”Mängden av sediment som flyttas av människor varje år beräknas till 57 miljoner ton. De överskrider nu de volymer som jorden flyttar av egen kraft. Resultatet kommer att bestå för all framtid”.
(Sverker Sörlin, Antropocen)

Platån vid korsningen mellan järnvägen och Höje å består av jordmassor som forslades hit på 1930-talet, när Källby reningsverk byggdes och den långa raden av dammar längs Höje å från järnvägen till Värpinge grävdes och cementerades. Bostäder, åkerjord och betesmarker schaktades bort.
   Hundratals arbetare måste under många år ha slitit här. Kanske var ett av projektets syften att minska arbetslösheten.  Hur såg den tidens grävmaskiner, traktorer och truckar ut?
   Täta moln drar fram i den hårda blåsten. Marken där jag står är mättad med regnvatten.  Vattenpölar blänker mellan taggiga nyponsnår. Några träd har aldrig slagit rot trots att 90 år har gått.
   Ett par hundra meter bakom mig finns den plats i järnvägsvallen där den långa tunneln under fyrspåren ska byggas, Genom tunneln ska vägen gå från Klostergården till Värpinge. Många lundabor vill stoppa den för att skydda naturområdet i Höjeå-dalen. 
   På andra sidan ån ser jag en låg vit byggnad. Det är Flackarps gamla skola, uppförd på 1840-talet. Flackarps tusenåriga kyrka revs när stambanan byggdes. Bortom åkrarna ser jag Hjärup där tre av mina barnbarn bor.
   Precis här ska en pumpstation byggas. Källby reningsverk ska läggas ner eftersom det inte längre klarar avloppsflödet från det växande Lund. Pumpstationen ska skicka kloakflödet vidare genom en väldig tunnel till Sjölunda nära Malmö hamn.
   Men pumpstationen och avloppstunneln kan inte tas i bruk förrän Sjölundaverket är färdigt. Det är ett stort projekt och fler kommuner än Malmö och Lund är inblandade. Inte ens beslutsprocess och kostnadsfördelning är ännu klara. Själva genomförandet kan komma att ta minst tio år, sannolikt betydligt mer. Först därefter kan Källby reningsverk rivas för att ge plats åt den nya stadsdelen Källby och naturområdet i Höjeå-dalen.

Jag fortsätter längs den slippriga stigen bort till stängslet som omger reningsverket, snubblar på en björnbärsreva och ramlar. Här är gott om björnbärsbuskar och här ska alltså vägen från tunneln gå. Sedan fortsätter jag ner till den första dammen och följer gångvägen mellan dammen och de drypande jordmassorna mot den höga järnvägsbron över Höje å.
   Bredvid bron ska en ny, minst lika stor bro ligga 2024. Stora schaktmassor kommer att behövas för banvallarna och mycket cement för själva brobygget. Det blir tunga transporter på Åkerlunds och Rausings väg norr om ån och Flackarps byväg i söder.
   Trafikverkets fyrspår närmar sig Höje å över åkrarna från Hjärup. När de passerat bron ska tunneln anläggas.
   Hur kommer det bli med vägen genom tunneln från Klostergården? Den kommer inte behövas förrän någon gång på 2030-talet, då Källby reningsverk eventuellt är borta.

Två gånger i februari har jag vandrat genom området med lundabor som säger nej till tunnelbygget för att de vill stoppa vägen som planeras över ängen mellan Källbymöllas odlingslotter och Klostertäppans kolonier. Det är en detaljjustering i den komplicerade kombinationen av Trafikverkets järnvägsplaner, det väldiga Sjölunda-projektet och Lunds storslagna Källbyplaner.
   Att fyrspåren kommer, behöver ingen tvivla på. De är bara ett par kilometer härifrån. Inom något decennium byggs Sjölunda-verket, inklusive pumpstationen i Källby. Sedan rivs Källby reningsverk och då blir det plats för stadsplanerarnas Källby.
   Kanske kan vi inte hindra att tunneln byggs. Men vi kan påverka hur den kommer att användas. Någon gång omkring 2050 kan den bli en svalkande underjordisk passage för barnvagnar och rollatorer mellan två varma naturområden längs Höje å och de fågelrika dammarna. Då har den globala upphettningen bromsats in – men förvisso inte upphört. Våra barnbarn kommer att veta.
Gunnar Stensson