5 september 2008
Solig söndag på Klostergården
Alltid på en söndag, närmare bestämt den sista söndagen i augusti, har Klostergårdens Byalag sin traditionella Höstfest. Så har det varit alltsedan 1970-talet, då Göte Bergström var den sammanhållande kraften i ett Byalag av mer spontan karaktär än det i dag är. Då kallades festen för Drakfesten, för det byggdes pappersdrakar… och ibland lyckades – faktiskt - en och annan skicklig drakbyggare få sin drake att stiga till skyarna, men oftast var det själva arbetet som var roligast. Vi klostergårdsbor bestod då till största delen av småbarnsfamiljer och det var för oss betydelsefullt och roligt att samlas till fest, till Drakfesten. Vi behövde gemenskap i detta nybyggarområde.
Numera är det Gunnar Stensson som bär ansvaret, tar kontakter, planerar och organiserar och han får många att ställa upp för att göra denna dag till en fest för oss alla som nu bor i Klostergården.
Läs mer
Fler bilder från Klostergårdsfesten
Litet men glatt
Såg ni den glädjande nyheten på lokalsidorna nu i veckan? Den var visserligen liten, men ibland får man glädja sej åt det lilla.
Jag tänker på flygbussen till Sturup som nu inskränks till en enda direkttur om dagen på grund av bristande uppmuntran. Övriga turer ska gå via Malmö vilket gör att resan tar en timme, och hur roligt är det? Det blir nog fler indragningar.
De rödgröna krafterna i Lund och Skåne har rätt länge propagerat för tåg och inte flyg när det gäller resor till exempelvis Stockholm. Nu är den förskjutningen på gång, även om det kanske inte i första hand är dessa krafters förtjänst. Men det kvittar. Tåget går som tåget och Sturup tappar resenärer liksom en lång rad sydliga flygplatser. I norr är utvecklingen delvis en annan men det bara bekräftar vår uppfattning om Norrland och norrlänningarna.
De stora glädjeämnena, till exempel miljardförlusterna hos SAS, ligger på en annan nivå. Men nog finns det lokala glädjekorn.
Gr
EU-domstolen i Luxemburg förklarar terrordomen mot
al-Barakaat illegal!
USA tvingade FN:s sanktionskommitté att upprätta listor på personer och organisationer som påstods ha kopplingar till Usama bin Laden, al Qaida och talibanerna. Det var aldrig tal om bevis eller rättegångar. 9/11-hysterin och hysterikern Bush styrde.
FN tvingade EU att ställa upp.
FN och EU tvingade Sverige att ställa upp.
Men nu har EU gjort uppror!
De tre somalierna som fick sina ekonomiska tillgångar spärrade fick aldrig en chans att försvara sig.
Nu har EU-domstolen upphävt det beslut som fattades av FN:s sanktionskommitté. De mänskliga rättigheterna är viktigare.
Det riktade sig inte bara mot al-Barakaat utan mot hela det somaliska civilsamhället. Det åstadkom stor skada, ändå måste man jubla över segern för rättvisan!
Gunnar Stensson
Ta hem soldaterna från Afghanistan!
I hysterin efter 9/11 godkände FN USA:s angrepp mot Afghanistan. Den amerikanska aggressionen blev därmed laglig trots att den är oförenlig med folkrättens principer.
Det är sju år sedan USA inledde sin ”självförsvarsaktion” i Afghanistan. Det är andra dimensioner än den ryska insatsen i Georgien.
Sverige ingick och ingår alltjämt i FN:s internationella säkerhetsstyrka Isaf som har fredsbevarande uppgifter.
En förutsättning för Sveriges deltagande är att man distinkt skiljer den internationella säkerhetsstyrkan Isaf:s fredsbevarande uppgifter och USA:s invasionskrig.
De ska vara skilda insatser under separata mandat och befälskedjor. Så formulerade riksdagen huvudprincipen för den svenska Afghanistaninsatsen den 6 december 2005.
