Lars Philipson
I somras avled Lars Philipson, 62, professor i digitalteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Han är värd några minnesord i Veckobladet, bl.a. därför att han var en av våra läsare och för att han var en viktig person i Lunds moderna utveckling. Lars stod inte till vänster eller till höger. Han var snarast en sådan som amerikanerna kallar maverick, en otämjd kalv, en som stångas åt alla håll och är allmänt oberäknelig.
För det måste nog sägas, det var aldrig oproblematiskt att ha med Lars att göra. Han var en generös och hjälpsam människa men ett möte med honom kunde mycket väl sluta med att han eller man själv lämnade mötet och slog igen dörren efter sig.
Lars kom från en välbärgad borgerlig miljö i Växjö och demonstrerade tidigt idérikedom, uppfinnartalang och ledarförmåga. Han blev F- ingenjör i Lund och kastade sig också in i kårpolitiken i Lund under de turbulenta åren i slutet av 60-talet. Men hans stora insats var att han (tillsamman med Rolf Johannesson) i slutet av 70-talet på LTH byggde upp en institution för digital- och datorteknik, alltså datorernas hårdvara, en institution som låg på teknikutvecklingens framkant.
VLSI-design
Han for nämligen till Stanford och Caltech och hämtade hem Carver Meads metodik för VLSI-design, den där man redan 1980 kunde utforma en integrerad krets med 20, 000 transistorer vid tangentbordet på en dator, skicka iväg resultatet som en fil och två veckor sedan få den tillverkade kretsen/mikroprocessorn på en chip med posten. En annan innovation var hans projektkurs där studenterna ställdes inför ett konkret problem som krävde att de på sju veckor kunde konstruera en ASIC (application-specific integrated circuit ) som, säg, styrde, en autonom bil på en hinderbana, och få systemet att fungera. Utbildningen av civilingenjörer med högkvalificerad elektronikutbildning blev förutsättningen för etableringen av framgångsrika företag som Ericsson och Axis i Lund. De är faktiskt Lars barn.
Både anspråkslös och arrogant
OK, det skulle finnas mycket att säga, t. ex. om Lars höga krav på sig själv och andra i vetenskapliga och tekniska sammanhang. Härom året lade han ner sin projektkurs och sa att studenterna numera var för okunniga för att klara den. Det var ganska arrogant och dumt sagt, men möjligen sant. Lars var enkelt klädd, så som man kan vara i Lund utan att väcka anstöt eller uppseende. Han var anspråkslös, men sitt intellekt dolde han aldrig. Jag retade mig ibland på Lars. Men jag kommer att sakna honom.
Sten Henriksson
Gunnar Sandin
Att lära av Schweiz
Jag har bekanta som far till Alperna och åker skidor varje vinter. De far till Österrike, Frankrike eller Italien. Jag känner ingen som brukar resa till Schweiz trots att det är där som några av de häftigaste bergen och liftsystemen finns.
Varför inte? För dyrt, brukar svaret bli.
Tja. Enligt en jämförelse nyss låg schweiziskt kostnadsindex på 118 om det svenska är 100. Men också de tre andra länderna var dyrare än Sverige. Och det är en fråga om vad turisten konsumerar. Ett dubbelrum med frukost på ett trestjärnigt hotell i en trevlig by på tjugo minuters tågavstånd från en mondän skidort kostade nu i augusti hundra franc, under sex hundra kronor. Enbart schweizerosten på frukostbordet var värd en god del av den summan. Byn, med uppskattningsvis fem hundra invånare, hade eget mejeri.
Tåg till och i
Vi var nere ett gäng och åkte tåg. Och vi tog förstås tåget fram och tillbaka. Svenska journalister har rapporterat om hur hiskligt dyrt det är att resa med internationella tåg, men det stämmer faktiskt inte.
Läs mer
Gunnar Stensson
Slutet på amerikansk hegemoni
Händelserna i Georgien den 7 till 9 augusti innebar slutet på föreställningen om amerikansk världshegemoni. Så skulle det kunna komma att stå i en framtida historiebok. Naturligtvis bidrar andra processer: krigen i Afghanistan och Irak, energikrisen, bolånekrisen, den ekonomiska depressionen och USA:s internationella skuldsättning. Men händelserna i Georgien blixtbelyser USA:s vanmakt.
Rysslands erkännande av Sydossetiens och Abchasiens självständighet fördöms av Condoleeza Rice, Angela Merkel och naturligtvis av Carl Bildt, som har ett klart delansvar för att konflikten tillspetsades så att det ryska ingripandet blev ofrånkomligt.
Fördömandena riktar sig nu framför allt mot att Ryssland genom att erkänna de båda utbrytarrepublikerna påstås ha brutit mot folkrätten och ingångna avtal.
Principlös propaganda
De politiker och länder som kritiklöst stödde USA:s ”preventiva”, på lögner baserade och djupt folkrättsvidriga angreppskrig mot Irak är desamma som nu skarpast kritiserar Ryssland. Läs tidningsläggen från våren 2003!
