"Stoppa matchen!"
I veckans nummer finns det så klart en hel del material från förra helgens demonstrationer mot DC-matchen mot Israel.
   Samma demonstration har beskrivits för VB på två helt olika sätt. Dels som en stor och värdig manifestation mot den Israeliska krigspolitiken och för palestiniernas legala rättigheter. Dels har den beskrivits som en demonstration som urartade till kravaller. I annan press har det även ventilerats meningen att man borde avblåst demonstrationen på grund av den lilla gruppen med våld i sinnet, detta har sagts t o m av en av de tilltänkta talarna.
   Vi börjar med två bildspel som får illustrera dessa båda sidor av demonstrationen.


Den värdiga demonstrationen



Peka på bilden för att starta bildspel eller bläddra


Den våldsamma demonstrationen


Peka på bilden för att starta bildspel eller bläddra

 

Tal vid demonstrationen

Per Gahrton, ordf i Palestinagrupperna, vid demonstration mot David Cup-matchen Sverige-Israel, Stortorget, Malmö, lördagen 7 mars 2009 kl 1100.
"Sluta särbehandla Israel!
Tillämpa RF:s stadgar!
Stoppa idrottsutbytet med Israel!
Stoppa Israels ockupation!
Leve det fria Palestina!"

Läs hela talet »



 

Lars Ohly, vänsterpartiets ordförande, vid Stoppa matchen demonstration i Malmö 2009-03-07
"Upphör med blockaden av Gaza!
Betala skadestånd till återuppbyggnad av skolor, sjukhus och bostäder som raserats av bomber.
Avbryt det militära samarbetet med Israel.
Erkänn Palestina!
Ställ de ansvariga för krigsförbrytelserna inför rätta!"

Läs hela talet »






Bengt Hall
Tankar om tennis och turbulens

Trettioett år efter tennismatchen mot Rhodesia var det dags igen, dvs att demonstrera mot en tennismatch och mot ett lands politik och övergrepp. En skillnad är förvisso att de allra flesta idag inser att idrott och politik hänger ihop. Då, 1968, var vi studenter bråkstakarna. Vi satte oss framför grindarna till tennisstadion och blockerade därmed ingångarna, dvs en form av civil olydnad dock utan att förstöra något. Några hade lyckats ta sig in som publik och slängde ägg på den känsliga grusplanen och andra klippte av polisens vattenslang när de skulle spruta vatten på demonstranterna. Vi var mycket stolta när matchen avblåstes.

   Sju år senare var det dags igen. Matchen mot Chile 1975 uppfattades som en provokation sedan chilejuntan med brutalt våld tagit makten två år tidigare. Den gången lyckades vi inte stoppa matchen. Men uppmärksamhet fick vi och polisen hade blivit duktigare. Jag hade en central roll i  demonstrationen. Jag hade på order av Gunnar Sandin köpt en bastrumma i Nässjö på Nordiska musikvaruhuset till Röda Kapellet. Och väl i Lund när tåget anlände stod bussar uppställda på Clemenstorget och jag hade inget annat val än att ta med den något otympliga stortrumman på bussen. I tåget i Båstad med 3000 deltagare var det tji att ropa slagord om jag underlät att slå på trumman i takt. Helsingborgsförfattaren Torgny Karnstedt har i sin roman Slamfarmen beskrivit det: ”Mitt i tåget hamrade en stor trumma med taktfasta slag. Varje hugg lät som när ett bildäck punkterar.”

Läs mer »


 

 

 

Vad gjorde demonstrationsledningen för att förhindra att huliganerna gick med i tåget?

