Världen i mitten av 70-talet
För 47 år sedan skrev vi år 1975. Föregående år hade den grekiska militärjuntan fallit, Nejlikerevolutionen hade blommat ut den nära 50-åriga diktaturen i Portugal. Hösten 1975 låg Spaniens diktator Franco låg för döden och med den också hela den fascistiska regimen. Första maj samma år genomfördes en av de största demonstrationerna någonsin i Lund: den samlade vänstern och den progressiva rörelsen firade då att dagen innan, den 30 april, hade Vietnams Nationella Befrielsefront, FNL, tillsammans med Nordvietnamesiska trupper intagit Saigon och därmed besegrat USA-imperialismen och befriat hela Vietnam. I Sovjetunionen härskade Leonid Brezjnev och kommunistpartiets diktatur var oinskränkt, och i Kina satt Mao Zedong kvar vid makten och manövrerade i en avklingande kulturrevolution.

Lund i mitten av 70-talet
Lunds kommunfullmäktige befolkades nu för första gången sedan valet 1946, då hette det Lunds stadsfullmäktige, av kommunister. Väljarna hade 1973 valt in fyra VPK:are i fullmäktige, vilket ruskade om de etablerade partierna. VPK mycket aktiva och växande partiorganisation kände ett behov av att nå ut med den kommunistiska kommunalpolitiken. Men hur?

Gunnar Sandin, vänsterns idéspruta
Lundsvänsterns idéspruta framför alla andra, Gunnar Sandin, hade lösningen. Gunnar föreslog att partiet skulle ge ut ett regelbundet utkommande informationsblad med strikt lundainnehåll. Bladet skulle delas ut gratis men också värva en prenumerantstock som fick sig numret tillsänd per post.
   Så blev också beslutat. Eller jag vet inte egentligen om det togs något beslut, kanske var det Gunnar Sandin som drog i gång det utan några formella beslut. Jag kan inte minnas hur det gick till fast jag vid den tiden var ordförande i lokalorganisationen.

Första numret av Veckobladet
Hur som helst: torsdagen den 30 oktober 1975 såg Veckobladet, organ för VPK Lund dagens ljus, eller snarare kvällens mörker – från första början gjordes bladet alltid på kvällen. Formell utgivningsdag var och har varit fram till dags dato fredagar, men i praktiken gavs bladet ut torsdagar. Nu, år 1975, var vitsen med torsdagspressläggningen att bladet skulle finnas tillgängligt i Stadshallen för fullmäktigeledamöter den sista torsdagen i månaden då fullmäktige höll sina sammanträden. Som bekant är sista torsdagen i månaden fortfarande regeln för fullmäktiges sammanträden.
 


Detalj av IBM Composer med skrivkula
 

Enkla produktionsförhållanden
VB:s förstfödslonummer var ett tvåsidigt A4-blad med två skrivmaskinsskrivna spalter på var sida. För ändamålet hade införskaffats en begagnad IBM-skrivmaskin med skrivkula, vilket var höjden av modernitet på den tiden. Redaktion för bladet var Gunnar Sandin, Monica Bondeson och Lars Borgström. Redaktionens uppgift var i första hand inte att skriva texter, utan att ragga fram material.
   Sedan skulle redaktörerna knattra ner texterna på papperstenciler och därefter mångfaldiga det hela i den allt som oftast med färg nerkladdade stencilerings-apparat. När färgen torkat på papperet skulle prenumeranternas exemplar förses med adressetiketter och postas. Det var en mycket tidsödande process att med dessa enkla medel producera ett blad. Om jag minns rätt så tömdes vid den här tiden en brevlåda vid järnvägsstationen vid 5-tiden på morgonen. Lämnades den prenumererade upplagan in före den tiden på fredagsmorgonen fick prenumeranterna med postadress Lund bladet i sin brevlåda senare på fredagen. (Observera här att den tidens papperspost i snabbhet inte låg långt efter dagens epost !)
 


IBM Composer

Om stencilering
Nu en liten utvikning om stencilering. VB:s huvud på första sidan skulle tryckas i rött och med stora bokstäver, texten i övrigt i svart. Nu kunde pappers-stenciler bara användas för skrivmaskinbokstäver och stencilapparaten kunde bara användas för en enda färg. Hur lösa detta problem? Jo, på VPK:s distriktsexpedition i Malmö fanns modernare utrustning: en så kallad elstencilapparat. Där brändes förlagan på vanligt papper in på en plaststencil i en speciell apparat, för att köras i en vanlig stencilmaskin.
   Då kunde det ritas figurer och ”gnuggas” större bokstäver. Alltså producerades VB:s huvud i rött med bladets namn i stora ”gnuggade” bokstäver i typsnittet – just det - Stencil Bold och ”trycktes” sedan med röd färg på expeditionen i Malmö. Så småningom kördes papperet två gånger till i stencilapparaten på partiexpeditionen på Sankt Annegatan 7 i Lund.
(Jag vill minnas att det var undertecknad som stod för att ”gnugga” tidningshuvudet. Oavsett hur det var med den saken så har även detta sista nummer av VB tidningshuvudet i samma typsnitt, även om det förbättrats på under årens lopp).