Men den åtskillnaden är nu utplånad. Hälften av de amerikanska trupperna har överförts till Isaf och den amerikanska generalen McKiernan får ett samlat kommando över både USA.s och Isaf:s trupper.
Vad som 2001 presenterades som en fredsoperation har förvandlats till ett fullskaligt krig med förödande verkningar för civilbefolkningen.
Förutsättningarna för den svenska insatsen har förändrats.
Detta framhålls i ett upprop undertecknat av bland andra Maj Britt Theorin, Thage G. Peterson, Eva Moberg och Stefan Lindgren.
De påpekar att USA och Nato nu genomför 60 bombuppdrag om dagen, att bomberna drabbar civila afghaners hem och i allt högre grad dödar kvinnor och barn, För några dagar sedan dödades ett hundratal civila i en enda bombattack i Herat.
Samtidigt har Pentagon beslutat att skicka ytterligare 12 000 till 15 000 soldater till Afghanistan.
Detta innebär att Sverige 2009 kan bli indraget i något ännu värre än den konflikt vi har sett hittills.
Inför den risken måste Sverige ta sin Afghanistanpolitik med stridande soldater under allvarligt övervägande. Och övergå från krigsinsatser till rena fredsinsatser.
Idag går två tredjedelar av det svenska biståndet till truppinsatsen och bara en tredjedel till skolor, sjukvård och infrastruktur.
En fredsprocess måste inledas. USA, Nato och de allierade måste tvingas förhandla med alla parter i regionen, även talibanerna.
Sverige måste ta ett fredsinitiativ.
Det skulle signalera till de amerikanska presidentkandidaterna att de inte kan räkna med att Sverige ska fortsätta att leverera krigsmateriel och soldater till det orättfärdiga och utsiktslösa kriget i Afghanistan.
Uppropets undertecknare kräver att frågan tas upp i riksdagen när den öppnas den 16 september.
Afghanistankriget är en av de viktigaste frågorna på agendan när ESF samlas i Malmö.
Gunnar Stensson
Schackspel i Kaukasus
Georgienkonflikten berördes i två artiklar i förra numret av VB. Båda är kritiska mot den enögda, ryssfientliga tonen i västliga medias rapportering. Lars Anders Jönsson ställer i artikeln ”Politisk felnavigering” frågan ”Vem hotar vem?” och påtalar den pågående NATO-inringningen av Ryssland. Gunnar Stensson tar i sin artikel ”Slutet på amerikansk hegemoni” i viss mån ställning för Ryssland men konstaterar också att ”Vi nu har två egenmäktiga stormakter som i olika avseenden bryter mot det internationella regelverket”.
Jag har inget att invända mot dessa författares beskrivningar av konflikten men finner det anmärkningsvärt att ingen av dem nämner det som väl ändå måste ses som kärnan i sammanhanget – kontrollen över transport av olja och naturgas från staterna kring det Kaspiska havet.
På nittiotalet var ett av president Clintons strategiska mål att göra det energifattiga Georgien till en säker energikorridor för transport av olja och gas från Kaspiska havet till Västeuropa med undvikande av ryskt territorium. Det resulterade i den 160 mil långa oljeledningen BTC från Baku i Azerbaidzian via Tbilisi i Georgien till Turkiets medelhavshamn Ceyhan. Den blev färdig år 2006. För att säkra denna ledning militärt krävdes upprustning av Georgien. Åren 1998-2000 satsade USA 300 miljoner dollar på militär utbildning och vapen i Georgien. Och så har det fortsatt. President Jeltsin var alltför upptagen av inrikes problem och gerillakrig i Tjetjenien för att kunna lägga sig i Clintons förehavanden.
Läs mer
Lucifer
Kommer ljuset från Lund?
När man talar med likasinnade från andra orter får man ofta höra att Lund är så udda och speciellt att politiska erfarenheter härifrån saknar intresse för andra än oss själva. Tja, kanske det, men jag tänker utan att blygas peka på hur politiska rörelser av mycket skilda slag faktiskt har utvecklats från Lund.
