Temperaturen stiger, polarisarna smälter, kusterna översvämmas, orkanerna blir våldsammare, världshaven försuras, skogarna brinner, öknarna breder ut sig, livsvillkoren för människor och allt levande förändras och försämras.
   Orsaken är människans användning av fossil energi, alltifrån den industriella revolutionen till tiden efter andra världskriget med dess snabba tillväxt av resursförbrukning, konsumtion och avfall.
   Processen blir självförstärkande när permafrosten i Sibirien och Kanada smälter och släpper ut ytterligare ofantliga kvantiteter metangas i atmosfären.
   Vi har nått en punkt där människans makt över jordsystemet förändrats på ett sätt som saknar motstycke i historien – samtidigt som jordsystemet slår tillbaka med krafter som inte varit verksamma sedan istiden för 10 000 år sedan.
   Den nya tiden kallas antropocen, människans tidsålder. Människan skapar sin egen historia – men samtidigt jordens och det är jorden som till slut bestämmer människans. Så beskriver Sverker Sörlin det nya läget i sin bok Antropocen.
   Begreppet antropocen lägger ansvaret för jordsystemets kris på hela mänskligheten, något som kritiserats av Andreas Malm och Alf Hornborg vid Lunds universitet i The Anthropocene Review 2014 med argumentet att det är de rika länderna i norr och i synnerhet de som styr över det ekonomisk-politiska systemet som orsakat klimatkrisen. 

Klimatkrisen har gett upphov till begreppet jordsystem, Earth system, som utforskas av internationella organisationer där ekologer, meteorologer, oceanografer, geologer, atmosfärforskare och glaciologer samverkar.
   Viktigast är kanske FN:s klimatpanel IPCC, som för en vecka sedan skickade den första rapporten av fem om tillståndet på planeten jorden.
   Den aktuella IPPC-rapporten kräver att den globala uppvärmningen stoppas på 1,5 grader i stället för de 2 grader som Parisöverenskommelsen fastslog.
   Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, som deltog i IPCC-mötet säger att den halva graden gör stor skillnad.

   Den kan till exempel bevara två miljoner kvadratkilometer av permafrosten i Arktis.
   Före 2030 måste de globala koldioxidutsläppen minska med 45 procent.

Nyligen utkom Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen av den australiske filosofen Clive Hamilton på Daidalos förlag.
   Clive Hamilton är en av de ledande tänkarna i debatten om världs-systemet och antropocen och har bland annat utgivit Requiem for a Species: why we resist the Truth about Climate Change och Earthmasters: The Dawn of the Age of Climate Engineering.
   Mänskligheten som är den yttersta kvisten på den jordiska evolutionens träd har orsakat störningarna i jordsystemet och måste i samverkan med jordsystemet ta ansvar för jordens framtid.
   Vi kan bli varelser som vägleds av en ny kosmologisk känsla rotad i mänsklighetens djupa betydelse för jordens utveckling och som möter antropocens hot kollektivt genom politiken.

Aktivisten Naomi Klein som 2015 gav ut Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet framhåller att Clive Hamiltons samlade verk lagt en grund för hennes klimatkamp och påpekar också att Andreas Malms arbete om kolets historia påverkat henne mycket.
   Naomi Klein varnar för miljardärerna och avslöjar Bill Gates dubbelmoral när han i en rad artiklar uttrycker oro för klimatförändringarna, samtidigt som han i december 2013 investerar minst 1,2 miljarder i två oljejättar, BP och ExxonMobil, vilket bara är en liten del av hans aktieinnehav i fossila bränslen.
   Bill Gates rekommenderar Factfulness. Det kan vara ett skäl att misstro avsikterna bakom boken och avråda från att den delas ut på skolorna.
   Jag har tidigare rekommenderat Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder.
Den är en utomordentlig introduktion till det internationella meningsutbytet om jordsystemet och antropocen.
Gunnar Stensson