Jan Myrdal, CH Hermansson, Jonas Sjöstedts mamma, Nooshi Dagostar, Olof Palme, FNL-grupperna, Pol Pot, Beppo Persson, Solidaritet med Vietnam, Lars Werner, VPK Lunds demokratiska manifest, Jörn Svensson, massakern på Himmelska fridens torg, Gunnar Sandin, Ulf Nymark, Gudrun Schyman, Lars Ohly, Jonas Sjöstedt.
 

Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell blev en av de böcker som väckte 60-talsvänstern. Rapport från kinesisk by beskrev maoismen som ett efterlängtat alternativ till den stagnerade sovjetkommunismen.
   CH Hermansson tog ett historiskt steg när han fördömde Sovjetunionens invasion i Tjeckoslovakien i augusti 1968. Traditionalisterna i VPK gjorde uppror mot CH på partikongressen 1969.
   – Någon jävla ordning ska det vara i ett parti, sa CH. Jonas Sjöstedts mamma broderade parollen och Jonas satte upp den på sitt kontor när han blev partiordförande. Han skickade den vidare till Nooshi Dagostar härom dagen.
   Vietnamkriget var efterkrigstidens historiska vattendelare.
   Jan Myrdal blev omkullslagen av polisen och fick sina glasögon krossade när på väg hem från ett FNL-möte i Stockholm strax före jul 1967. Olof Palme demonstrerade tillsammans med Nordvietnams ambassadör i januari 1968.
   FNL-gruppernas ledning kom att domineras av KFML som var ett maoistiskt parti. Vietnamkriget skärpte konflikten mellan Kina och Sovjetunionen.
   Kina förde samtal med Richard Nixon (”pingpong-diplomatin”), samtidigt som de stödde Pol Pots Kampuchea mot Vietnam. Jan Myrdal och KFML anslöt sig till den maoistiska politiken. De försökte få med sig FNL-grupperna.
   Lunds stora FNL-grupp protesterade, liksom många andra. Jag var ombud för Lund vid DFFG:s kongress 1975 och invaldes i DFFG:s styrelse som enda representant för oppositionen. Vietnam befriades, USA besegrades. 1977 lades FNL-grupperna ner. Samtidigt bildades en Kampuchea-organisation.
   Beppo Persson och jag tog initiativ till Solidaritet med Vietnam.
  
1976 hade jag blivit medlem i VPK, som jag sympatiserat med sedan CH fördömt den sovjetiska


 

ockupationen av Tjeckoslovakien och stått för det vid kongressen 69. Men nu var Lars Werner partiledare.
   Jag ingick i delegationen från Lund vid VPK:s kongress 1977 och chockerades av SUKP:s starka närvaro. I Lund hade vi antagit ett demokratiskt manifest som inspirerats av Jörn Svensson och bröt med Sovjetberoendet. Ett nytt sovjetkommunistiskt parti, KP, bildades med sovjetiska pengar. Jag deltog också i VPK:s nästa kongress. Vi stödde Solidaritet i Polen 1980.
   Jan Myrdal reste till Phnom Penh med stora delar av FNL-gruppernas forna styrelse. Krig utbröt mellan Vietnam och Kampuchea. Pol Pots folkmord avslöjades. Jan Myrdal både förnekade och försvarade folkmordet.
   Jag angrep honom i Aftonbladet, Expressen och DN. En debatt mellan Myrdal och mig arrangerades i Malmö, men han kom aldrig utan skickade en ersättare.
   Tio år senare kvävs den kinesiska demokratirörelsen i en blodig massaker på Himmelska Fridens torg.
   Gunnar Sandin tar initiativ till en protestdemonstration i Lund. Jan Myrdal försvarar massakern.  
   Sovjetunionen bryter samman efter kriget i Afghanistan.
   VPK tar bort K-et ur partinamnet. Ulf Nymark har länge drivit frågan. Gudrun Schyman blir partiledare efter Lars Werner. 1998 gör V sitt bästa val. Efter henne kommer Lars Ohly och den politiska och opinionsmässiga tillbakagång som varade tills Jonas Sjöstedt blev partiledare.

Jan Myrdal skrev berömda självbiografiska böcker på 1980-talet. Dem har jag inte läst. Men jag har flera bra böcker av honom, bland andra Kulturers korsväg, 1960, om Afghanistan, och Sidenvägen, som kom1977.
   Nu är Jan Myrdal död och verkar avlägsen, men han kommer att leva kvar, både i historien och litteraturen - trots sina fundamentala misstag.
   Dessa snabba och korta minnesanteckningar är mycket selektiva och somligt kan vara missmint. De handlar om mer än 50 år. Vi är alltjämt många som var med år 68 ren. Korrigera eller komplettera dem gärna.
Gunnar Stensson