Att klimatförändringarna går långsamt är en skröna. Den globala upphettningen är inte bara en arktisk historia som utspelar sig långt i fjärran. Den handlar inte bara om havsnivåer och kustlinjer. Den leder inte bara till bränder i Australien och Kalifornien.
   Den berör inte bara naturen utan också människan. Välstånd skyddar inte. Vi kan inte krångla oss ur den med tillväxt och teknik. Det har aldrig i mänsklighetens historia funnits en motsvarighet. Mer än hälften av all koldioxid i atmosfären har släppts ut de senaste 30 åren. (David Wallace-Wells, Den obeboeliga planeten.
   Den här gången har upphettningen överraskat alla genom att slå till i form av Corona-pandemin. Den började på en enkel bakgårdsmarknad i Kina Med hjälp av vår globalisering har den omedelbart, med hittills okänd snabbhet, nått hela jorden, över alla gränser – och samtidigt stängt alla gränser och tvingat fram ett skyddsavstånd mellan alla individer.
   Corona-pandemin ställer allt, lokalt som globalt, stort som smått, i ett nytt ljus. Vi ska titta på en aspekt, ekonomin, och se hur den påverkats

Corona-pandemin avslöjar nyliberalismens vinst- och tillväxtdogm
”New economic management” innebär att köpa billigast möjligt ”just in time” det vill säga när behovet är störst. Det innebär också att sälja till högsta möjliga pris, när köparens behov är störst. New economic management är en dödsbringande förenkling av ekonomin.
   Under de 30 år som nyliberalismen dominerat har detta varit den grundläggande och lättköpta dogm som styrt svensk samhällsekonomi, liksom världsekonomin. ”Vad får jag pengarna?”
   Corona-krisen har avslöjat dogmen. Den är varken ny eller klok, bara gammal och dum. Den har gjort oss exceptionellt sårbara.

Det upptäckte socialminister Lena Hallengren, S, när medicinsk utrustning som beställts och betalats inte levererats, därför att Tyskland, Frankrike och Tjeckien under coronakrisen infört exportförbud på dessa produkter. Men vi borde ha förstått det tidigare.
   Vi borde förstått det när svenska jordbruksprodukter blev dyrare än utländska och vi lade ner stora delar av jordbruket och i stället köpte billiga utländska matvaror. Sverige är nu när det kommer att bli nödvändigt långt ifrån självförsörjande.

Vi borde förstått det när vi lade ner brandförsvaret därför att det inte brunnit på länge i Sverige. Sedan brann det i Ljusdal 2018 och då saknades det brandmän, brandbilar

och flygplan. Fler skogsbrandskatastrofer är att vänta i upphettningens tid.
   Vi borde ha förstått det när vi lade ner stora delar av försvaret, därför att världen verkade fredlig. Det viktigaste var inte att förstörelsemaskiner som kanoner och stridsvagnar i fortsättningen skulle köpas ”just in time”, utan att vi förlorade den allmänna värnplikten och tillgången till nödutrustning som de 30 fältsjukhus som vi nu kunde ha haft nytta av. (Anne-Marie Pålsson, M, Sydsvenskan 23/3)

Det upptäckte Lommas nye kommunstyrelseordförande Robert Wenglén, M. Under 15 år hade Lomma anlitat fyra privata vårdkoncerner som alla arbetade enligt modellen VVV, vinst genom valfri vanvård.
   Robert Wenglén konstaterade, att det måste kallas kvasimarknad och inte valfrihet att samma vårdkoncern driver alla Lommas fyra vårdboenden, att vinst bara kan uppnås genom lägre löner, lägre bemanning och lägre krav på personalens kompetens, att äldrevården är en kärnverksamhet som kommunen måste behålla och att kommunen har konkurrensfördelar som lån till lägre ränta, inga avkastningskrav på det egna kapitalet och ingen vinstskatt.
   Han drog häromdagen slutsatsen att kommunen måste ta ett dominerande ansvar för äldreomsorgen, i synnerhet nu när coronasmittan hotar den äldre. Också för skolan måste kommunen ta ett dominerande ansvar. (Robert Wenglén, M, Sydsvenskan 23/3)
 

 
Det upptäckte Allras fondsparare när de förstod att ledningen tjänat miljoner på att spekulera med deras pengar och det upptäckte alla de som anlitade Swedbank när de förstod att styrelsen profiterade på att smuggla lettiska och ryska förbrytares miljarder till skatteparadis.

Den osynliga handen är avslöjad. I klimatupphettningens tid krävs en helt annan sorts ekonomi, en som handlar om rättvis fördelning av begränsade eller minskande tillgångar. Det kräver samhällsmakt över ekonomin och globalt samarbete. Dit är det långt.
Gunnar Stensson