Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Vad är en jöns för vänstern?
Mats Olsson förkastar i ett VB inlägg tanken att Lunds kommun skall bidra med pengar till ett kungligt bröllop med orden ”delta i sådant här hovjönseri” och i förra veckans VB skriver Gunnar Stensson ”Det fanns en tid då nazistpartiet fortfarande var ett jönsparti i stil med Sverigedemokraterna”.
Namnet Jöns har sedan lång tid tillbaka använts nedsättande och provocerande. Jöns var ett vanligt namn i de gamla danska landskapen, Skåne, Jämtland och Härjedalen. Jöns kom av överheten att betraktas som ett typiskt plebejnamn, det vill säga ett namn som var vanligt bland allmogen men inte bland högreståndspersoner. Namnet har även använts som synonym till stackare, det vill säga en vanlig enkel människa i motsats till finare och mer välbeställda personer. Uppgifterna hämtade från Wikipedia.
I de två inläggen ovan tycks ordet jöns användas för att de två företeelserna skall kopplas till personer av lägre värde. Det skulle i så fall betyda att vi idag har samma sätt att se på människor som överheten haft allt sedan 1600-talet. Vad är detta om inte traditionalism?
Rättning vänster!
L-A Jönsson
Gunnar Stensson
Från DV:s möte om Främlingsfientligheten
Det hettade till när Göran Persson i ett debattinlägg gjorde iakttagelsen att islamofobin snarare uttrycker oro över religionens återkomst i politiken än främlingsfientlighet. Iakttagelsen träffade något centralt i dagens samhälle.
I Sverige ingår religionen sedan nästan hundra år i den privata sfären. Så ska det vara.
Göran exemplifierade med den makt som utövades av statligt anställda helvetespredikanter för hundra år sedan då kyrka och stat faktiskt ansågs företräda gud fader själv när de i själva verket var uttryck för konservatism och klassintresse.
Problemet med islamismen, den politiska islam, och sharialagstiftningen, är att de inte skiljer mellan religion och politisk makt. Paradoxalt blir då makthavaren Guds ställföreträdare. Det är värsta tänkbara hädelse mot idén om en god och rättfärdig Gud.
Faktum är att moseböckernas lagar fungerade som den svenska statens lagar för 300 år sedan.
Pressgrannar
Sydsvenskan 24/10
Martin Ericsson, doktorand i historia:
”Försöken att hindra inflyttning av oönskade individer är en kommunpolitisk tradition med djupa rötter… Fram till mitten av 1800-talet gav lagen rätt att hindra fattiga att flytta in i kommunen.. Det gemensamma då och nu hänger ihop med en idé om vad en kommun bör vara och vilka kommunen är till för… Kommunen anses bestå av de skattebetalande medborgarna och är till för att skydda dessa från allt som kan framkalla skattehöjningar…
Den främlingsfientlighet som kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman spelar på hämtar sin kraft ur en äldre syn på lokalsamhället som ett gated community.
Om enskilda kommuner tillåts bilda gated communities sätts mekanismer igång som bara kan producera främlingsfientlighet.”
Sydsvenskan 21/10
Marie Starck, frilansskribent om marknadens tvillingtorn
Enligt Arundhati Roy har demokratin blivit till ett fort som marginaliserar dem som anses stå i vägen för ekonomisk utveckling… Arundhati Roy: ”Jag har alltid slagits av att det politiska parti i Turkiet som utförde det armeniska folkmordet kallades Partiet för enhet och utveckling.”
Folkmordet på kristna i Turkiet tjänade modell för utrensningen av judar i Nazityskland.
Samma rasistiska renhetstänkande ligger bakom det indiska nationalistpartiets folkmord på muslimer i Gujarat.
Haaretz 26/10
Gideon Levy, Varför kan vi tala med Hamas om Shalit, men inte om fred?
Varför är det tillåtet att tala med Hamas om en enda fången soldats öde och ytterligare flera hundra fångar, men förbjudet att tala med dem om två nationers öden?
Aldrig tidigare har israelisk logik varit så förvrängd. Nu, när vi ser framåt mot avtalets förverkligande, när varje mänskligt hjärta borde se framåt mot Gilead Shalits frigivning – ja, och frigivningen av flera hundra palestinska fångar, varav några i alla avseenden är politiska fångar, inte bara ”terrorister med blod på sina händer” – nu är det tid att göra oss kvitt några av de dåraktiga hinder som vi ålagt oss själva och hela det internationella samhället.
Det är nu klart att det finns förhandlare att tala med. I Gaza och Damaskus finns tuffa med förnuftiga statsmän.
Vore det inte för Israels belägring av Gaza och den internationella bojkotten av allt som luktar Hamas skulle organisationen kanske inte behöva Qassam-raketerna.
Urval Gunnar Stensson
Lånat på nätet