Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Fem ogiltiga argument för att inte demonstrera i Köpenhamn på lördag
1. Demonstrera i december? Såg ni inte Kvällspostens löp: ”Nu kommer kylan. Från ISHAVET”?
Svar: Är det något klimatdebatten har lärt oss så är det att Ishavet inte är lika kallt som förr. I själva verket utlovas någon plusgrad och svag vind.
2. Jag vill inte gå tillsammans med stenkastande huliganer.
Svar: Visst. ”En sten är inget argument, mina herrar”, sa filosofen Lessing på sin ålders höst. Men det finns lugna delar av demonstrationen. Och hotet om global uppvärmning är faktiskt så katastrofalt att en och annan sten känns befogad.
3. Inte orkar jag traska tre kvarts mil.
Svar: Jesus sa nånting om detta. Men gå så långt du orkar. Förslagsvis från Christiansborg till Sundby kyrka. Där står det en blåsorkester och spelar ”Skipper Klements morgensang” och andra häftiga låtar.
4. Förresten blir det kaos i trafiken. Man kommer inte över sundet.
Svar: Underskatta inte den danska polisen! Med hjälp av den nya undantagslagen ska den nog få ordning på lymlarna.
5. Det är mycket att ordna med såhär inför helgerna.
Svar: Jodå. Men klimatet är en ödesfråga inte bara för oss utan för barn och barnbarn och barnbarnsbarn och deras efterkommande. Dessutom är det trots valutakursen fortfarande fördelaktigt att köpa julsnapsen hos Irma, när man ändå är där.
Ett giltigt argument
för att inte demonstrera
i Köpenhamn på lördag
1. Jag gitter inte. Kan jag inte göra något annat i stället?
Svar: Jo. Du kan klimatkompensera genom att
a) stänga av värmen den närmaste veckan (se punkt 1 ovan),
b) gå med i ett klimatschyst politiskt parti,
c) sabba en stadsjeep.
Grr
Ett nytt klimat på väg?
Den ohämmade ekonomiska expansionens tid är förbi, men de nya hållbara lösningar som behövs, har inte haft något särskilt gynnsamt klimat att växa i. Nog borde ändå klimatkonferenserna kunna hjälpa till med att ersätta ett globalt rovdriftsklimat med ett globalt ansvarsklimat? Det blir alltmer uppenbart att livet på klotet kräver solidaritet och politiska lösningar, i stället för att var och en bara försöker maximera sin egen kortsiktiga profit. Det finns ingen osynlig hand som fixar klimatet åt privatekonomiskt inriktade aktörer. Klimatkonferenserna är praktiska övningar som kräver att gemensamt ansvar ska kunna gå att förverkliga.
Ekonomerna som delar ut Riksbankens pris till Alfreds Nobels minne har visat att de uppskattar ekonomisk teoribildning om hur man tar hand om gemensamma resurser. Om detta är ett tecken på att omvärderingar håller på att ske inom den ekonomiska forskningen eller om man bara sätter ett fuktat finger i vädret är väl svårt att veta.
Även det politiska klimatet i konferensvärdlandet Danmark borde väl kunna förändras i rätt riktning? När viktiga frågor får uppmärksamhet, så kan det knappast vara lika publikdragande att börja bråka med sina grannar, om de har slöja eller inte, eller är avvikande på andra exotiska sätt. Att Dansk Folkeparti vill profilera sej som klimatskeptiskt är fullt rimligt. Om människor tar de globala frågorna på allvar så framstår partiets nationella inskränkthet som just så tossig och mossig som den faktiskt är.
Lars-Åke Henningsson
Gunnar Stensson
Europa övergivet av USA - eftertraktat av Ryssland
USA närmar sig Kina, som finansierar det ekonomiska underskottet. Europa närmar sig Ryssland, som förser EU med naturresurser. En politisk kontinentalförskjutning pågår. När plattorna kolliderar inträffar jordbävningar och vulkanutbrott.
Per T Ohlsson skrev om detta i Sydsvenskan i söndags och Immanuel Wallerstein i sin kommentar om Västeuropa och Ryssland den 1/12.
Per T har mycket att sörja över. USA tycks svika Europa. President Obama ställer inte upp på alla Europas minnesdagar.
Han kom inte till Gdansk 1/9, 70 år efter andra världskrigets start.
Han kom inte till Berlin för att fira 20-årsminnet av murens fall.