I ett uttalande den 11 mars konstaterar ”Nätverket mot Israels krig och ockupation” att ”det svarta blocket” i demonstrationen den 7 mars uppträtt hotfullt mot demonstrationsdeltagare, misshandlat vakter, slängt färgbomber på människor, kastat smällare etc.
   ”Detta är oförlåtligt och oacceptabelt och det faller ett tungt moraliskt ansvar på de som står bakom detta. Vi har under generationer kämpat för vår rätt att demonstrera och när det svarta blocket för ett personligt krig mot polisen och attackerar demonstrationsarrangörerna spelar man de krafter som vill inskränka demonstrationsrätten rakt i händerna. Man våldförde sig också på vår rätt att demonstrera och gör det utan någon som helst intresse att uttrycka solidaritet med Palestinas sak.”, heter det bland annat i uttalandet. (För uttalandet i sin helhet: se www.stoppamatchen.se)
   I detta instämmer jag helt och hållet. Ett antal frågor infinner sig dock med anledning av nätverkets uttalande: Vad hade nätverket väntat sig av de svartklädda huliganerna? Att de skulle bjuda demonstrationsdeltagarna och polisen på saft och bullar? Vad gjorde demonstrationsledningen för att förhindra att våldsverkarna gick med i tåget? Faller inget ”moraliskt ansvar” alls på demonstrationsledningen som tillät dem att gå med?
Ulf Nymark

 


Veckans citat

Politikens nya kläder
”På nätet händer saker snabbt och vinden ska väl vända igen för det republikanska partiet när vi har vässat vårt budskap och tagit till oss den nya tekniken. För att göra det måste vi matcha demokraterna, programmerare-för-programmerare. Dessvärre har vi ont om yrkesfolk som enbart fokuserar på att bygga plattformar och tillämpningsprogram. Det var här det gick illa för oss på nätet 2006 och 2008. Vi kanske skulle ställa upp med stipendier i datavetenskap för de som lovar att jobba för vårt parti?”

Cyros Krohn som då han avgick från posten som IT-ansvarig för republikanska partiet föreslog att partiet skulle odla mera konservativa programmerartalanger.

 


Kronisk hälsokris av isolering

Den brittiska medicinska tidskriften The Lancet rapporterar i sitt senaste nummer om effekterna av Israels blockad mot Gaza. Blockaden har nu pågått sedan långt före kriget, som förvärrade hälsoläget. Den pågår fortfarande.
   Värst drabbas barnen. Barnadödligheten är hög och stiger. De palestinska barnen är undernärda. De utvecklas inte normalt. Längd och vikt påverkas, liksom den intellektuella utvecklingen. Svältrelaterade sjukdomar blir allt vanligare.
   Det är en viktig opinionsyttring att The Lancet informerar om de folkmordsliknande följderna av den israeliska blockaden, liksom att svenska kyrkan framhåller de katastrofala effekterna av att det israeliska bombflyget utplånade deras nya välutrustade klinik.
   Trycket mot Israel att öppna gränserna måste till vare pris upprätthållas. Det är stor skada att demonstrationen i Malmö till följd av de fascistiska aktionerna förlorade en stor del av sin effekt.

Slaget vid Khaybar
En Jaff Schatz hävdar i Sydsvenskan 12/3 att lördagens demonstration präglades av judehat. Som belägg anför han påståendet att några arabiska demonstrationsdeltagare skanderade ”Khaybar Khaybar ya Yahoud, jaish Muhammad saufa ya`ud” (Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé ska återvända). Han skriver att Khaybar var platsen för en muslimsk massaker på judar i nuvarande Saudiarabien år 628.
   Det finns inga historiska belägg för någon massaker i Khaybar. Däremot är slaget vid Khaybar en viktig vändpunkt i islams historia.
   Bakgrunden är att Muhammed tvingades fly från Mecka till Medina 622. I Medina fick han anhängare. Krigare från Mecka belägrade Medina tillsammans med beduinstammar och de judiska invånarna i oasen Khaybar (95 engelska mil från Medina).
   629 angrep Muhammed med en muslimsk armé på 1600 man Khaybar, där mer än 10 000 man förskansat sig i flera befästningar.
   Muslimerna segrade, men i stället för att genomföra en massaker lät de judarna leva kvar och behålla sin religion och kultur. Däremot beskattade de dem. Detta betraktas som ursprunget till det muslimska dhimmisystemet som gäller ickemuslimer som lever i muslimska stater. Enligt detta betalar ickemuslimerna skatt men garanteras rätt till liv, egendom och religionsutövning.
   Det återvändande som Schatz talar om är Muhammeds återvändande till Mecka , som vid tiden för slaget vid Khaybar ännu bara var en muslimsk förhoppning.
   Detta är det enda belägg Schatz framför för påståendet om judehat och det förefaller minst sagt tvetydigt.
Gunnar Stensson
PS. Det går att slå upp Khaybar på Internet. Wikipedia har en lång artikel och hänvisar till relevant historisk litteratur.




