35:e årg.Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
350 såg Demokratisk Vänsters Billgrenutställning
Demokratisk Vänsters utställning på Kulturnatten av ett tjugotal tidiga verk av Ola Billgren drog över 350 besökande. Förutom grafik visades affischer och kopior på framsidor från 70-talets Greklandsbulletinen, där Ola Billgren medverkade. Billgren bodde en tid på Klostergården i Lund. Någon Billgrenutställning har det inte varit i Lund sedan 80-talet.
Ola Billgren, detalj ur grafiskt blad
Värdet av olikhet
På väg hem från bokmässan – detta litteraturens Kivik - funderar jag på värdet av att olikheter möts. Mitt deltagande berodde på att jag medverkat i en antologi (”Framtiden är inte som förr”) om teknikens och industrins betydelse från olika synvinklar. Det var djärvt och väl inte helt självklart att Teknikföretagen skulle anlita vare sig Göran Greider, Lasse Berg, Linda Skugge eller undertecknad tillsammans med kanske mer givna namn som Marie Rådbo, Maria Rankka och redaktören för det hela; Anders Johnson. (Reklamen kanske kan tillåtas då boken inte är utgiven i vinstsyfte!)
Min erfarenhet är att det är i isolering, självvald eller påtvingad, som idéutvecklingen sinar. Träffar man bara likasinnade blir det visserligen bekvämt och man kan både ömsesidigt bekräfta varandra och måla upp fiendebilder i lugn och ro.
Men när man utsätter sig för möten med andra så kan man ibland så ett frö hos någon annan, men tar självklart också risken att själv få lära sig något nytt. Men även på ett samhälleligt plan är det positivt att hela tiden utsätta det man ”försanthåller” för påverkan.
Jag tror det bokstavligen är samhällsfarligt om vi får en ökande tendens att var och en låser sig i sin mentala bunker. Ett samhälle behöver samtal – inte särtal.
Både den samhälleliga och den personliga idé- och tankeutvecklingen mår bra av möten, diskussioner och tankeutbyten mellan företrädare för olika tänkesätt och intressen.
Det kan låta banalt, men bara insikten om att den som tycker annorlunda i en viktig fråga inte nödvändigtvis är en ond människa som bör nedkämpas till varje pris, den är inte helt självklar i den värld vi lever i. Inte heller är det lika lätt att idiotförklara meningsmotståndare när man faktiskt fått höra hur de tänker och resonerar och fått en personlig kontakt med bäraren av en åsikt.
Tänk om politiken – och media - emellanåt kunde släppa konfliktperspektivet där ganska små åsiktsskillnader blåses upp till det orimliga, kanske för att dölja just det faktum att de är så små. Istället kunde det vara värdefullt att ta fram de reella intressekonflikterna, men med bibehållen respekt för den som av olika skäl drar helt andra slutsatser. Och den respekten är lättare att bygga upp om vi möter varandra; i skolan, föreningarna, arbetslivet – och i antologierna!
"För läsaren är en god bok den billigaste hobbyn - för författaren, den dyraste."
Gabriel Laub
Krönika av Stig Henriksson, Fagersta i VLT 29 september
Ulf N
Borgarna och Borgareparken
Representant för Byggkapitalet ringer borgerlig stadsbyggnadspolitiker
Byggkapitalet: Tjena, det är jag som är på tråden!! Läget?
Borgerlig stadsbyggnadspolitiker: Tackar som frågar, finfint! Tack för senast förresten, det var en verklig …
– Du, ursäkta, jag har lite brådis så jag måste gå rakt på sak – vi i Byggkapitalet har en strålande idé om ett byggprojekt …
– Idel öra, idel öra!
– Jo, du vet, vid Norra Fäladens köpcentrum, öster om centrat och parkeringen – vi tycker det skulle vara ett utmärkt läge för tre punkthus. Seniorboende – välbärgade 55plussare som sålt sina villor, alltså.
– Jamen, det är ju kommunens park där …
– Ja, just därför – vi bygger bara i superattraktiva lägen.
– …åsså har vi nyss rustat upp i parken, vi har byggt grillplats och …
– Ja, det är klart – inte vill vi bygga i vilken skräppark som helst …
– Men det kommer att bli bråk, oppositionen kommer att gnälla, folk på Fäladen kommer att tjuta i högan sky, skolan som får lämna mark ifrån sig ställer till med ett jämrans jämmer, de rastplatsberövade hundarna kommer att ge skall …
– Betänk, bror, att detta är ett toppenläge, kapitalet kommer att förränta sig så det skriker om det … och ni vid makten – nåja, den så kallade politiskamakten – får ett antal tjusiga lägenheter att gaska upp er anorektiska byggstatistik med.
