Tipsa om Veckobladet

Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?





En strategisk revolution i Mellanöstern

Att hela den muslimska världen gläder sig åt det försoningstal som Barak Obama höll i Kairo är självklart. EU har redan inlett en omprövning och förändring av sin politik i Mellanöstern.
   I Israel är konflikten mellan USA och den israeliska regeringen en huvudfråga. Den israeliska tidningen Haaretz skriver: ”För Israel är Obamas Kairotal inget mindre än en strategisk revolution. Under Bush-eran var Israel USA:s främsta partner i kriget mot terror och åtnjöt militär operationsfrihet mot palestinierna, Hizbollah och Syrien i gengäld mot tillbakadragandet av bosättningarna i Gaza. Under Obama måste Israel genomgå en omskolning och kommer ännu en gång få gå igenom ett test beträffande sitt stöd till USA:s intressen i Mellanöstern.”
   Om talet skriver Haaretz vidare: ”Detta är en stor ledares tänkande, en man som vandrade med visdom mellan Holocaust och Nakba (fördrivningen av palestinier), mellan israeler och palestinier, mellan amerikaner och araber, mellan kristna, judar och muslimer.”
   I en annan artikel med titeln ”Obama framträdde i Kairo som en sann vän till Israel” skriver den ansedde journalisten Gideon Levy: ”En ny tid gryr. En amerikansk president talar om förhandlingar med Iran utan villkor eller tysta hot, är till och med villig att acceptera att Iran har tillgång till civil kärnenergi, en president, som talade om Hamas som en legitim organisation som representerar en del av det palestinska samhället men som avstå från våld; som talade med empati om det palestinska lidandet, som, tro det eller ej, talade om säkerhet inte bara för israeler utan också för palestinier, som sa att bosättningarna är olagliga och som manade till kärnvapennedrustning i hela regionen.”

Obamas fiender och Sydsvenskans behov av omskolning.
De traditionella judiska påtryckningsgrupperna i USA har redan inlett striden mot president Obamas Mellanösternpolitik. Republikanerna samlar sig till attack. Gideon Levy konstaterade att Obamas ansikte fårats och att hans hår grånat: han åldras hastigt.
   Vid sidan av de salongsfähiga judiska påtryckningsgrupperna finns den judiska extremism som har de fem moseböckerna, Torahn, som ideologisk källa. En viktig strömning i det sammanhanget är Chabad-Lubavitj-rörelsen som ägnar sig åt att omvända sekulära judar, men som också är oförsonlig mot palestinierna.
   Chabad-Lubavitj-rörelsen är tvetydig: å ena sidan visar den utåt upp ett kärleksfullt ansikte, som till exempel lockat Bob Dylan, å den andra propagerar den i hemlighet för terror mot palestinierna.
   Det är viktigt att ta upp den lokalt här därför eftersom den har en stark institution i centrala Malmö och för ett par år sedan försökte vidga sitt inflytande också till Lund genom att starta en friskola här under den tid då jag var ordförande i utbildningsnämnden. Det är lätt att finna dess hemsidor i Malmö, Stockholm och Berlin på nätet. Rörelsen var aktiv under debatten om matchen och har säkert förbindelser med Sydsvenskan.
   Sydsvenskan har nästan inte alls kommenterat omvälvningen i den amerikanska Mellanöstern-politiken och Obamas tal i Kairo. Det är kanske inte så konstigt med tanke på ledarsidornas sedan nästan tio år ingrodda Bushretorik. Sydsvenskans tänkande under Bush-åren är oförenligt med den nya Obama-strategin.    Sydsvenskan har samma behov som Israel av en omskolning.
   Vi presenterar under Pressgrannar en genomgång av en aktuell amerikansk debatt om Chabad-Lubavitch-rörelsen, hämtad ur Haaretz.
   President Netanyahu har aviserat att han tänker hålla ett  mottal till president Obamas Kairotal nu, söndagen den 14 mars. Vi tar upp det i nästa nummer av Veckobladet som är det sista före sommaren
Gunnar Stensson

 

 