Skolpengen gynnar Lunds kommuns gymnasieskolor

En bieffekt av skolpengssystemet i Lund och det fria skolvalet i Skåne är att Lunds kommunala gymnasieskolor ser ut att bli överfulla i höst samtidigt som kringliggande gymnasier utarmas och friskolor konkursar.
De överfulla klasserna i Lunds gymnasieskolor garanterar många skolpengar och god ekonomi. De färre platserna i gymnasierna i omlandet och i friskolorna undergräver deras ekonomi och därmed standard beträffande lärare, byggnader och utrustning. Vilket i sin tur ytterligare ökar försprånget för Lunds gymnasieskolor.
För tre år sedan var proportionen mellan elever från Lund och elever från andra kommuner  60% lundaelever oh 40% andra elever. Nu är det tvärtom. 60% av eleverna kommer från kommuner utanför Lund.
Bra också för kommunens ekonomi eftersom det innebär att andra kommuner betalar en större andel av gymnasieskolan i Lund.
Däremot missgynnas ungdomar i Lund med låga betyg. De kan tvingas gå i gymnasiet i andra kommuner som Eslöv och Landskrona.
Gunnar Stensson

 

”Vi bestämmer” = fascism

Främst gick palestinska flyktingfamiljer. Mammor med barnvagnar, mormödrar, pojkar, tjejer, fäder och morfäder. Utan banderoller, men med palestinska flaggor. Utan högtalare. De ropade: Stoppa blockaden av Gaza! och Jalla, jalla, muren ska falla! De log mot dem de mötte. Vid Malmö Opera hisnade de av glädje när de såg hur långt tåget var. Att vi har så många vänner!
   De var redan framme vid Stadion när de såg kolonnen av svartuniformerade hotfullt närma sig på John Erikssons väg under den totalitära banderollen: ”Det är vi som bestämmer!” På givet tecken maskerade de svarta sina vita ansikten och stormade mot Baltiska hallen vrålande ”Stoppa matchen!”.
   Palestiniernas glädje byttes i sorg och besvikelse. Poliserna är våra vänner! ropade de. Tillbaka! Tillbaka! En mamma med barnvagn grät. Hos andra övergick besvikelsen i vrede. Bilda kedja! Bilda kedja!
Plötsligt stod jag hand i hand med två palestinska åldringar i en kedja som skyddade demonstranterna mot de svartuniformerade. Enstaka smällare hördes från det spektakel som våldskåta fotografer och svarta fascister roade sig med bland polisbilarna.
   Ännu en gång hade palestinierna förlorat. De svarta hade stulit deras manifestation. Muren står kvar på Västbanken. Blockaden av Gaza fortsätter. Israel tvingar barnen att svälta. Vad rör det de svarta, de som bestämmer?
   Efter demonstrationen drog grupper av ungdomar i svarta Peak Performance-jackor hånfullt skrattande genom Pildammsparken ner mot sina hem i Ribersborg. Dagen efter såg jag två svarta affischer vid domkyrkan med texten: Vi bestämmer! Fascisterna finns alltså också i professorsstaden i Lund.
   Anonymt våld, beväpning, ansiktsmasker, svarta uniformer, militär organisering, demokratiförakt och hänsynslöshet (”Vi bestämmer!”). Det finns ett ord för att beteckna den bakomliggande ideologin: Fascism. Sen kan aktivisterna kalla sig vad de vill. Vänstern måste bekämpa dem, oavsett vilken beteckning de använder och var de än dyker upp.
   En före detta socialist ledde kolonner av svartuniformerade våldsverkare mot Rom 1922. Hans namn är Mussolini.
Gunnar Stensson, Demokratisk Vänster


