18 januari 2008
Debatten om Mana
Det har skrivits mycket om tidskriften Mana och den bedömning som kulturrådet gör inför tilldelningen av tidskriftsstöd.
Tidskriften har en mycket ambitiös webbplats så det är lätt att ta del av artiklarna även för den som liksom jag inte är prenumerant. Jag har tittat på artiklarna från det senaste året och kan inte förstå de påståenden som kritikerna gör. 
Tvärtemot så finner jag materialet intressant och med god marginal hitom den gräns som kritikerna påstår att man överträtt.
Den som vill läsa mer ur tidningenoch bilda sig en egen uppfattning kan göra det här.
Göran Persson
Jorge Capelan, Manas webbredaktör, har gjort en sammanställning av debatten som VB gärna vill sprida.
Läs det här.
Erik Kågström
Kristidender VII
Paul Krugmans nya New Deal
Paul Krugman är en New Deal-nostalgiker. På sin tid var han en arg ung man som demonstrerade mot bombningarna av Kambodja och kritiserade orättvisorna i det ekonomiska systemet. I dag tycks han se den tiden som ett förlorat paradis. I sin senaste bok ”The Conscience of a Liberal” knyter han förhoppningar till att en progressiv amerikansk rörelse skall bära upp en reformverksamhet syftande till att återskapa New Deal-förhållanden i USA; ett förhållandevis jämlikt samhälle där en relativt välbärgad medelklass utgör en stor majoritet av befolkningen (1). I hans strategi ingår som första steg införandet av en statligt finansierad allmän sjukförsäkring. När en sådan visat sig fungera bra och blivit allmänt populär kan man gå vidare med åtgärder för att minska den ekonomiska ojämlikheten – progressiv beskattning av inkomster, skärpta bolagsskatter och stöd till facklig aktivitet.
Krugman är kritisk mot de ekonomer som hävdar att ekonomisk ojämlikhet är en oundviklig följd av globalisering och teknisk utveckling. Man talar i dessa sammanhang om SBTC – ”Skill-Biased Technological Change”. Mot detta sätter Krugman betydelsen av institutioner, samhällsnormer och politisk makt.
När det gäller sjukvården lär Krugmans förväntningar komma att infrias. Samtliga demokratiska presidentkandidater har någon form av allmän sjukförsäkring med i sina program och även på republikanskt håll höjs det röster för en sådan reform. När det sedan gäller åtgärder för att minska den ekonomiska ojämlikheten så är det Krugmans uppfattning att det går att genomföra med politiska medel.
Avregleringar
I Sverige genomförde Feldt, Åsbrink och Dennis avregleringen av valutarörelser över landets gränser bakom ryggen på Olof Palme och det svenska folket. Detta innebar en klar inskränkning av våra demokratiska rättigheter och av vår regerings möjligheter att bedriva självständig ekonomisk politik.
Läs mer»
Den 17-21 september 2008 arrangeras Europeiska sociala forumet (ESF) i Malmö. Över tjugotusen personer beräknas delta i forumet som är en mötesplats för sociala rörelser i Europa. Under fem dagar kommer seminarier och workshops att blandas med kultur, musik, aktivism och demonstrationer.
Tävling: designa affischen!
ESF2008 utlyser härmed en tävling för att ta fram affischen till forumet. Affischen kommer att användas för att mobilisera inför arrangemanget i Sverige och övriga Europa.
Instruktioner för tävlingen finns bifogade. Samtliga bidrag ska vara juryn tillhanda senast den 15 februari 2008 och ska skickas till poster@esf2008.org.
Infomöte
På måndag klockan 18.00 på Miljöbiblioteket i Lund (Winstrupsgatan 3) kommer en presentation över hur man kan bli involverad i att förverkliga det Europeiska Sociala Forumet ( www.esf2008.org ) att hållas. Forumet, som väntas locka minst 20.000 deltagare, kommer hållas i Malmö den 17-21:e september i år. Forumen är en mötesplats för alla sociala krafter som verkar för rättvisa och demokrati och mot nyliberalismen. Var med och skapa ESF underifrån!
Gränsen och ringen
I en gammal skolatlas studerar jag kartan över Estland och Lettland som efter att fram till 1918 ha tillhört det ryska imperiet blev oberoende.
Det ledde omedelbart till en gränskonflikt. Båda staterna gjorde anspråk på gränsstaden Valga, en järnvägsknut med linjer till Riga, Tallinn och Pskov och via dem till de europeiska och ryska järnvägsnäten. En internationell kommission löste salomoniskt tvisten genom att dra gränsen tvärsigenom stan.
Visserligen byggdes ingen Berlin- eller Jerusalem-mur, men gränsdragningen skadade ändå staden och dess befolkning. Mänskliga och ekonomiska band skars av. Staden blödde.
