Jag hade tänkt tala om Kärnkraft, så spelar Röda Kapellet Finlands nationaltango Satumaa, som betyder Drömlandet. I Finland drömmer man om mer kärnkraft och sen 2005 har man hållit på att bygga en tredje reaktor i Olikauto. Den skulle byggas på fyra år men är ännu inte färdig. Kanske kan den starta nästa år med en kostnad utöver ursprunglig budget på över två miljarder Euro.
Trots detta planerar man för ytterligare ett verk. I Hanhikivi ungefär mitt emot Skellefteå. Redan innan det bygget påbörjat har de beräknade kostnaderna ökat med mer än en miljard Euro.
I Sverige byggs inga kärnkraftverk – det är tillåtet men det går helt enkelt inte att få fram el till marknadsmässiga priser. Dock det finns partier som vill satsa skattebetalarnas pengar på att bygga. Partier som annars brukar tala varmt om marknadslösningar,
Inte trodde vi väl att vi, som jobbade mot kärnkraften i Linje tre för så många år sen, skulle behöva damma av alla våra argument igen!!
Efter olyckorna i Tjernobyl och Fukushima och alla dokumenterade tillbud som lyckligtvis inte blev olyckor.
Det är tio år sen Fukushimaolyckan men ännu samlar man kontaminerad jord i säckar som man inte vet var man ska göra av. Det handlar om många miljoner kubikmeter (att jämföra med Teckomatorps hundratusen kubikmeter giftig men inte strålande jord). 200 ton vatten om dan pumpas ut ur kärnkraftverket och påstås lagras i containrar. Men lagringsutrymmena håller på att ta slut och den japanska regeringen säger att enda möjligheten är att släppa ut det i havet.
Men oavsett risken för olyckor, hur kan man argumentera för ny kärnkraft när hanteringen av avfallet är långt ifrån löst?
Det är fortfarande 100 000 år som avfallet måste förvaras säkert. Vad vet vi om de människor som förhoppningsvis finns då? Henning Mankel skrev om grottmålningar som var bara var 40 000 år gamla, och att vi faktiskt inte visst mycket om de människor som målade dem. Men en konstnär hade lämnat avtryck som visade att hen målat i flera grottor och man kan då gissa att det fanns en viss arbetsfördelning i samhället. Hur kan vi lita på att framtidens grottmänniskor klarar att förvara vårt avfall?
Kärnkraftsförespråkarna hävdar att kärnkraften inte släpper ut CO2. Det är naturligtvis inte sant om ser det över ett livstidsperspektiv. Ingen energiproduktion kan vara helt utsläppsfri. Olika källor visar mycket olika beräkningar på vad kärnkraften bidrar med.
Vi måste minska CO2 utsläppen, men inte genom att bygga kärnkraft – det ger ingen snabb och effektiv minskning av CO2 och det innebär mycket stora risker för utsläpp och strålning strålning vid uranbrytning, hantering, olyckor och avveckling. Och till enorma kostnader.
Kärnkraftsargumentet används av de politiska förespråkarna för att kunna hävda att de bryr sig om klimatet men slippa ta itu med utsläppen från transporter och andra verksamheter.
Ann Schlyter
Få stater hade satsat så stort på kärnkraft om det inte var för kopplingen till kärnvapen. Det är tyst om kärnvapen i den svenska debatten.
Ändå är vi idag inne i en ny upprustningskapplöpning mellan stormakterna.
Klimatkrisen och förändringarna i den globala maktfördelningen ökar risken för konflikter. Genom utvecklandet av små och lokala kärnvapen är det risk att tröskeln för användning av dem sänks.
Den gamla teorin om fred genom kärnvapenavskräckning är fortfarande underliggande i svensk försvarspolitik. Vi är inte med i Nato, men genom att agera som om vi var det i militärövningar och andra sammanhang, verkar det som om vår regering tror att vi är trygga under Natos kärnvapenparaply.
Vänsterpartiet tror inte att vi blir tryggare under ett kärnvapenparaply. Vi är tryggare om det inte finns kärnvapen på svensk mark.
Av alla partier i Riksdagen var det endast Vänsterpartiet som förra mandatperioden röstade för ett lagförslag om förbud mot kärnvapen på svensk mark. Regeringen avslår också kravet på kärnvapenfria zoner.
Regeringen tror att vi har ett skydd som vi förlorar om vi skriver på FN-konventionen mot kärnvapen. En konvention som Sverige var med och drev på, men sen inte vågar stå för, antagligen efter påtryckningar från Nato och USA. 55 stater har ratifierat och 86 har signerat den – men inte Sverige.
Vi måste fortsätta att kräva av regeringen att snarast skriva under FN-konvensionen mot kärnvapen!