Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Åtta års krig
Den 3/10 var det åtta år sedan det USA-ledda Afghanistankriget inleddes. Åtta långa år och vad har USA uppnått? Det afghanska samhället är alltmer i kaos, antalet civila dödsoffer stiger stadigt liksom de militära förlusterna, i takt med att fler och fler soldater anländer.
Och ingenstans finns ledningen för al-Qaida.
Krigskostnaderna stiger snabbt, mitt under en allvarlig finansiell kris, liksom motståndet, inte bara i Afghanistan, även i USA.
Och den president trupperna stöder fuskar för att vinna valet. Genomför en lagstiftning som får kvinnorna att tala om talibanerna.
Dags att tänka om Tolgfors – och Sahlin?
Anders Davidson
Mer eller mindre väsentligt
Karlsborg 42 år tillbaka i tiden
Läste signaturerna Grr och Lucifers konversation kring nyheten att en Stellan Bojerud gått med i SD och där skall ta fram ett försvarspolitiskt program.
År 1967-68 gjorde jag rekryten vid signaltrupperna S2 i Karlsborg. Ute i världen var det oroligt. Sovjet var det stora hotet och vi övades för kärnvapenkrig. I Sverige växte en antikrigsrörelse och en ny vänster sig allt starkare.
Värnplikten var utbildning och lärarna var pluton- och kompanibefäl av olika rang och kvalitet. En av mina chefer var en rustmästare Stålhanske, lite sliten efter många års tjänst, med lugn och distans. Det var en mycket bra person.
Sedan fanns det de nya befälen som skulle vandra vidare och till dem räknar jag Bojerud, jag tror han var fänrik då. Bojerud hade en kraftfull röst, lång och en betydande kroppshydda. Bojerud smög inte precis. Han kanske till och med ville synas. Jag minns att den pluton Bojerud hade befälet över alltid skilde sig från de andra. Soldaternas läderkängor glänste välputsade. Övningar i exercis skulle göras med trupp i full stridsutrustning, stridssele, hjälm och packning. För att få rätt stämning kunde Bojerud ta ut en större bandspelare på kaserngården så att truppen kunde exercera till skrålande marschmusik. Bojerud var ung, 23 år, och det var lite pojkaktigt över det hela.
Sverigedemokraterna i tiden
Hur mycket Sverigedemokrat Bojerud i dag är, vet nog bara han själv. Möjligheten att få arbeta med ett ”eget” försvarspolitiskt program för Sverige måste ha varit svår att stå emot.
Bojeruds ställningstagande är i grunden mindre väsentlig. Viktigare är ju hur SD uppfattas ute bland dem som väljer vår riksdag och då framförallt de grupper som ”borde” rösta socialdemokratiskt. Det jag känner är att förståelsen för SD:s syn på invandringspolitiken ute på arbetsplatserna är mycket större än många vill erkänna. Lyssna av fikasamtalen på en industri. SD:s röster kan mycket väl komma från missnöjda löntagare eller arbetslösa. Vi har idag en ekonomisk kris med stora grupper som inte kommer att få jobb och fler varsel kommer. Historien visar vilken politisk sprängkraft det ligger i ett sådant förhållande. I det fall dessa väljare inte får en trovärdig lösning från socialdemokraterna kan man mycket väl proteströsta med SD.
Utmaningen ligger i att med alla medel förhindra en fortsatt högerregering och då får SD inte på något vis komma in i riksdagen.
L-A Jönsson
Doubletalk
Medan regeringen säger sig öka det civila biståndet till Afghanistan skär den ned på Svenska Afghanistankommitténs medel att driva t ex skolor med. Doubletalk, kallas det. Dimridåer. Säljargument. Ännu är militära operationer svårsålda till svenska folket (sex av tio c-väljare är mot, fyra av tio m-väljare, lika många som väljer kd…).
Därför ges den USA-ledda operationen ett FN-mandat som fikonlöv.
Då är det ärligare att tala som Katarina Ausenius och Rickard Wendel gör (häromdagen i KvP: Glöm inte soldaterna…), kräva idiotstopp för biståndet; för att kunna satsa fullt ut på det militära äventyret, som ingen tror på.
Mycket ärligare, men särskilt klokt?
Den gooodwill Sverige fått genom årtionden av stöd till skolor och sjukvård i byarna spelas nu bort av alla tillskyndare av fler och fler soldater. Vi kan som nation nu bidra mindre och mindre.
Självklart bör vi göra tvärtom, för att varken svika afghanerna eller de svenska soldaterna: ta hem dem och satsa på bistånd i byarna.
Anders Davidson
Det fula spelet kring Goldstone-rapporten
FN publicerade för en tid sedan den så kallade Goldstone-rapporten. På 575 sidor riktar skarp kritik mot Israel för en rad krigsförbrytelser som lett till flera hundra civila palestiniers död under Gazakriget. Även Hamas kritiseras för att ha vållat minst 7 israelers död genom raketbeskjutning.
Förra veckan drog den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas tillbaka sitt stöd till förslaget att FN:s råd för de mänskliga rättigheterna skulle skicka rapporten till FN:s generalförsamling.
Abbas fattade beslutet under hårt tryck från USA, Storbritannien och Kina. De amerikanska tjänstemännen påpekade för honom att en debatt om krigsförbrytelser skulle försvåra de israelisk – palestinska fredssamtalen.
Beslutet ledde till skarpa protester både i Gaza och på Västbanken. Palestinierna menade att det innebar att de brott som begåtts mot dem sopades under mattan. Många människorättsgrupper och intellektuella anslöt sig till protesterna.
Abbas backar
I tisdags medgav PLO:s generalsekreterare att beslutet var felaktigt. ”Men vi har modet att erkänna när vi gjort något felaktigt, sa han.
I ett försök att dämpa förtroendekrisen uppmanade Abbas arabstaterna att ta upp Goldstonerapporten i FN:s generalförsamling. Han uppmanade också arabstaterna att bekämpa Israels övertagande av Jerusalem.
Trots detta begärde en av PLO:s ledande medlemmar i protest avsked från sitt uppdrag som palestinska myndighetens ambassadör i Kairo.
Det israelisk-arabiska partiet Balad kallar till ett opinionsmöte på lördag för att kräva Abbas avgång på grund av beslutet, som de kallar ”ett politiskt brott”. Det är mycket sällsynt att de arabiska partierna i Israel går emot palestinska myndighetens politik.
Israel: paranoia men också förnuft
Samtidigt fördömer den israeliska regeringen Goldstone-rapporten som antisemitisk propaganda och varnar för Goldstonister som vill förinta Israel.
Goldstone är själv jude och hans dotter israelisk medborgare. De utsätts nu för regeringens och högerkrafternas mobbning.
Det finns dock också sansade krafter. I tidningen Haaretz skriver journalisten Gideon Levy att Israel bör vara tacksamt över rapporten och inleda en egen undersökning av den israeliska arméns krigsförbrytelser.
Man oroas också över att det tidigare automatiska stödet till Israel bland amerikanska judar håller på att försvinna. En ung israelisk jude uppges ha sagt: ”Jag har brukat stödja Israel men nu verkar det som om det innebär att stödja apartheid eller något ännu värre.”
Gunnar Stensson