Ella Svensson, en av den svenska grundskolans mödrar, är död

Vi blev vänner under mitt år på Lärarhögskolan i Malmö 1970 – 71, då hon var min avhållna metodiklektor i historia och samhällskunskap.
   Säkert är hon ihågkommen av många andra lärare i Lunds grundskolor och gymnasier som utbildades vid Lärarhögskolan under 1970- och 80-tal. Hon dog nyligen vid 91 års ålder, och det har gått ett par år sedan vi sist talades vid.
   Ella arbetade som ung i sekretariatet för 1946 års Skolkommission. Där skapades den svenska grundskola som genomfördes efter ett riksdagsbeslut 1962. Hon älskade den och försvarade modigt de demokratiska principer som den byggde på. Den var i högsta grad ifrågasatt av äldre lärare.
   Från 1968 och till pensioneringen arbetade hon med grundskolebarnen i området runt Heleneholm och Almhög. De var inte alltid lätta att tas med. Men hon hade en kombination av empati, uthållighet och kraft.
   Som fredskämpe och internationalist var hon framför allt engagerad i Gandhi och hans ickevåldsideologi. Hon var en av grundarna till organisationen ”Lärare för fred”.
   Framför allt var hon en radikal demokrat, i klassrummet bland eleverna, i samhället och i det socialdemokratiska partiet. Hon hade fyllnadstjänstgöring på Heleneholmsskolan, så under många år var vi kollegor och möttes nästan dagligen.
   Ella var en god och vänlig människa. Ändå var hon kontroversiell, just för att hon alltid framträdde som radikal demokrat och jämlikhetsförespråkare.
Gunnar Stensson

             

 

Låt Asa 7, Kenneth, 13, och Patrik Vuvu, 14 år STANNA!

Insamlingen har 989 Underskrifter!
Deras pappa är försvunnen i Kongo. Deras mamma har gått under jorden i Sverige. Nu ska Asa, Patrik och Kenneth utvisas till hemlandet.
   Asa 7, Kenneth, 13, och Patrik Vuvu, 14 år, har fått sin dom av migrationsverket. De ska skickas tillbaks till Demokratiska republiken Kongo, det land de i skräck flydde ifrån.
   – Jag väljer hellre att dö snabbt, än att bli torterad, säger Patrik.
   Ju fler namn desto större sannolikhet att de får stanna !
Läs mer i NVP (Nacka Värmdö Posten)
Till namninsamlingen
 


Gunnar Sandin
Efter ett val

Vänsterpartiets 5,1 procent i Lund är dess sämsta resultat i något val sen 1973, det vill säga på 36 år. Om jag inte minns fel är det också första gången på lika länge som partiet går sämre lokalt än nationellt. Därför känns det naturligt att börja en valkommentar med att tala om vänstern. Därmed följs också maningen från Lars Ohly att just analysera, att vända på alla stenar och inte slå igen några dörrar.

Den sanna glädjen
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, lyder ett talesätt. Det är inte generellt sant, men nog fick jag en släng av den känslan när resultaten började komma. Den lilla minoriteten av EU-vänner (V) har varit illa tåld i partiet. Rolf L. Nilson fick plikta hårt en gång. Trots att han lojalt förklarade och motiverade partiets ställningstagande i offentliga sammanhang, förklarade valberedningens ordförande att han inte kunde acceptera en EU-vän som politisk sekreterare i landstinget, och Rolf fick sparken. För några år sen vägrades gruppen Lundavänster för EU att delta med sitt plakat i förstamajtåget, något som för övrigt indirekt drabbade Röda Kapellet.
   Överraskad är jag inte över resultatet. Det stämde väl med opinionsmätningarna, exempelvis den som visade att nästan hälften av 2006 års V-röstare numera accepterade EU. Det hade varit roligare om det berodde på att de (som jag) hade kommit fram till detta genom en marxistisk analys, inte bara på realism eller resignation, men det är roligt nog.

Läs mer


 

 

 

