Boken, Den politiska generationen. Kontinuitet och förändring 1968-2018, av sociologerna Svante Lundberg och Sven-Axel Månsson är inte bara en sociologisk rapport utan innehåller också ställningstaganden i aktuella frågor som Fritt sök.
 


 

Fritt sök
En av intervjupersonerna som varit gymnasielärare och skolpolitiker i en mindre kommun ger följande beskrivning:
   Min skola var en progressiv skola med stora och utvecklande resurser, men de sista åren var tråkiga på grund av att kvaliteten urholkades i och med att många elever sökte sig till skolor i en större kommun som uppfattades som mer attraktiv.
   I intervjun berättas vad Fritt sök konkret innebar för den gymnasieskola i en mindre kommun där han själv varit verksam i mer än tjugo år:
   ”Den skolan är ett rent ruckel jämfört med vad den var på 80- och 90-talen. Det är inte hälften så många elever som det var då, och de elever som är kvar tillhör den svagaste gruppen. De andra har försvunnit till skolorna i en mer välbärgad kommun, vilket dessutom lett till en i många avseenden sämre arbetsmiljö och till lärarflykt. Vem vill vara kvar på ett sjunkande skepp samtidigt som resurserna minskar? Det är hög tid att diskutera denna ordning! Inom arbetarkommunen och det social-demokratiska partidistriktet, ja inom hela partiet.” (Den politiska generationen s. 167.)

Vad blev det av 68-orna?
1968 var ett turbulent år, också i Lund: Universitetsjubileum, brinnande studentmössor, UKAS, husockupationer och på hösten en våldsam demonstration under parollen Vägra värnplikt – vägra döda! Ridande polis. Arresterade demonstranter. Stor publicitet i press och tv.
   Jag var ingen 68 och jag var inte där. Jag hade fyllt 35 och var verksam på en folkhögskola i Norrbotten. Engagerad i gruvarbetarstrejken. För mig var 1968 ett katastrofår som slutade med att imperialister, rasister, tyranner och reaktionärer tog över. FNL:s stora Tet-offensiv slutade med blodbad, Martin Luther King mördades, fredskandidaten Robert Kennedy mördades,

studentrörelsen i Paris ledde till att De Gaulle tog makten och Sovjet invaderade Tjeckoslovakien och krossade Prag-våren,
   CH Hermansson fördömde invasionen, jag röstade för första gången på VPK, Tage Erlander vann valet och i USA valdes Richard Nixon till president i november. Han utvidgade folkmordet i Vietnam till Laos och Kambodja och Vietnamkriget fortsatte sju år till.
   Jag skulle inte ha deltagit i Vägra värnpliktsdemon-strationen om jag hade varit i Lund. För mig var den allmänna värnplikten en viktig demokratisk institution och jag menade att väpnad befrielsekamp i många fall var nödvändig. ”Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk bakom gevären står. När vi askan ser från den brända byn, då stiger vårt hat mot skyn, Vi slår tillbaka.” sjöng vi i FNL-rörelsen.
   Men följande år, 1969, kom jag till Lund och vidareutbildade mig i ekonomisk historia och kulturgeografi. Jag uppskattade den demokratiska andan. Äntligen har folket från enhetsskolor och grundskolor kommit till Lund och se vad som händer! Så annorlunda mot då jag vantrivdes 1955-56!

Sociologerna Svante Lundberg och Sven-Axel Månsson intervjuade några deltagare i en demonstration i Malmö 1968. Det blev inledningen till en sociologisk undersökning som pågick i 50 år.
   Vad blev det av 68-orna? Ja, somliga lade av. Men de flesta behöll sitt politiska engagemang, om än i andra former. Många blev läkare, lärare, socialarbetare, U-landsaktiva, bibliotekarier, jurister. De ägnade sig åt politiskt arbete inom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ofta i kommunalfullmäktige. De arbetade fackligt. De deltog i solidaritetsrörelser för länder i Afrika och Latinamerika. Kvinnorörelsen blev stark. De undvek att göra karriär. Man kan faktiskt säga att de fortsatte att tjäna folket. Notisen ovan om Fritt sök är ett exempel på vad som engagerade – och engagerar dem. De är pensionärer nu.
   De är givetvis anonyma i boken, men jag har en stark känsla av att jag känner flera av dem och har känt dem i decennier och samarbetat med dem. Många av dem är verksamma i Lund med omkrets. Det ger boken en sorts skvallerdimension. Hon där, är det inte..?
   Boken är rikt illustrerad med 68-foton från Lund. Göran Therborn syns på ett. Annars är personerna på fotona inte samma som de vilkas nu drygt 50-åriga aktivistliv skildras. Bra liv!
Gunnar Stensson
 


Vietnamdemonstration i Lund