”Idag är Malmö Gaza”

Så uttryckte sig en i medlargruppen under förra helgens stoppa matchen demonstration.
En ovanligt träffande beskrivning. Ett stort antal demonstranter tågade iväg till stadion för att uttrycka sina protester mot Israels politik och krigföring. Och vad händer. Ett antal militanta bryter sig ur demonstrationen och angriper de poliser som skyddar stadion. Attackerna är intensiva och demonstrationsvakternas försök att stoppa de militanta leder till att de själva hotas. Killen som hoppar upp på polisbilen riktar en spark mot en demonstrationsvakts huvud.
När poliserna samlar sig för en motmanöver och driver de militanta framför sig retirerar dessa och tar skydd i folkhavet.

   Efter demonstrationen kritiserar många de militantas aktion. Fokus har flyttats från protesten mot matchen till attackerna mot polisbilarna. Vilket ansvar har då arrangörerna? Vad kunde man göra? Ja svaret är ganska enkelt. I det fall man ej accepterar de militantas aktioner borde de förhindrats att delta i demonstrationen. I det fall en grupp ändå senare vid stadion brutit mot en överenskommelse att ej attackera poliserna borde de aldrig släppts in i folkmassan efteråt utan vakterna borde motat ut dem. Som det nu var blev demonstrationen en förutsättning för de militantas aktion. Detta har arrangörerna ett ansvar för.

   Och så parallellen till Gaza. En förutsättning för Hamas angrepp på Israel är att det finns ett folkhav de kan gå in och gömma sig i. På samma sätt som de militanta i Malmö bryr de sig inte heller om vad folket tycker om deras aktioner. Bland folket vet man ej något om deras planer. Protesterar någon så tystas denne. I lördags var Malmö Gaza.

Lars-Anders Jönsson

 

 

Lucifer
Eftertankar

Jag var så klart på demonstrationen ”Stoppa matchen” i lördags. Det var en stor och bra demonstration och jag är glad och stolt över att ha varit med. Av oss som var där hade väl så där hälften invandrarbakgrund och resten var blandat ungdomar och gråhåriga män och kvinnor . Vi gjorde vår medborgerliga plikt ungefär som i Vietnamdemonstrationerna för fyrtio år sen. Vanlig anständighet alltså, man kan bara inte sitta hemma när Israel år efter år fortsätter att plåga och förödmjuka palestinierna.
   Per Gahrton höll ett fantastiskt tal på Stortorget, ett av de bästa politiska tal jag har hört någon gång. Mycket riktigt fanns det inte tillstymmelse till referat av det i någon tidning jag har sett. Jag uppskattade särskilt att Gahrton kort nämnde insatsen från ”modiga Malmöpolitiker”. Reportrarna hade väl fullt upp med att gotta sig över de svartklädda. Hela veckan hade vi ju matats med att demonstrationen skulle bestå av nazister och våldsmän och det skrämde säkert många. Jag såg t.ex. att en gammal vänsterman som Tomas Peterson av sådana skäl tvekade att delta. Det var synd.

Det gick illa
Det slutade inte bra, det är sant. Allt var lugnt tills vi kom till Stadion och då var vi kanske 5-6000. Där gjorde det svarta gänget en tjurrusning bort från mötesplatsen till polisbilarna och satte igång med att sparka på dem och kasta smällare. Det är naturligtvis utsiktslöst att så där femtio personer många hundra meter bort från tennishallen och med drygt tusen bevakande poliser skulle kunna fysiskt påverka matchen.