Offsettryck
Alltnog: VB hängde med i den tekniska utvecklingen. Bladet gick 1978 över till offsettryck. Tryckning och sättning skedde på vänstertryckeriet Acupress, som flyttat från Malmö till Fredsgatan i Lund. Så småningom tog VB-redaktionen över hela produktionsprocessen. Texten sattes fyra spalter per sida med IMB Composer. Composer var som en avancerad skrivmaskin med skrivkula. Till skillnad från en vanlig skrivmaskin anpassade composern bokstäverna efter deras bredd så det blev precis som maskinsatt text. Composern var också ett underverk för redaktionen: den hade en minnesfunktion på ett par raders text vilket gjorde att en kunde backa och korrigera smärre fel – men fortfarande med hjälp av en vit klistrig korrigeringsremsa. År 1980 var det åter dags för en förnyelse av bladet: det trycktes nu på ett A3-ark, som veks ihop till ett fyrasidigt A4-blad.

Ingen partimegafon
Länge var VB ett ”organ för VPK i Lund”. Våren 1979 tänkte tydligen redaktionen eller om det var styrelsen till, för då blev VB ”utgivet av VPK och KU” i Lund. Även om VPK och Vänsterpartiet hela tiden ägt utgivningsbeviset, var för den sakens skull vid den här tiden ingen strikt partimegafon. Redaktionen för VB, vars sammansättning givetvis skiftat under årens lopp, var helt självständig i förhållande till övriga partiorgan. Av och till fick styrelsen i VPK skriva en ledare, men mer än så var det aldrig tal om.

Göran Persson tar över
År 2005 tröttnade partiet, som nu sedan länge slopat ”K-et”, på att ekonomiskt stödja VB, och framför tröttnade organisationen på VB:s frispråkighet. VB skulle läggas ner. Det hade pratats om att sätta ”överrockar”, dvs politruker, på redaktionen, men det blev inte så mycket av det. I stället köpte Göran Persson, tidigare redaktionsmedlem i VB, utgivningsrätten av bladet från Vänsterpartiet. Priset var en krona om jag inte minns fel.
Det första numret i Görans regi var fortfarande i pappersform, men drog också i gång med en utgåva på nätet. Och nätutgåva blev ju framtidens melodi.

”Slutenhet”
Så här skrev Göran Persson i det första numret av VB sedan han tagit över:
   ”Att det gamla VB blev nedlagt var ett resultat av samma tendens som gör att vänsterpartiet i Sverige, Skåne och Lund tappar både sympatisörer och medlemmar. Det vill säga tendensen till slutenhet och renlärighet. Nya VB kan medverka till att visa att detta inte är hela bilden av vänstern. Och kan vi stimulera och reta till debatt från meningsmotståndare, t.ex. i den lokala borgerligheten, är det så mycket bättre.”

Stark insats av Göran Persson
VB i Göran Perssons regi blev och förblev raka motsatsen till slutenhet och renlärighet. Redaktören har välkomnat i förhållande till V kätterska tankar av alla slag: från Vägvalvänster, från Demokratisk Vänster, från socialdemokrater, ja, till och med från miljöpartister.
   Det är med sorg i sinnet som jag nu tvingas konstatera att VB nu går ur tiden. Lund behöver ett forum för politisk information och diskussion för i vid mening progressiva organisationer och individer. Det ryktas från V:s inre kretsar att partiet åter kanske ska ta över utgivningen. Risken är att VB därmed förlorar sin politiska bredd och öppenhet i synnerhet nu när V går i armkrok med högerpartierna M, KD och ett alltmer förborgerligat S.

   Slutligen: Redaktören och enmansredaktionen Göran Persson har gjort en otroligt stark insats genom att hela tiden från år 2005 kunnat fullfölja utgivningsplanen med ett nummer i veckan, bortsett från sommar- och andra ledigheter. En stor, varm och hjärtlig eloge till Göran!
Ulf Nymark, ansvarig utgivare för VB på den tiden det begav sig.