Demokrati är målet, inte medlet

Anders Ehnmark presenterade i Sydsvenskan 8/6 Ernesto Laclau och Chantal Mouffe, ”Hegemonin och den socialistiska strategin”, Glänta/Vertigo.
   Fast han inte säger det direkt framgår det tydligt att Ehnmark ser socialismen som ett steg på vägen till demokrati, inte tvärtom. Han anser sig få stöd för den tanken hos bokens författare. ”Demokratin är en oändlig ifrågasättande process”, skriver de.
   Ehnmark kommenterar: ”Det som föresvävar dem är ett medborgarstyre under utvidgning, en radikal demokrati som tränger in överallt”.
   Ord som medborgare och medborgarstyre är främmande för den svenska vänsterns traditionella språkbruk. Det fick jag mycket klart för mig när jag föreslog en formulering med utgångspunkt från begreppet medborgare som beteckning på det parti som till slut fick namnet Demokratisk vänster.
   De idéer och värderingar som DV företräder och försökt utveckla under rubriken frihetlig socialism sammanfaller nära med den diskussion Anders Ehnmark för och under lång tid fört. Kanske vore det bättre att utgå från själva partinamnet.
   Ehnmark citerar också den franske historikern Pierre Rosanvallon som nyligen gett ut en essä med titeln ”Den demokratiska legitimiteten” (Seuil). Rosanvallon hävdar att vänstern delvis har tänkt på fel sak, socialism, inte demokrati.
   I VPK Lund var dessa tankar levande under 70- och 80-tal. 1977 genomfördes en demonstration under parollen: ”Ingen demokrati utan socialism. Ingen socialism utan demokrati”.
   Senare generationer i V Lund genomdrev en återgång till en traditionell marxistisk linje där man ensidigt höll fast vid den på förhand givna motsättningen mellan arbete och kapital och den traditionella synen på partiet.
   DV:s utbrytning kan ses som ett förkastande av V:s återgång till en passerad hållning och som ett fullföljande av den tidigare demokratilinjen.
   Det måste dock framhållas att den motsättning mellan marxism och demokrati som borgerliga media hamrat in under 150 år inte alls är självklar. Ett bevis är naturligtvis den utveckling av  socialdemokratiska partier som ägde rum redan för hundra år sedan.
   Marx måste ses i det tidssammanhang där han verkade. Den begränsade parlamentariska demokrati som växte fram under 1800-talet avfärdade han som en skendemokrati. Han såg den demokratiska rösträttskampen som ett steg på vägen till socialism. Han ansåg sig vara realist när han hävdade att socialismen i ett övergångsskede måste innebära ”proletariatets diktatur”. Det var hans stora misstag, men det var en konsekvens av hans låsning vid den på förhand givna motsättningen mellan arbete och kapital.
   När den motsättningen var löst skulle enligt Marx kommunismen inträda. I Marx föreställningsvärld var den ett tillstånd av fred och demokrati, utan statligt tvång, ett samhälle där alla människor kunde utveckla sin fulla kreativa potential. Den tanken är inte någon motsats till tanken på en allt genomsyrande demokrati.
   Den tankeriktning som Ehnmark presenterar och själv är en representant för har framtiden för sig. Det visar inte minst EU-valet. När de som är unga idag röstar, väljer de demokratiska, gränsöverskridande, anticentralistiska partier som MP och PP.
   De är främmande för partier som av doktrinära skäl förespråkar en socialistisk nationalism som de motiverar nejet till EU med. De är inte nejsägare. De är EU-kritiska, antinationalistiska demokrater.  
   Teknikutvecklingen pekar i samma riktning. Valet av Barak Obama till amerikansk president gör det.
   Nu är en radikal demokrati möjlig, en demokrati som tränger in överallt, för att ännu en gång citera Anders Ehnmark. I själva verket är den molnliknande antiglobaliseringsrörelsen ett exempel på samma sak, trots det begränsande antinamnet.
Gunnar Stensson

 

 

Privatiserade krig

Sedan Barack Obama tillträdde har antalet Private Security Contractors i Afghanistan ökat med 29 procent och är nu närmare 70.000. I Irak med 23 procent till över 132.000 man. Oklart om "personal" från Triple Canopy, tidigare Blackwater, är medräknad.
Till det en planerad och inledd militär "surge". Ockupationen har långt fler kängor på marken än Sovjetunionen hade.
Anders Davidson

I veckans nummer

Pressgrannar

En strategisk revolution i Mellanöstern
av Gunnar Stensson

Atomkraft – nej tack
av Sven-Hugo Mattsson

Efter ett val
av Gunnar Sandin

Demokrati är målet, inte medlet
av Gunnar Stensson

Privatiserade krig
av Anders Davidson

Låt Asa 7, Kenneth, 13, och Patrik Vuvu, 14 år STANNA!

