För många blir detta den ensammaste jul de upplevt. Då är det bra att läsa, i synnerhet bortåt annandag jul då enformigheten börjar bli outhärdlig. Här några förslag.
 


 

John le Carré En fri agent. Finns som pocket och även på engelska. Jag köpte den för en vecka sedan. Dagen därpå hörde jag på radio att le Carré avlidit. Hade ju läst flera av hans tidigare böcker, Spionen som kom in från kylan, Den lilla trumslagarflickan och andra. Många av dem har framgångsrikt filmatiserats.
   Får inte jämföras med James Bond. ”Om Ian Fleming skrev underhållningsvåld byggt på efterkrigsmänniskans skitdrömmar så skapade le Carré något långt mörkare och mer illavarslande.” (Margit Richert, AB, 15/12)
   En fri agent är en rolig bok. Exakt. Effektiv. Den frie agenten hyser ingen lojalitet med en värld där Trump styr USA, ryska oligarker äger London, banker som Danske bank, SEB, Swedbank och Nordea tjänar miljarder på penningtvätt åt ryska mördare, populistiska reaktionärer driver igenom brexit, vapenförsäljarna har högkonjunktur, oljeprofitörerna förgiftar världen och miljardärerna skattefifflar. Berättelsen är en bitter komedi. Kan man göra annat än skratta?
 


 

En som tagit intryck är Klas Östergren. Han känner le Carré och var med när han mottog Palme-priset. Östergrens Renegater rör sig i samma korrumperade ondskefulla värld som le Carrés frie agent.
   Klas Östergren är själv bokens huvudperson och antastas av spioner från svensk eller kanske sydafrikansk underrättelsetjänst. Som andra framgångsrika stockholmare bor han i Österlen, i trakten av Brösarp, där amerikanska elitsoldater härom veckan gjorde en hemlig luftlandsättningsövning. Är det möjligen CIA som förföljer Klas Östergren? Eller är det bara Säpo? Underrättelseorganisationerna samarbetar visst.
   Henry Morgan, en renegat som han känner sedan sin ungdom, anländer till Östergrens gård i Österlen. Henry och Klas är vänner, men Henry är inte att lita på. Han ger bland annat Klas Östergren uppdraget att skriva en lång underrättelserapport om korruptionen i Svenska akademin. Klas gör det, men inser snart att Henry bara har försökt missleda honom. Det handlar egentligen om något mycket värre.
   En väldigt rolig bok, liksom le Carrés fylld av aktuella referenser till en allt mer oöverskådlig och korrumperad värld. Ett försök till seriös historie- och samhällsskildring

från de senaste 50 åren. Kanske en klassiker. Boken är lång, 740 sidor, men man vill inte att den ska sluta. Kan vara hela julen, ända till tjugondag Knut.
   Idag, den 17 december, får jag veta att Klas Östergren ska promoveras till hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten för att han berättar om det samhälle vi lever i. Fakulteten citerar också en mening ur Renegater. ”Den grundläggande solidaritet som var en förutsättning för den svenska modellen var i smyg utbytt mot laganda.”
 


 

Men läsning behövs kanske ända fram till påska. I så fall är Hillary Mantels The Mirror and the Light perfekt. Den enväldige och oberäknelige Henrik den åttonde har kvinnoproblem. Somliga drottningar måste han skiljas ifrån, andra måste han avrätta. Anne Boleyn blir halshuggen, men hennes dotter Elisabeth kommer att bli Englands drottning. Ett feministiskt perspektiv.
   Cromwell, kung Henriks främste rådgivare, arbetar för att utveckla England till en verklig stat, låter översätta bibeln till engelska, förstatligar kyrkans egendomar, försöker organisera en folkbokföring och skaffa resurser för en brittisk armé, vilket är nödvändigt i maktkampen mellan England, Spanien och Frankrike. Han är av enkel härkomst och får självfallet många fiender, för många till slut.
   The Mirror and the Light är tredje delen i en trilogi, men kan läsas separat. Tur! Det handlar om 875 sidor. Bäst är att läsa den på engelska. Maktspelet under den revolutionerande epok som kom att leda till Europas globala dominans under 18- och 1900-talen är fascinerande, inte minst på grund av parallellerna till vår tid. Mångfalden och tragiken är större hos Helen Mirren än hos le Carré och Östergren, som båda räddar sig genom att distansera sig från en svåruthärdlig verklighet.
 


 

Martin Hägglund, Vårt enda liv måste jag nämna till slut. Jag har tidigare beskrivit dess samhällsvision, den demokratiska socialismen. Bokens första hälft handlar om något annat: hur vi ska hantera medvetenheten om att våra liv är ändliga, att vi för alltid förlorar dem vi älskar och att allt vi eftersträvar blir ofullständigt. Denna medvetenhet är grunden till vår kärlek till livet och allt levande. Det är tungt, men viktigt att reflektera över, när man orkar. God jul!
Gunnar Stensson