Man finner nästan identiska ställningstaganden för inmarschen i Irak från Danmark, de baltiska staterna, Polen och Tjeckien liksom från ledarskribenterna i DN, SvD och andra borgerliga tidningar och från högerpolitiker som Björklund, Bildt och Odenberg.
Då stödde de USA:s handlingskraft att sätta sig över folkrätt och internationella avtal. Nu fördömer de Ryssland för att, om än i mindre skala, begå liknande överträdelser.
Carl Bildt har inte ens dragit sig för att jämföra Rysslands agerande med Hitler-Tysklands.
Läs mer
Bertil Egerö
Stort misslyckande för FN i konflikten mellan Etiopien och Eritrea
I juli avslutade FN formellt sin fredsbevarande mission längs gränsen mellan Etiopien och Eritrea. Men ingen fred har uppnåtts. Hårdbevakad av militär från båda sidor utgör gränsen mer en risk för än ett skydd mot nya krigshandlingar.
1998, fem år efter självständigheten, blossade ett krig upp mellan de två staterna. Efter två år lyckades FN få med de två parterna på vapenstillestånd och en väg mot fred. Men den visade sig orealistisk. FNs speciella gränskommission beslöt upplösa sig sent i höstas, och i år har FN-militären UNMEE lämnat den 25 km breda säkerhetszon på eritreanskt område som Eritrea nu söker befria från grannlandets militär. Orsak: Etiopien har vägrat att uppfylla sitt internationellt bindande åtagande gentemot FN och Eritrea.
För Etiopien handlar det mycket om inrikespolitik. När FNs gränskommission år 2002 redovisade sitt arbete visade sig Badme, det fattiga jordbruksdistrikt som stod i fokus för tvisten, tillhöra Eritrea. Det gav regimen motiv att trotsa internationell rätt och obstruera gränsmarkeringen på marken. Ännu idag finns etiopisk trupp inom säkerhetszonen, och risken för nya krigshandlingar anses stor.
Läs mer
Dra omedelbart tillbaka överlämnandet till Attendo Care!
Den 1 september är det tänkt att en stor del av Lunds äldreboenden och LSS-boenden ska gå över i privat regi. Detta efter en anbudsprocess som vanns av två multinationella vårdbolag, Carema och Attendo Care. Deras vinnande koncept var att minska kostnaderna på oförändrat antal vårdtagare genom att minska personalen med 30 procent.
Nu står det klart att åtminstone ett av dessa företag, Attendo Care, saknar förutsättningar att fullfölja sina åtaganden. För att inte omedelbart äventyra vårdtagarnas situation kräver vi att Lars Johansson (m), i egenskap av ordförande för ansvarig nämnd, omedelbart avbryter överlämnandeprocessen till Attendo Care. Detta grundar vi på följande.
1. Attendo Care har genom sin nuvarande verksamhet i Lund, Nibblegården, visat sig oförmögna att driva vård och omsorg på ett tillfredsställande sätt. Det är det särskilda boende i Lund som belastas av i särklass flest anmälningar. Klagomålen från boende, anhöriga och personal är legio och har tilltagit dramatiskt under 2008.
2. Attendo Care saknar förmåga att ta över de fem nya boendena i Lund. Företaget har inte förrän i denna vecka tillsatt någon platschef för verksamheten, har inte bemödat sig om att söka tillstånd för verksamheten hos länsstyrelsen och har tappat stora delar av den personal som skulle stå för vården. Personalen har till stor del valt att lämna sina arbetsplatser inför Attendo Cares övertagande, eftersom man anser det vara omöjligt att ge tillfredställande vård med den bemanning som företagets vinnande bud bygger på. All kontinuitet i vård och bemanning går förlorad.
Det kommunala uppdraget är enligt Socialtjänstlagen och LSS glasklart: att tillhandahålla tillräcklig och god service för de människor som behöver det. Att överlämna dessa nya boenden till Attendo Care skulle vara att direkt äventyra detta uppdrag.
För vänsterpartiet i Lund
Mats Olsson och Marta Santander, kommunstyrelsen
Lars Olsson och Saima Jönsson Fahoum, vård och omsorgsnämnden
Lucifer
Mest utrikes
Ja, man får väl börja med det lokala. Då är det omöjligt att inte beröra författaren PC Jersilds DN-artikel i somras där han förklarade den skånska dialekten vara ful och svårförståelig och därför inte borde få förekomma i radio och TV. Resultatet blev det förutsägbara: fyllda insändarspalter med gamla Jersildbeundrare som förklarade att nu var det slut med att läsa hans böcker.
Min teori är att han skrev på uppdrag av DN-redaktionen för att sätta liv i andarna och fylla ut i sommarens nyhetstorka. Dagspressen behöver allt stöd den kan få: i hela västvärlden minskar tidningarnas upplaga med drygt 2 procent om året. Det insåg också pseudonymen ”gästande 08”i Ystads Allehanda häromåret och skrev att nu när det var så mycket stockholmsbor som var på Österlen under sommaren så borde folk i trakten försöka tala lite mindre dialekt och mera förståeligt. Dessutom borde man byta ut vissa vulgära beteckningar, som t.ex. ”grishals” mot det elegantare ”fläskkarré”. Ystads Allehanda fylldes med insändare mitt under sommaren. I våras, efter hans död, avslöjades att det var kåsören Kjell-Swanberg, med hus i Östra Hoby, som skrivit insändaren. Han ville ge kollegorna på Ystads Allehanda ett hjälpande handtag.