Ella Svensson, en av den svenska grundskolans mödrar, är död
av Gunnar Stensson

Redaktion:

Göran Persson och Kajsa Theander

Utskriftsvänlig form


 

Pressgrannar
Den judiska världen
Chabad-rabbi: Judar borde döda arabiska män, kvinnor och barn

Liksom många av Chabad-Lubavitch-rörelsens bästa rabbis har Manis Friedman vunnit många icketroende judars sympati genom sitt karismatiska tal om kärlek och Gud. Det var Friedman som hjälpte till att leda Bob Dylan till Chabad
   Men Friedman, som idag reser runt i USA som Chabad-talesman, visade en mindre varm och mjuk sida när han blev tillfrågad hur han tycker att judar borde behandla sina arabiska grannar.
   ”Det enda sättet att utkämpa ett moraliskt krig är det judiska sättet. Förstör deras heliga platser. Döda män, kvinnor och barn (och boskap)”, skrev Friedman som svar på en fråga ställd av tidskriften Moment i dess ”Fråga Rabbin”-spalt. Friedman hävdade att om Israel följde denna visdom skulle resultatet bli ”inga civila dödsoffer, inga barn i frontlinjen, ingen falsk känsla av rättrådighet och faktiskt, inget krig.”
   ”Jag tror inte på västerländska värden”, skrev han. ”Genom att leva enligt Torahn blir vi ett ljus för de nationer som lider nederlag på grund av en fördärvlig moral som uppfunnits av människor.”
   Friedmans språkbruk som snarast påminner om islamiska extremisters skapade en snabb backlash.

Läs mer

 

 

 

 

 

Atomkraft – nej tack

"Atomkraften vill vi successivt fasa ut med tanke på sysselsättning och välfärd”, skriver vänsteralliansen i en debattartikel. Den skall alltså inte fasas ut i takt med att förnybar el tillkommer. Skrivningen är den Socialdemokraterna haft i 30 år och har lett till att vi har mer atomkraft än någonsin. Mitt tips är att vi nu kommer att använda atomkraft i många årtionden till, ja frågan är om den inte blir evig. Vi kommer alltid att vilja ha mer välfärd, en välfärdsstat blir aldrig färdigbyggd eftersom nya behov ständigt tillkommer. Sen vi började ladda reaktorerna har vi mestadels haft hög arbetslöshet eller som nu massarbetslöshet. Så var finns sambandet? Välfärd, sysselsättning och atomkraft är enheter som i stort lever sitt eget liv.

Välfärden
Välfärden drivs uteslutande av att vi är villiga att betala till densamma. Förutsättningen för mer välfärd är att vi höjer skatter, då drar vi också undan pengar för mer konsumism och reklam, som är mer elberoende. Man kan till och med se det tvärtom, höj skatter på energi  och satsa de pengarna på välfärd.

Sysselsättning
Som skrivet, vi har mer atomkraft än någonsin och massarbetslöshet. Det finns ingen som nu har svaret på hur vi kan få ner arbetslösheten till acceptabla nivåer. Inte ens de som vill höja kommunalskatten eller nybyggnation har svaret på massarbetslösheten. Det är marknaden och tillväxt vi har att lita till och det gör inte mig trygg. Skall vi få ner arbetslösheten på politisk väg måste vi minska arbetstiden, men inte ens det är en säker väg.

Atomkraft
Mot atomkraften står förnybar energi. Energi som inte ger avtryck till kommande generationer i form av avfall och ökande växthusgaser i atmosfären. Därför är det konstigt att Vänster-
och Miljöpartiet ändrar ståndpunkt i ett läge just när de förnybara energislagen kommer. 
Vänsteralliansen skriver att vi har ett överskott på el och påpekar att de förnybara energislagen kommer i stor skala. Så varför inte en skrivning som innebär att atomkraften fasas ut den takt förnybar energi tillkommer? Förutsättningen för de förnybara källorna att komma fram är att atomkraften samtidigt fasas ut så det inte finns någon tvekan om satsning.

Linje 3
Det finns inget linje 3-parti längre. Ett parti som för linje 3 vidare måste ha skrivningar som innebär att det finns ett värde i sig att få bort atomkraften, inte hänga upp det på något som knappast har med saken att göra.
Partier har rätt att ändra uppfattning. Men själv känner jag mig blåst, jag trodde att atomkraften skulle vara borta senast 2010. Det fanns väl till och med ett riksdagsbeslut i den riktningen.? Allt arbete för linje 3 visar sig nu förgäves. Men jag konstaterar att det finns ännu större anledning och förhoppningsvis förutsättning att bilda ett nytt vänsterparti.
Sven-Hugo Mattsson,
Demokratisk vänster