Läs mer »

 

 

 

Om finansieringen av Kulturhuvudstadsåret

Vid fullmäktiges sammanträde i september 2008 togs beslut om att Lunds kommun i enlighet med tidigare ställningstaganden skulle kandidera till Europeisk kulturhuvudstad 2014. Fullmäktige godkände också huvudinriktningen i ansökan till EU samt finansieringen av projektet.
   Kostnaderna för projektet under åren 2010 till 2015 skall finansieras från fem olika källor. Lunds kommun ska stå för sammanlagt 75 miljoner kronor under denna tidsperiod.
   Övriga 325 miljoner kronor som projektet beräknas kosta, förväntas komma från EU och svenska staten i form av bidrag (200 miljoner kronor).
   En fjärdedel av kostnaderna, ca 100 miljoner kronor, förväntades till dels komma från näringslivssponsring och till dels i form av intäkter vid de olika arrangemangen. Beträffande näringslivsfinansieringen skulle ett speciellt sponsorprogram utarbetas. Ytterligare 30 miljoner kronor beräknades komma från regional offentlig finansiering.

   Eftersom nu ett halvår förflutit sedan fullmäktiges beslut kan det vara tid att fullmäktige får en redovisning av dagsläget beträffande de ekonomiska förutsättningarna.

Vi vill därför ha svar på följande frågor:

  1. Har ett sponsorprogram utarbetats?

  2. Hur stor summa har hittills garanterats från finansiärer från näringslivet?

  3. Hur stort belopp är säkrat från den regionala offentliga sektorn?

  4. Kan du idag konkretisera hur stora intäkterna från biljettförsäljning och andra kommersiella aktiviteter beräknas bli?

Sven-Bertil Persson & Ulf Nymark
Demokratisk Vänster

 

 

Tekniska nämnden – extremt låg måluppfyllelse!

Kommunfullmäktige i Lund förutsätts styra den kommunala verksamheten med hjälp av mål. Varje nämnd har därför getts specifika mål av fullmäktige – mål som nämnden förutsätts arbeta efter. Fullmäktiges mål konkretiseras sedan i form av s k nämndsmål.
   För år 2008 visar Tekniska nämnden en extremt låg måluppfyllelse. Av 27 nämndsmål är 11 mål ej uppnådda, 12 är svårbedömda eller ej mätbara. Endast 4 mål är klart uppfyllda. Av de 12 fullmäktigemålen för Tekniska nämnden är, fortfarande enligt nämndens egen bedömning endast 5 avklarade. 7 av målen är alltså inte uppfyllda.
    Sammanfattningsvis gör detta att Tekniska nämnden entydigt har klarat av knappt 15 procent av nämndsmålen, och knappt 40 procent av fullmäktigemålen.
   Varför klarar Tekniska nämnden inte av sitt uppdrag?, frågar Demokratisk Vänster i ett brev till Kommunrevisionen



 

Studiecirkel: Arbetarklassens återkomst

Arbetarklassen lever - det konstaterade Göran Greider 1998 i sin omtalade bok Arbetarklassens återkomst.
   Vi utgår ifrån våra egna erfarenheter i sammanhanget när vi läser boken tillsammans. Greiders text vill vi koppla till dagens kapitalistiska systemkris och andra aktuella politiska frågor och problem.
   Denna studiecirkel kommer att ha sammanlagt fyra möten, varannan måndag kväll.
   Måndag, den 23 mars 2009, Kvarnby folkhögskola, Industrigatan 4.
   Anmäl dig senast den 16 mars för att delta. Studiecirkeln är avgiftsfri, anmälda deltagare får litteraturen gratis.