Kulturellt utanförskap
Hur kan det komma sej att främlingsfientligheten blivit så framgångsrik i Danmark? Lena Sundström gav en del av svaret i boken och teveprogrammet ”Världens lyckligaste folk”. Allt sedan de borgerliga partierna bildade regering under Fogh Rasmussens ledning och med Dansk Folkeparti som inflytelserikt stödparti 2001, har gränsen för hur långt man kan gå ifråga om främlingsfientlighet flyttats fram steg för steg. Därigenom har det varit möjligt att flytta anständighetsgränsen mycket längre an vad som kunnat göras i ett enda steg.
Men vad var det som hände i valet 2001? Rune Lykkeberg menar i boken ”Kampen om sandhederne” från 2008, som återuppmärksammades i OBS kulturkvarten i veckan, att valet inte främst handlade om invandringsfrågor utan om en kulturklyfta mellan en vänsterinriktad kulturelit och människor som vände sej mot denna elits värderingar. Oavsett hur starkt etablerade som vänstervärderingar faktiskt var inom den danska kultureliten, så var det inte eliten som vann kampen om sanningen utan den medelmåttiga högern, som sedan dess haft problemformuleringsprivilegiet när det gäller invandringsfrågor och kultur i Danmark. Om Kd-ledaren Göran Hägglund kommer att ha samma framgång med sin kampanj är väl knappast givet, men han tänker tydligen försöka.
Ett exempel på omsvängningen i dansk politik är fastställandet av en dansk kulturell kanon, ett projekt som visar hur kulturfrågor och invandringsfrågor kan hänga ihop. Med en kulturell kanon förs kulturen bort från ett naturligt internationellt sammanhang och in i en nationell ram, och får en nationellt bestämd uppgift att avgränsa det danska.
Om det var så i Danmark som Lykkeberg framställer det, att det fanns åtskilliga människor som kände sej satta på plats av en kulturell elit med kulturradikala värderingar, på liknande sätt som i gamla tider när finkultur var en klassmarkör, så är naturligtvis detta en smart lösning: Man ifrågasätter inte det kulturella trycket uppifrån, men ersätter ett kulturradikalt och kulturellt avancerat innehåll med en kultur som är nationellt definierad. Kulturens roll finns kvar som ett medel att hävda sin överlägsenhet, men med den skillnaden att det nu är människor med dansk bakgrund som sätter nyinflyttade på plats!
Lars-Åke Henningsson
Gunnar Stensson
Stjärneborg på Ven och världsbilden
August Palm som introducerade de socialdemokratiska idéerna i Sverige är en dramatisk huvudperson i svensk historia, socialdemokratisk historia och skånsk historia. När jag såg att Alexandra Coelho Andoril ägnat honom en roman, ”Mäster Palm” som lovordades av flera ledande kritiker blev jag omedelbart intresserad.
Men jag var misstänksam/hade fördomar mot Alexandra Coelho Andoril utan att någonsin ha läst något av henne. Så jag gick och lånade ”Stjärneborg”, hennes bok om Tycho Brahe, astronomen på Ven. Den visade sig intressant, provocerande och medvetandeutvidgande. Så jag presenterar den först. Mäster Palm följer om en vecka.
Tycho Brahe, född i Knutstorp i Skåne 1546, forskare i Köpenhamn, Leipzig, Rostock och Prag, konstruktör av ett unikt observatorium på Ven, genial och uthållig astronom, feodalfurste och bondeplågare, en skrämmande gestalt vars avhuggna näsa ersatts med en guldprotes, visst vore han ämne för en stor och myllrande roman.
Sådan är inte Alexandra Coelhos Andorils ”Stjärneborg”. På knappt 200 sidor skildrar hon ”Tyge” ur de förtrycktas perspektiv och framför allt ur ett kvinnoperspektiv. Han levde tillsammans med dottern till en fattig präst. Hon var för simpel för att det skulle vara möjligt för honom som adelsman att ingå äktenskap med henne. Hon födde flera barn.
Även Tyge skildras som ett offer för det samhällssystem han fötts in i. Han var ett monstrum, en alltsedan barndomen förvriden människa, vars goda egenskaper och förmåga till kärlek och medlidande förkvävdes. Men framför allt var han astronom.
Observatoriet på den mörka ön är ett öppet öga mot universum.
Utskriftsvänlig form