Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Gunnar Sandin
Rödgrönt hjärnsläpp
Absurt med nedgrävd autostrada i klimatlarmens tid
Förbifart Stockholm har för miljövänstern blivit en symbol för betongalliansens (borgare + S) blind- och dövhet för de utmaningar som klimat- och resurskriserna ställer. Det är en motorled väster om stan som till största del går i tunnel under Mälaren. Den påstås avlasta biltrafiken genom centralare delar av Stockholm men effekten har betvivlats. Framför allt har motståndarna (Mp, V och hela den organiserade miljörörelsen) pekat på absurditeten i en sådan satsning på biltrafik när klimatlarmen överträffar varandra och de beräknade 23 miljarderna så väl behövs för miljösmarta trafikinvesteringar. Motsättningarna om Förbifarten är en svår stötesten för ett rödgrönt samarbete i Stockholms landsting efter en eventuell valseger.
Ohållbara argument
Här i vårt lilla Lund är vi inte sämre. Kommunstyrelsens arbetsutskott beslöt i måndags om en förstudie kring möjligheterna att gräva ner 2,5 kilometer av Autostradan genom östra Lund. Motiv: att minska bullret, knyta ihop stan och frigöra mark för bostäder och verksamheter. Det är väl bra? Ja, men:
1. Bullerstörningarna är värst söder om Dalbykarusellen och där är ingen nergrävning aktuell.
2. Att få bort den breda barriären genom bebyggelsen är vällovligt, men hur mycket får det kosta?
3. Det finns massor av mark, även mer centralt belägen, som först borde användes till förtätning. Till exempel Professorsstan, ett gammalt V(pk)-krav.
Det kostar
Många Lundabor hämtar nog sin primära information om projektet från Sydsvenskan, och det är inte så lyckligt i detta fall. Bevakningen i Skånskan har varit bättre.
Pressgrannar
”Kan man acceptera att våra folkvalda fattar beslut som de dels inte själva förstår, dels inte alls gäller när det kommer till kritan?”
Anne Jalakas krönika Skövling pågår i ”efter arbetet” 16/10.
Kommunfullmäktiges majoritet i Lund (S+M) beslöt den 15 juni 2007 att anta en detaljplan för bup-området som föreskrev att 165 bostäder skulle byggas. Bebyggelsetätheten skulle begränsas till 28 bostäder/ha.
Riksbyggen tillkännagav nyligen sin avsikt att öka exploateringen till 250 lägenheter (41 bostäder/ha). Stadsbyggnadskontoret förklarade vid förfrågan att fullmäktiges beslut saknade relevans. Riksbyggen kan bygga så mycket de behagar
Häromdagen publicerades en ny siffra i den trista reklambilagan LUNDidéernas stad. Notisen lyder så här: ”S:t Lars norr: Gator och mark ska förbättras under hösten innan bostadsbyggandet kan komma igång efter årsskiftet. Det handlar bland annat om äldreboende och bostadsrätter, totalt 340 bostäder.”
Förklaringen till den nya siffran är, att det här handlar om S:t Lars norr, som inte bara omfattar Bup-området utan också en del av S:t Larsparken, där ett äldreboende planeras. Om vi räknar bort Riksbyggens 250 bostäder så blir det 90 bostäder för äldre.
S:t Lars rika naturmiljö gjorde området lämpligt för äldreboende. Men nu ”ska gator och mark förbättras innan bostadsbyggandet kan komma igång”. Det handlar om att schakta bort pilevallarna och plana ut markens naturliga kurvor. Så får de äldre tillbringa sina sista år i en skövlad förort i stället för ett rikt naturområde.
Gunnar Stensson
15 000 ögonblick i USA
Sedan början av 1970-talet har dansken Jacob Holdt fotograferat människor och miljöer i hela USA. Ett stort urval av hans oredigerade ögonblicksbilder visas på Louisiana, Humlebaek, Danmark
Vapen: fattiga människors hem fyllda med gevär, bössor, pistoler och revolvrar. Vithåriga kvinnor, barn, smårånare, farmare, kineser – alla dyrkar de sina winchestergevär och coltrevolvrar. Gängen stoltserar med uzis och andra avancerade automatvapen. Ett ögonblicks desperation, en slump, en misstanke – och vapnet avfyras.
Människor: rednecks, svarta, asiater, latinos, sjuka, barn, åldringar, krigsinvalider, indianer, hemlösa – oftast i fattiga miljöer som mississippi-deltat, slummen i New York, Chicago, Los Angeles och Detroit eller under broar och viadukter. I bilar.
Våld: mördade på gator, parkeringsplatser, i lägenheter, butiker, pizzerior, på avstjälpningsplatser.
Samhällsklimat: brinnande kors och vita kåpor på nån sorts hembygdsfest. Individualistisk likgiltighet, ett ögonkast på den döde tiggaren. Religiös extas. Demonstrationer. Men också bilder präglade av kärlek, solidaritet och hopp.
Kontrasten stor mellan bilderna och Louisianas publik av äldre damer, kultiverade herrar och glada förskolebarn denna soliga tisdagsförmiddag.
Runt Öresund. Biljetterna kostade 245 kr. Blåst och dimma i Helsingborg. Ven som en diffus skugga. Plötsligt sol när vi lämnade Louisiana. Sensommar. Små ombonade villor till salu. Den ekonomiska krisen? Larmande metropol när vi stretade uppför trapporna i Nörreport. Vimmel på gatorna runt universitetet. Cyklistflockar. Ett litet appellmöte på Bredgade. Julkommers. Julmat. Skidresor. Miljökonferens. Trångt på tåget från hovedbanegården. Två muslimska malmötjejer hade just avslutat sin arbetsdag i en modebutik och pratade om jobbet med frispråkighet och tillförsikt. De steg av i Svågertorp, inte långt från IKEA, som invigdes följande dag. I Lund träffade vi Anne Dederichs som kommit med samma tåg. Hon pendlar Köpenhamn – Lund. Våra biljetter gällde också på ettan till Klostergården.
Gunnar Stensson