Det palestinska ledarskapet spärrar in och torterar personer som opponerar sig mot den förda politiken. Det är slutsatsen i en färsk rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW). Kritiken gäller såväl situationen i Gaza som på det ockuperade Västbanken. Tortyren bedöms som systematisk.

Enligt rapporten, som bygger på två års utredning och nära 150 intervjuer med tidigare dömda, har den palestinska myndigheten internerat runt 220 personer – däribland 65 studenter och två journalister - för deras regimkritiska aktiviteter på sociala media. Enligt en lag från förra året, undertecknad av den palestinske presidenten Mahmoud Abbas, kan fängelsestraff utdömas för den som skadar den ”nationella enheten” eller ”samhällsstrukturen”. I Hamasstyrda Gaza har runt 45 personer internerats för olika nätaktiviteter. Här gäller anklagelserna framför allt misstänkt samarbete med Israel eller med - den palestinska myndigheten!

De anklagade berövas mobiltelefoner och annan möjlighet till kontakt med omvärlden, spärras in i mörka celler, utsätts för slag och sparkar och tvingas stå långa perioder i obekväma ställningar. De hålls sedan inspärrade för kortare eller längre tid utan rättegång eller dom.

På den israeliska sidan har flera rapporter tidigare pekat på liknande övergrepp. Enligt en beräkning från tidigare i år sitter 6.950 palestinier, de allra flesta politiska fångar, i israeliska fängelser. 359 av fångarna är barn, 22 journalister och 10 medlemmar av det demokratiskt valda palestinska parlamentet. 450 fångar sitter i så kallat ”administrativt förvar” på obestämd tid utan rättegång eller dom.

Fångarna, även barn, utsätts för inhuman och förnedrande behandling. Enligt en rapport från förra året av motsvarigheten till Rädda Barnen, Defense for Children International – Palestine (DCI-P), arresteras barn ofta i sina hem mitt i natten, framför ögonen på sina familjer, förses med handfängsel och ögonbindlar, och transporteras på golvet i ett militärfordon till en polisstation i en olaglig israelisk bosättning där de misshandlas och förödmjukas. De får ingen information om sina rättigheter eller vad de anklagas för, och föräldrar och syskon får inte veta vart de förts.

Barnen förhörs utan närvaro av någon vuxen de kan lita på och ställs inför en militärdomstol där de får skriva på

ett ”erkännande” på hebreiska – ett språk de inte förstår. Den vanligaste anklagelsen är stenkastning mot soldater och militärfordon – ett brott som enligt ”Militärorder 1651” kan ge 20 års (!) fängelse. De spärras sedan ofta in, bland vuxna, i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av sina anhöriga. Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar. Varje år hanteras runt 700 barn inom det israeliska militära rättssystemet. DCI-P har, hittills utan framgång, krävt att detta måste få ett slut.

Såväl Israel som den palestinska myndigheten har anslutit sig till FN:s konvention mot tortyr. Israel undertecknade Barnkonventionen 1991. Det är den svenska regeringens, EU:s och FN:s, skyldighet att se till att konventionerna respekteras och efterlevs. I fallet Israel gäller det att allt samarbete inom vetenskap, kultur oc h idrott stoppas, det förmånliga handelsavtalet suspenderas och det militära samarbetet avbryts, tills respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principerer återupprättats, landets rasistiska och diskriminerande lagstiftning avskaffats och ockupationen av palestinskt land upphört. För palestiniernas del bör varje bistånd villkoras med garantier för demokrati och mänskliga rättigheter. För den som verkligen bryr sig om en framtid för israeler och palestinier i fred sida vid sida i två demokratiska stater är det här frågor som inte kan undvikas.
Gunnar Olofsson
 


Läs rapporten »