Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Bhopal - katastrofen som inte tar slut
Den 3e december i år är det 25 år sedan giftkatastrofen i Bhopal ägde rum. Amnesty Internationals Lundaavdelning markerar 25-årsminnet med en manifestation på Stortorget lördagen den 5e december.
Tidigt denna ödesdigra decembermorgon, 1984, vaknade människorna som bodde runt Union Carbide's kemikaliefabrik i den centralindiska staden Bhopal av svidande ögon, hostningar och en känsla av att något var fel.
Känslan bedrog dem inte. Tusentals människor dog som en direkt följd av olyckan, och mer än 20 000 har dött i sviterna. 100 000-tals har överlevt, men med nevurologiska och andra skador. Än idag föds fler missbildade barn i Bhopal än någon annanstans i Indien.
Kvar på fabriksområdet där Union Carbide's faciliteter byggnader en gång låg står nu ruiner. Gift ligger kvar i marken, i direktkontakt med grundvattnet. Eftersom företaget, sedemera uppköpt av Dow Chemicals, så lyckosamt bevarat sina företagshemligheteter vet ingen vilka ämnen som faktiskt läcker.
Katastrofen i Bhopal väckte till liv var starten på en av Indiens starkaste och mest långlivade solidaritetsrörelser, som efter 25 år fortfarande är aktiv. Man arbetar såväl med opinionsbildning som med projekt för de efterlevande i Bhopal, projekt som ofta aktivt motarbetats av politiker på stats-och delstatsnivå. De officiella reaktionerna har ofta drivits av rädsla att skrämma bort utländska direktinvesteringar, snarare än omsorg om medborgares liv och hälsa.
Inom Amnesty Internationals Lundaavdelning vill vi visa vårt stöd för Bhopalrörelsen. Bhopalkatatrofen och det sätt den hanterats på är ett flagrant brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, som rätten till liv och rätten till hälsa.
De regler som gäller för västerländska multinationella företag måste gälla oavsett i vilket land dessa företag verkar. Individer vars mänskliga rättigheter har kränkts av företag måste kunna lita på rättstatens beskydd. Företag inom utvinningsindustrin måste underläggas krav på investeringar i sina anställdas säkerhet, och anställda och de som bor i närheten av fabriker måste få möjlighet att göra sin röst hörd när de viktiga besluten fattas.
Ingen regering kan förhandla bort sina medborgares mänskliga rättigheter.
Amnesty Internationals Lundaavdelning
Erik Kågström
Nolltillväxtekonomi 4
U-vänlig koltull
I en artikel i Sydsvenskan 091202 med rubriken ”Handelskrig hotar efter Köpenhamn” vill Nils Lundgren och Marian Radetzki att vi skall gå varligt fram med minskning av koldioxidutsläppen för att inte äventyra världsekonomin. Bland annat varnar de för handelsprotektionism, särskilt om den skulle yttra sig i koldioxidskatt på de produkter som exporteras från tillväxtländer till i-länder. Motivet för en sådan skatt skulle vara att skydda i-ländernas koldioxidintensiva industrier som på grund av kostnader för sina utsläpp hamnar i en försämrad konkurrenssituation i förhållande tillväxtländernas företag som slipper sådana pålagor. Följden blir ökad utlokalisering av företag till låglöneländer och ökad arbetslöshet i i-länderna. Författarna säger att ”[h]andelssanktioner för att få fattiga att medverka i klimatpolitiken är djupt oetiska”.
Man kan dock tänka sig en form av koldioxidskatt på import från låglöneländer som inte ensidigt gynnar i-länderna. Modellen finns i David Schweickarts bok ”After Capitalism” (2002). Där ingår den i ett program för ”fair trade”. Enligt denna modell skall de medel som flyter in på grund av koltullen inte gå till det importerande landets statskassa utan i sin helhet återföras till det exporterande landet. Men inte till de exporterande företagen utan till fonder som är avsedda för investeringar i infrastruktur och grön teknik.
Lund–Berlin
Den 18 december kl. 21.16 börjar Berlintågen åter gå efter höstens uppehåll. Nytt är att de avgår från Lund C och inte kör in till centralstationen i Malmö, som har ont om spår under ombyggnaden. Malmöbor som vill med får bege sej till hållplatsen Persborg.
Helt nytt är dock detta inte. Första maj 1897 var i Lund en märkesdag inte bara för arbetarrörelsen. Den dagen började det nämligen köra ett tåg Stockholm–Trelleborg som hade anslutning till postbåten mot Sassnitz, och i Lund vek tåget in på vad som idag kallas Tetrapakspåret och fortsatte via Staffanstorp och Svedala till Trelleborg, helt undgående Malmö. Det var tyska gäster med på invigningsturen och frukostservering hade ordnats i överklassväntsalen (klass I och II) på stationen i Lund.
Därmed vad Lund indraget i det stora europeiska sammanhanget, och följande år deltog Lund–Trelleborg järnvägs styrelseordförande och trafikchef på den europeiska tidtabellskonferensen i Nice. Vilket från redaktör Waldemar Bülow i Folkets Tidning föranledde kommentaren: ”Man väntar sig stor vinst af denna delegation i Nizza. Framför allt komma de internationella representanterna att där göras uppmärksamma på vikten av att rätta den europeiska tidtabellen efter förhållandena i Käflinge så att Lundaboarna till nästa år ditkomma en minut för tidigt i stället för en minut sent till uppgående morgontåget.”
Lyckan var inte beständig, det blev inget nytt år. Bland annat efter ingripande av Oskar II övergick Berlintågen 1898 till den nya Kontinentbanan Malmö–Trelleborg. Och även denna gång hotas med en återgång till Malmö när Citytunneln öppnas om ett år. Men låt oss till dess glädjas över Lunds upphöjelse. Och varför inte ta tåget till Berlin? Det är en spännande stad.
Gunnar Sandin
“We´re coming, father Abraham, three hundred thousand more.”
Strofen ur Battle Hymn of the Republic handlar om Nords förstärkningar i det amerikanska inbördeskriget. Abraham är förstås president Abraham Lincoln. Han vann kriget och mördades sedan.
1968 hade president Lyndon Johnson skickat 550 000 soldater till general Westmoreland i Vietnam. FNL besegrade dem i Tet-offensiven i februari och presidenten ställde inte upp för omval.
1/12 2009 beslöt president Barack Obama att skicka 30 000 man till Afghanistan. Nato lovar att ställa upp med ytterligare 5000.
Den 9 december reser Obama till miljökonferensen i Köpenhamn. Sedan fortsätter han till Oslo för att motta fredspriset.
Paradoxalt.
Gunnar Stensson