Sydsvenskans och Alexander Kuprijankos information om partiförhandlingarna om nytt kommunstyre var närmast sensationell: S och M förhandlar om att tillsammans med KD bilda ett minoritetsstyre i Lund.
   Om en nu inte visste att Kuprijanko är en ytterst seriös journalist som hade en trott att det här rakt igenom måste vara falska nyheter. S och M som har haft varandra som huvudmotståndare genom decennier, ja snart sagt århundraden. Närmast ofattbart att de går samman. Hur har det blivit så här? Och vilken politik kommer ett sådant här rödblått gungfly att driva? (Egentligen är jag väldigt tveksam till att sätta beteckningen”röd” på socialdemokraterna. Det röda har förbleknat alltmer och i bästa fall finns några små ljusskära strimmor här och var).

Almgren, Sandberg och Törnblom
Beträffande politiken är det nog så att den blir underordnad S strävan att, om nödvändigt, till varje pris lägga beslag på posten som kommunstyrelsens ordförande för Anders Almgrens räkning och att hålla liberalernas Philip Sandberg borta från den posten.

Intresset av att hålla Sandberg borta från ordförande-posten delar de med M, som är nu är beredda att tacka liberalerna för senast. Med ”senast” avses här att liberalerna efter valet 2018 snuvade moderaterna på ordförandeposten i kommunstyrelsen.

   S är med sina 16 mandat mot M:s 9 och KD:s 2 mandat, de klart största partiet i koalitionen. Lägg därtill att M tappade 2 mandat i valet och S ökade med 3 så är det i det närmaste självklart att S tar hand om ordförandeposten i det sällskapet. Men vem vet: kanske Almgren är beredd att tidsmässigt dela posten med Rasmus Törnblom: halva mandatperioden vardera?

Motsatta ståndpunkter
Det ska bli oerhört spännande att ta del av den politiska plattformen för en den kommande rödblå koalitionen. I valrörelsen har S och M intagit motsatt ståndpunkt i flera kontroversiella framtidsfrågor för Lunds kommun. Det gäller skatten: M vill sänka skatten dramatiskt, S vill hålla den oförändrad. S vill bygga det planerade ridhuset på Ladugårdsmarken, M vill stoppa det. S vill ta bort det extra vinstuttaget från LKF, M vill behålla och öka beloppet. Sist men inte minst ska här nämnas bostadsbyggandet: socialdemokraterna vill att det bygga minst 1200 bostäder per år i Lund, moderaterna vill kraftigt skära ner på bostadsbyggandet – de vill skära ner det till 800 bostäder per år.

Förenande frågor
Men visst: de finns också saker som förenar moderater och socialdemokrater. Båda partierna vill ha en avfart vid Ideon, båda lutar åt att säja ja till ett nytt lasarett på Smörlyckan, båda är beredda att exploatera högklassig jordbruksmark. Detta sistnämnda fordrar en kommentar. M har ju kommit ut som jordbruksmarkens räddare, men lägger in en brasklapp om att de är öppna för att släppa till högklassig jordbruksmark för samhällsviktiga funktioner. Om en därtill lägger att moderaternas framtoning som jordbruksmarkens värnare blir ganska suddig när de samtidigt föreslås att på den goda jorden på Brunnshög breda ut en villamatta.

Framöver?
En kan nog förvänta sig en rad små revolter inom koalitionspartierna framöver och stundtals mothugg när oppositionen kan ena dig mot styret. Och vad händer om M hoppar ur den med S gemensamma sängen och högerprasslar med SD?
Ulf N