Han skrinlade USA:s planer på ett missilförsvar i Polen och Tjeckien den 17/9, till på köpet på årsdagen för Sovjetunionens invasion i Polen.
Dessutom har Obama varit oartig mot Sarkozy och Gordon Brown.
Han satsar på stimulansåtgärder mot den ekonomiska krisen medan Europa satsar på sparande.
Han skickar 30 000 man i Afghanistan medan Nato motvilligt skickar 5000.
Ulf N
I Knut Kardanos huvud, Del 2
Så vill cyklister ha det!
Den minnesgoda läsaren erinrar sig hur jag i VB nr 35 började tränga in i den borgerliga trafikpolitikern Knut Kardanos feberfantasier kring cyklister. Fantasier av närmast hallucinatorisk art som är ett karaktäristiskt symptom för dem som drabbats av galna bilsjukan.
Här fortsätter vandringen i Kardanos inre landskap.
1. Cyklister hatar att köra rakt fram
Bilister ska ju ha så raka och breda vägar som möjligt. Den inser man om inte annat genom att beskåda hur bilvägar och gator för bilister faktiskt är byggda. (Då talar jag självklart inte om medeltida gator). Men cyklister hatar att köra rakt fram, har Kardano fått för sig. Därför har han byggt ett ganska stort antal cykelbanor så att cyklisten, innan hon ska passera en korsande gata först måste göra en 90-graders sväng till höger, för att sedan när gatan väl är passerad göra en motsvarande sväng till vänster. Denna avsky mot att färdas rakt fram delar cyklisterna för övrigt med gångtrafikanter, menar Kardano.
Kardanos vilja att svara mot cyklisternas behov av att köra så slingrigt och krokigt som möjligt kommer också till uttryck vid tillfarterna till en del s k gång- och cykeltunnlar (som egentligen borde kallas biltunnlar, eftersom de tillkommit för att biltrafiken ska kunna fortsätta köra snabbt och ostört och inte hotas av de farliga fotgängarna och cykliserna).
EU: Jerusalem huvudstad i både Palestina och Israel
Sveriges förslag om ett uttalat EU-stöd till målsättningen att göra östra Jerusalem till palestinsk huvudstad förkastades vid förhandlingarna i Bryssel 7 och 8 december till förmån för den försiktigare skrivningen: Jerusalem ”bör utgöra de båda staternas framtida huvudstad” som del i en framförhandlad lösning.
Så heter det i uttalandet om en gemensam europeisk hållning som offentliggjordes tisdagen den 8 december.
På andra punkter är uttalandet tydligare.
EU-ministrarna fastslår att den palestinska staten ska vara sammanhängande och fungerande, vilket innebär att en del av Jerusalem måste ingå.
EU-dokumentet konstaterar att ”den Europeiska unionen kommer inte erkänna några förändringar i de gränser som gällde före 1967”.
Strax efter det att dokumentet presenterats, kom ett uttalande från USA:s utrikesministerium.
”Vår ståndpunkt beträffande Jerusalem är klar. USA:s politik är oförändrad. Som alla tidigare regeringar förklarat beträffande denna fråga, måste Jerusalems status och alla liknande frågor lösas av parterna själva genom förhandlingar.”
Det amerikanska uttalandet försvagar EU-initiativet. Talet om en oförändrad politik är olycksbådande. Vart har den politiken lett de senaste 40 åren?
Israels utrikesminister Avigdor Lieberman jublar. Fredsprocessen är inte som en IKEA-möbel. Det svenska initiativet är ett miserabelt misslyckande, säger Israels UD.
De EU-stater vars protester försvagade det svenska förslaget var Tyskland, Polen, Italien, Ungern och Tjeckien.
Från det att förslaget läcktes för en vecka sedan tills det slutliga dokumentet publicerades på tisdagen var Israel och israeliska lobbygrupper mycket aktiva i ansträngningarna att stoppa eller oskadliggöra det.
Den palestinska myndighetens utrikesminister Salam Fayed förklarar att uttalandet är ”ett steg på vägen till att det internationella samhället påtar sig sitt direkta ansvar för att få ett slut på den israeliska ockupationen av palestinska områden som pågått sedan 1967.”
I Sydsvenskan 9/12 säger Bildt: ”Det måste bli förhandlingar. Vi accepterar inte någon ändring av 1967 års gränser som inte godkänts av båda parterna. Det gäller även Jerusalem.”
Gunnar Stensson