Läs mer
Politisk felnavigering
Allt sedan 1981 har jag hävdat att ubåt U137 gick på grund i Blekinge efter en felnavigering.
U137 var en gammal ganska stor farkost olämpad för spionuppdrag. I dagens TV nyheter såg jag bilder på ett fartyg från US Coast Guard som gått in i en Georgisk hamn i Svarta havet.
Kan ett amerikanskt kustbevakningsfartyg missa sitt mål med halva jordklotet måste det väl anses som en petitess att en sovjetisk ubåt missat sin destination med några tiotals mil.
Nej den senaste tidens händelser på det internationella planet är alltför allvarliga för att skämta om. Det berättigade eller felaktiga i Rysslands agerande gentemot Georgien kan diskuteras. Det jag ser som mest allarmerande är dock reaktionerna i EU och USA.
Nato, EU och USA har nu nått ända fram till Ryssland. EU har nu blivit en storspelare på den internationella arenan och de imperialistiska ambitionerna döljs ej längre. I stället för att ljuta olja på vågorna talar svenska politiker om att rusta upp krigsmakten. Den tillfällige utrikesministern Carl Bildt jämför Ryssland med nazityskland och visar återigen hur olämplig han är på denna post. I det fall någon borde skaffa sig bättre historiekunskaper så är det den sittande regeringen.
Konflikten mellan Georgien och Ryssland är en del av något betydligt större. Först anslöts östra Europa till Nato och EU, Jugoslavien upplöstes och nu står Ukraina och Georgien på tur. Att en stor del av befolkningen i dessa länder ej vill in i Nato bryr Europa sig ej om. Det är som om de nuvarande aktörerna ej lärt sig något av historien. Eller så tror man sig vara så starka att man ej bryr sig.
I Sydsvenskan beskriver olika personer varje dag hotet från Ryssland. Få vågar eller tillåts ge balanserade analyser av Ryssland som internationell aktör. Många känner sig kallade att ge råd. I veckan läste jag fredsforskaren Agrells slå fast att Ryssland är militärt starkare än väst. Det gäller att känna var vinden blåser och vara på rätt sida. Ryssland hotar naturligtvis inte väst och har inte någon kapacitet att starta en större militär operation. Slå samman europas militärmakter och se vad det ger. EU som fredsprojekt i all ära men sanningen är att Tyskland, Frankrike, England och Italien tillsammans har en betydligt större marin är den ryska. Europas befolkningsunderlag är mer än dubbelt det ryska. Vem hotar vem?
Själv lever jag kvar i historien. Det är inte svårt att se hur länder som Tyskland, Polen, Frankrike och nu Sverige använder EU som ett verktyg för sina gamla ambitioner.
Lars-Anders Jönsson
Afghanistan:
Ta hem trupperna!
European Social Forum 2008, Malmö
Vi tycker inte att svenska soldater har att göra i Afghanistan. Vi ser ingen militär lösning för Afghanistan eller i kriget mot terrorismen. Vi menar att Sveriges nära militära samarbete med Nato innebär en fara för vårt land.
Vi ska belysa följderna av den "fredsbevarande" interventionen i Afghanistan, hur den framställts i media och diskuterar hur vi kan utveckla arbetet för att få hem trupperna från Afghanistan.
Arrangörer: Afghanistansolidaritet - Glokala Folkhögskolan, Malmö - FredsVagt ved Christiansborg - Bundesausschuss Friedensratschlag. Medarrangörer är en rad främst nordiska organisationer men också från Tyskland och Nederländerna.
Välkommen!
Anders Davidson, samordnare av Afghanistansolidaritets ESF-initiativ
Välkommen till förmiddagsseminarium:
Frågor kring Zimbabwe
Politiska våldet? Mänskliga rättigheterna? Inflationen? Ekonomin? Jordbruket? Farminvasionerna? Svält? Kinas roll? Bränslebrist? Framtidstro? Flyktingsituationen? Politiken? Maktdelning? Korruptionen?
Hälsovården? Hiv/aids?
Frågorna är många. Kom och lyssna till en initierad analys!
Medverkande:
Thoko Matshe, Palmecentrets koordinatör för Afrika (tidigare bl a ordförande i National Constitutional Assembly i Zimbabwe).
Språk: engelska.
Tid & plats:
Arrangemanget äger rum den 6/9 kl 9-11.30
i Holmbergssalen, Folkets Hus, Kiliansg. 13, Lund.
Fika serveras i pausen varför vi ber dig anmäla deltagande
e-post: ba.sta@telia.com, gill-len@hotmail.com
telefon: 073 9182901, 0730 624880
Arrangörer:
ABF Skåne, Malmö Afrikagrupp,
Olof Palmes Internationella Center, SAFRAN