En strimma av ljus i mörkrets hjärta

Somalias president som valdes den 31 januari i år har ”sträckt ut en hand mot Etiopien och inlett en dialog med USA samtidigt som han har stärkt banden med den afrikanska fredsstyrkan. Han har också avsevärt förbättrat relationerna med den somaliska övergångsregeringen” för att citera Jörgen Strömberg i Sydsvenskan 12/3.
   Det handlar om shejk Sharif Sheikh Ahmed. Vi berättade för en månad sedan om hans valseger.
   Det var han som för två och ett halvt år sedan ledde de Islamiska domstolarna som då skapat ordning i större delen av Somalia. Den USA-stödda etiopiska invasionen för drygt två år sedan störtade honom och kastade in Somalia i ett namnlöst lidande, som vi berättat i en serie artiklar. George Bush fattade det idiotiska och folkrättsvidriga beslutet att attackera och den somaliska övergångsregeringen begick landsförräderi genom att bjuda in den etiopiska armén.
   Sedan följde två år av massflykt från Somalia och särskilt från huvudstaden Mogadishu, mord, våldtäkter, plundringar, klanstrider och kapningar.
   Sharif ledde den motståndsrörelse som under svåra förhållanden organiserades, Fronten för Somalias återbefrielse. Den fördömdes av George Bush och den svenska bombhögern som islamistisk. Den hindrades från att hålla konferens i Stockholm, ett beslut som applåderades av borgerliga tidningar som Svenska Dagbladet och Sydsvenskan.
   Men nu har alltså dess ledare Sharif Skeikh Ahmed valts till president med röstsiffrorna 293 mot 126. Fronten för Somalias återbefrielse har segrat. Den etiopiska invasionsstyrkan har tvingats lämna Somalia. USA har fått en ny president. Nu hoppas man att Sharif ska återställa den ordning som rådde före Etiopiens USA-stödda angrepp.
   Uppgiften är inte lätt. Extremistiska rörelser har fått ökat stöd. USA-stödda krigsherrar vill inte ge upp sin makt. De som börjat kapa fartyg vill fortsätta med det. Landets ekonomi är söndertrasad. 16 000 civila somalier har dödats och en miljon internflyktingar har fortfarande inte återvänt till sina hem.
   Men Sharif har alltså tagit itu med uppgiften, med samma radikala beslutsamhet som Barack Obama. Samarbete med USA. Fred med Etiopien. Återskapande av lag och ordning. Nedkämpande av islamiska extremister och tidigare USA-stödda krigsherrar. Förbättrade relationer med den korrupta så kallade övergångsregeringen. Stärkta band med den underdimensionerade och ineffektiva afrikanska fredsstyrkan.
Det är långt ifrån säkert att han lyckas.
   Men det finns som Jörgen Strömberg skrivit ”en smal strimma av ljus”.
Gunnar Stensson

 

 

DV:s årsmöte:
Valrörelsen börjar nu!

I förra veckan höll Demokratisk Vänster årsmöte. Den första, utåtriktade, delen av mötet ägnades åt hemlösheten. Partiet hade bjudit in Rolf L Nilson, välkänd lundabo och f d riksdagsledamot för (V), numera bostadssamordnare i Malmö. ”Lund kan lära av Malmö!” var den på lundensisk botten något provocerande rubriken. Rolf L Nilsons inledning har rapporterats i dagspressen varför vi här nöjer oss med att notera en av de lärdomar från Malmö som Rolf ville förmedla: Det handlar om långsiktig och hållbar planering – det vill säga bostäder i det ordinarie beståndet.
   Under en senare delen av kvällen behandlades sedvanliga årsmötesdokument och förrättades val.

Motioner och interpellationer
Ur verksamhetsberättelsens kommunalpolitiska del saxar vi bland annat följande under rubriken ”Kommunfullmäktige”:
   ”Sammanlagt 38 gånger har ärenden från Demokratisk Vänster funnits med på föredragningslistorna, fast de flesta gånger i form av bordlagda ärenden. Vi har haft 14 olika ärenden, 7 motioner, 7 interpellationer, varav en motion tillsammans med S, V och MP, en tillsammans med Oskar Krantz, FP, och en tillsammans med MP.
   Som jämförelse kan nämnas att (S) lämnat in 5 motioner och 7 interpellationer; (V) 3 motioner och 3 interpellationer samt (MP) 2 motioner (båda tillsammans med andra partier) och 1 interpellation (som inte behandlades eftersom den inte fick ställas).”