Efter andra världskriget införlivades Estland och Lettland ännu en gång i Ryssland (nu i skepnad av Sovjetunionen), men när det sovjetiska imperiet kollapsade återföddes de som oberoende nationer och gränsen mellan dem blev statsgräns igen. Därmed återuppstod också gränsproblemet i Valga.
Sveriges radio redovisade strax före jul en tragisk episod. Ett ungt par skulle ingå äktenskap, men strax före vigseln hade brudgummen upptäckt att han glömt en viktig detalj (ringen?). Det var bråttom så han bestämde sig för att springa hem till sin lägenhet på andra sidan gränsen och hämta den. En gränsvakt upptäckte honom och sköt honom.
Läs mer»
Rädda ungdomarna i norr!
Läste för ett tag sedan ett inlägg i VB där tänkaren Gr påpekade hur dålig uppväxtmiljön är för ungdomar i glesbygden. Ungdomarna har idag urbana värderingar och vill ner till städerna.
Jag kan som vänstermänniska naturligtvis inte ha en avvikande åsikt. Jag tycker det är så skönt att se ungdomar ströva runt mellan butikerna på Nova-Lund. Kommunen löser säkert snart också trafikproblemen så att allt flyter bättre och miljöbilarna kan komma till sin rätt.
Tråkigt det där med Kalla, ja tjejen från Pajala som gick och vann skidtävlingen. Hon kan ju inte må bra. Hoppas hon flyttar ner till storstaden och får mer utvecklande intressen.
Tänkte en Tärendöturist.
Lars-Anders Jönsson
Högerkultur
Vi var väl så där 60 personer som var på Smålands i söndags eftermiddag för att lyssna på Anders Malm. Det är han som har skrivit den uppmärksammade boken med den långa titeln: ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”. Med rätt lokal, annonsering och tidpunkt borde vi kunnat vara 600. Eller beror det bristande intresset på något annat? Malm själv berättade om hur kanske 50,000 människor stod på Norra Bantorget i protesmöte veckorna innan USA startade Irakkriget, men på klimatdagen den 8 december kom det bara 800. Fattar vi inte allvaret, är vi uppgivna eller förtränger vi det hela?
Malm visade sig vara en trettioårig journalist, med språk, attityder och argument tydligt hemmahörande inom vänstern och han har mycket riktigt varit ordförande i syndikalistiska ungdomsförbundet. Han har gett ut flera böcker med anknytning till befrielsekampen i Palestina.
Vad han har gjort nu är att läsa in sig på klimatfrågan och satt in den i ett större historiskt sammanhang, med stora doser geovetenskap och idéhistoria. Jag har fortfarande inte läst hans bok, men jag kan berätta att han är en god talare som i fyrtiofem minuter drog upp de stora linjerna.
Läs mer»
Nya motboken
I slutet av varje månad brukade Ludvig knacka på hemma hos oss. Frågan var alltid densamma: Hade min far något kvar på boken? Det hade min far oftast, trots att han på grund av låg inkomst bara var berättigad till två liter i månaden, medan Ludvig och flertalet andra (manliga) grannar hade tre. Med en extra halvliter bärgad kunde Ludvig sätta lite guldkant även på månadens sista veckoslut.
Åter är det tal om ransonering och individuell tilldelning. Nu handlar det om utsläppsrätter och modellen har närmast lanserats i England. Den har mycket som talar för sej. Det är förvisso en marknadslösning, vilket många radikala personer instinktivt vänder sej mot, men det är en mycket småskalig marknad, som kanske kan jämföras med den på Södra Esplanaden där Lundaborna byter överflödssamhällets produkter med varandra om lördagarna. Den hanteringen upplevs av de inblandade som tämligen nöjsam. Ludvigs besök hade också sina sociala poänger. Han stannade i regel på en kopp kaffe och det hände att kortleken kom fram. Fram till den oktoberdag 1955 då alkoholrestriktionerna upphävdes. Då blev det glest mellan de spontana grannbesöken, och när teven slog igenom ett par år senare upphörde de helt.
Jag ser fram mot den nya motboken, även om den väl får formen av ett tråkigt litet plastkort. Eftersom jag mest förflyttar mej med cykel och tåg kommer jag att ha klimatpoäng över varje månad. Och så kommer grannar och vänner att knacka på och undra om jag kan avstå några poäng eftersom de behöver köra och hälsa på gamla mormor eller frakta ett uttjänt kylskåp till tippen eller transportera barnbarnet till träningen.
Jag kommer förstås att säga nej. Men en sup tänker jag bjuda på.
Gr
Utskriftsvänlig form