Den nya vänstern
Man kan då börja med det som kom att kallas ”den nya vänstern”, den politiska och kulturella rörelse som verkade i Sverige, säg 1965-1975. Den kom till Sverige från många håll, kanske tydligast från Storbritannien med New Left Review, men visst fick den sitt starkaste fäste i Lund. Via tidskriften Zenit och Bokcaféet spreds den sen vidare. Kjell Östberg, historieprofessor vid Södertörns högskola och författare till den aktuella Palmebiografin kallar mycket riktigt Lund den nya vänsterns huvudort i Sverige.
1970-talets VPK Lund måste väl också anses vara ett viktigt bidrag till politisk förnyelse. Något hundratal unga människor med erfarenheter från solidaritetsrörelserna, framför allt FNL-grupperna, vände blicken från Vietnam och Södra Afrika till kommunalpolitiken i Lund. Sossar och borgare hade här i årtionden snackat sig samman om rivningar, byggrättigheter och trafikleder. Fram kom ett parti som brydde sig om stadsmiljö, daghemsutbyggnad och demokratifrågor, saker som engagerade unga familjer i universitetsstaden. Var man utestängd från dagspressen, nå då fick man göra sin egen tidning och så kom Veckobladet till. Behövdes det musik för att liva upp möten och demonstrationer, ja då fick man starta en egen orkester, Röda Kapellet. Just detta att förlita sig till egna krafter och om nödvändigt sätta sig upp mot partiinstanser i Malmö eller Stockholm var centralt. OK, förnyelsen av vänsterpartiet under sjuttio- och åttiotalen var inge unik lundaföreteelse, men jag tror vi låg i täten för den utvecklingen, och dessvärre ibland lite för långt framme för de andra.
Läs mer
Ulf Nymark
Skydda Solhällans koloniområde!
Vid kommunfullmäktiges augustisammanträde, i samband med behandlingen av Mark- och bostadsförsörjningsprogram för de närmaste tre åren, aktualiserade Demokratisk Vänster det förnyade och nu överhängande hotet mot Solhällans koloniområde, ett koloniområde som ligger i västra delen av den triangel som bildas av Fritjofs Väg, Hjalmar Gullbergs Väg och Södra Sandbyvägen.
Öster om koloniområdet finns ett ganska stort stycke idag obebyggd mark, som kan förväntas rymma någonstans mellan 250 och 500 bostäder. Nu håller Byggnadsnämnden på att ta fram ett program för detaljplan för denna markbit. Demokratisk Vänster anser att det är oerhört viktigt att bostadsbyggandet i detta område kommer igång så snart som möjligt, vilket vi framhöll i debatten.* Problemet är att planprogrammet, som ännu inte behandlats av Byggnadsnämnden, förutsätter att det nya bostadsområdet ska motortrafikförsörjas med en väg genom koloniområdet! Endera ska en väg dras över kolonilotterna i sydvästra hörnet, eller – och troligare – ska det dras en väg rakt igenom koloniområdet så att det bildas två koloniområden, avskurna och isolerade från varandra av en bilväg!
Läs mer
Bättre bygga på asfalt än i Sankt Lars!
Jag är förvånad över att folk så sällan går på samrådsmöten, ni vet de där tillfällena då man diskuterar vad som ska byggas med byggnadsnämndens tjänstemän.
I tisdags var jag i alla fall på ett. Det handlade om ”hoppbackehuset”, som Sydsvenskan kallade det i en rubrik i onsdags. Någon av er har säkert läst artikeln.
Lunds miljöchef Björn Berséus menar att man inte tagit hänsyn till bullret utomhus och kräver förändringar. Dessutom ligger huset (som flera av husen i Klostergården) för nära bensinmacken. Men den ska bort under alla omständigheter. Larry Andow hade på sin tid tankar på att ersätta den med en tornbyggnad.
Miljönämnden skickar in sin remiss nästa vecka.
Argument mot planen
Visst diskuterades bullret på mötet. De boende i villorna öster om Stattenavägen var som närmast sörjande mangrant församlade. Bullret från gatan var deras huvudargument mot bygget.
Läs mer
Utskriftsvänlig form