur.

Kongo 1960
Sedan anser jag att Sveriges uppdrag i Kongo mellan åren 1960-64 är jämförbara med de i Afghanistan. Den svenska truppen omfattade cirka 600 soldater. 1961 upprättades en svensk flygstyrka för att nedkämpa flygstridskrafter från utbrytarrepubliken Katanga. I Kongo uppträdde den svenska styrkan offensivt och 19 svenska FN-soldater förlorade livet.

Finland 1918
Under det finska inbördeskriget fanns förväntningar om att Sverige skulle skicka trupp för att stödja den vita sidan. Ett svenskt ingripande med regeringsstöd kunde dock inte ske då kriget i första hand var ett krig mellan samhällsklasser och sympatierna i Sverige delvis följde samma klassuppdelning.     

Den svenska regeringen valde en försiktig linje. Sverige ställde sig neutral men godkände transitering av krigsmaterial. Den svenska flottan gav isbrytarhjälp och eskort åt tyska trupptransportfartyg till Finland. En frivillig brigad deltog i striderna vid Tammerfors, de rödas starkaste fäste. Ett antal högre befäl tilläts också att ansluta sig till regeringssidans stab.

Finland 1939
1939 var situationen mer problematisk. Finland begärde svensk hjälp men Sverige vågade inte gå in i kriget av rädsla för såväl Tyskland som Sovjet. Det sovjetiska angreppet på Finland skedde ju i samförstånd Tyskland. Sverige övergav begreppet neutral och ersatte detta med ”icke stridande”. Upprättandet av ”frivillig” förbanden togs i regeringsbeslut december 1939. Rekryteringskontor sattes upp över hela landet för hjälp till grannlandet. Den svenska frivilligstyrkan under finska vinterkriget uppgick till över 8000 man. Ett ”frivilligt” flygförband F-19 med 17 jaktflygplan upprättades vid Kemi. Den svenska truppen till Finland var det hittills mest omfattande militära engagemanget. Det jaktflyg som överfördes till Finland utgjorde en mycket stor del av det svenska flygförsvaret.       

   Min genomgång, där jag hämtat info från diverse böcker, visar att det svenska militära engagemanget i Afghanistan inte är unikt. 
Lars Jönsson                       

Vintrig ”marknadsimperfektion”

”Marknadsimperfektioner” är ett förskönande uttryck som nyliberala ekonomer använder för att beteckna det förhållandet att marknaden inte fungerar som den är tänkt i teorin. T ex när ”den osynliga handen” inte lyckas fixa balans mellan utbud och efterfrågan.

   Nu i denna bistra senvinter drabbar en allvarlig ”marknadsimperfektion” helt oförskyllt många individer. Jag har inte kunnat notera att så mycket som en enda ur denna drös av liberala ekonomiprofessorer och marknadsdyrkande ekonomijournalister som belamrar våra massmedia har ägnat denna fråga någon som helst uppmärksamhet.

   Vad gäller då saken? Jo, jag har slutit ett tidsbegränsat kontrakt med ett gäng av 40 bergfinkar, 8 duvor, 18 koltrastar, en rödhake, en ”vinterkung” (gärdssmyg), en stenknäck, plus ytterligare ett antal individer av olika arter vinterfåglar. Vi har avtalat att jag ska förse dem med kompletterande föda fram till dess kung Bore släpper sitt strypande grepp om deras naturliga livsmedelsförråd. Alltså har jag sedan strax före jul inhandlat och dagligen portionerat ut för fåglar lämpliga näringsämnen, där solrosfrön – som jag köpt säckvis - varit basen i den fågelanpassade matpyramiden.

   Nu är det kris. Solrosfrön – och för all del även andra sorters vildfågelfrön - har sinat i butikerna. En och annan mindre förpackning kan man efter ett ganska betungande spårningsarbete fortfarande uppbringa, men inga storförpackningar så långt ögat når. Det är tomt på lastpallar och i fröbingar. Vid förfrågan när det kommer in nya leveranser säjer butiksfolket bara ”tyvärr, det kommer inte in mer”, den normala fågelmatningssäsongen är över.
   Alltså: här finns fortfarande en stor efterfrågan på solrosfrö. Om detta vittnar mången förtvivlad och tomhänt frököpare som jag stötte på under mitt spårningsarbete. Och inte minst alla pipande och skvirrande fåglar som far omkring utanför mitt köksfönster och desperat letar efter mat. Hur ska jag förklara för 40 bergfinkar osv att de måste strunta i verkligheten som bara är en liten ”marknadsimperfektion” och i stället se skönheten i den kapitalistiska teorin där allt är perfekt?
Ulf Nymark

PS Ulf Nymark kan man också läsa på hans egen blog

Döden vid dammarna

En bölja i strandkantens svarta vatten. Ett avlopp? Nej, nu dyker en storskarv upp. Fångade den nån fisk? Nej. Nu dyker den igen. Då ser den mig inte. Står jag stilla, ser den mig inte när den kommer upp igen heller. Stå stilla. Blåsten skär genom kroppen. -7 grader. Nu flög den.
   Vad flyter där? En bläsand. Orörlig. Huvudet hänger. Död av hunger och kyla.  Nästa dag glänser inte fjädrarna längre. Kroppen håller på att sjunka. Nästa dag är den borta.
   Hundratals skriande gäss på långa dammens oroliga vattenyta. Få änder och sothöns. Har de flugit bort? Svävar andlik omkring under ytan? Mat för  karparna som långsamt glider fram under paddlande fågelfötter.
   Svart vatten strömmar under bron över ån. När jag pulsat uppför strandbrinken slår blåsten emot mig. Stigen är översnöad. Mina fotavtryck sopas igen. Ingen horisont skiljer vita fält från vit himmel. Ögonen svider.
Gunnar Stensson