Arbetarrörelsen och Sverigedemokraterna
Verksamhetsplanen för 2009 slår fast att valrörelsen börjar nu! Bland planerade utåtriktade aktiviteter under året märks bland annat en ”Förstamajföreläsning” av Alexander Bengtsson, journalist på tidskriften Expo (där den numera världsberömde deckarförfattaren Stieg Larsson tidigare var en av eldsjälarna). Föreläsningens titel: är, lämpligt nog på första maj, ”Arbetarrörelsen och Sverigedemokraterna”.DV  ämnar också i vanlig ordning genomföra ett antal appellmöten under våren och hösten. Genom i princip heltäckande flygbladsutdelning i två olika stadsdelar (Väster och Öster) inbjuds invånarna i dessa stadsdelar till samtal med DV vid möten (i respektive stadsdel) med fika och dopp. Det första av dessa fikabordsmöten planeras till slutet av april på Väster.
   Till styrelse valdes Sven-Bertil Persson, Cecilia Salemark, Monica Bondeson, Martin Stensson och Lars-Åke Henningsson som ordinarie, medan Elsa Grip och Gunnar Stensson valdes som ersättare. Ulf Nymark valdes till ordförande. I samtliga fall var det omval. Samtliga val var enhälliga.

 

 

Gunnar Sandin
V-distriktets årskonferens

Fortsatt skånsk tvekan inför samarbetet

”I partiet ses Vänsterpartiet Skåne som ett organisatoriskt relativt starkt distrikt. Men den styrkan bygger egentligen på ett mindre antal partiföreningar med hög aktivitet och relativt många aktiviteter. Många av distriktets partiföreningar är små och en del av dessa är dåligt fungerande”, står det i den verksamhetsplan som antogs när V-Skåne i lördags höll årskonferens i Landskrona.
Samtidigt med Stoppa matchen i Malmö, något som kritiserades i kaffesamtalen. Utsedda ombud prioriterade tennismanifestationen varför ersättare fick rycka in.

Ingen ny Lennart Johansson
Planförfattarna har uppenbarligen gjort en realistisk bedömning av läget. På papperet finns det partiföreningar i det stora flertalet av Skånes 33 kommuner, men bara tolv av dem var representerade på konferensen genom drygt tretti ombud. Medlemssiffrorna var inte klara men det rapporterades en tillbakagång från fjorårets 750 medlemmar, fast ”inte jättestor”.
   Styrkan kan alltså diskuteras men distriktets ekonomi är god och pengar finns bland annat utlånade till den centrala partikassan.
   Den historiska förklaringen till den konsoliderade ekonomin heter till stor del Lennart Johansson som var distriktskassör under flera decennier. Lennart byggde upp en solid kassa genom både klok hushållning och djärva satsningar. Också i en tidigare finanskris var SE-banken illa ute och många vädrade konkurs. Lennart med sin långa erfarenhet av motståndaren trodde emellertid på familjen Wallenberg. När det blev tal om att köpa en tiokronorsaktie för att kunna agera på bolagsstämman övertalade han styrelsen att i stället köpa två tusen. Några år senare kunde en vinst på närmare hundra tusen kronor räknas hem.
    Nu behöver SEB åter nytt kapital och bjuder åter ut aktier för tio kronor stycket. Men denna gång fanns ingen motsvarighet till Lennart Johansson i distriktsledningen så ett förslag om en ny spekulativ satsning avslogs.
Apropå Wallenberg: konferensen inleddes med att en lokal trubadur sjöng Dan Berglunds ”De mördades fria republik”, med den klassiska raden ”och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg”. Historien går inte i cirkel men väl i spiral: nu sitter åter en Jacob W. i koncernens topp.

Läs mer »