Nu har Observatoriebyggnaden stått tom i sexton år. Sånär som den natt för ett par år sen då vandaler bröt sig in och härjade. Som väl är har ingen bränt ner den fullständigt, byggnaden har faktiskt upprustats. Även oanvända byggnader måste underhållas, och dom mår inte bra av att stå tomma och kalla. Parken genomgår för närvarande också ett upprustningsprogram, men utan några radikalare grepp för att göra den mer attraktiv.
 


Hybrid parks workshop i Lund
 

Under förra mandatperioden deltog jag som en av tre politiska representanter (s, m och v) för Lund i ett EU-projekt kalla Hybrid Parks. Genom det fick vi se hur på många ställen i Europa man lyckades skapa fantastiska mötesplatser i staden.  Vi insåg vilken fantastisk resurs Observatorieparken och Observatoriet är för Lund. Den mest centrala delen av Stadsparken skulle kunna bli en vibrerande mötesplats för lundaborna. Vi kallade iden Plantor och Planeter. Men det blev inte mer än idéer, eftersom de stora partierna var inte beredda att stödja dem.

Observatorieparken
I början av denna mandatperiod skrev därför vänsterpartiet en skrivelse som lades fram i de tre närmast berörda nämnderna, tekniska, byggnads-, och servicenämnden. I den föreslogs att det skulle bildas en projektgrupp med personer från de tre nämnderna och med uppdrag att planera Observatorieparken i nära samarbete med föreningar och andra intressenter. Erfarenheterna vi fått del av i EU-projektet pekade mot att det krävdes en långsam och inkluderande planering om de fortsatta verksamheterna skulle bli framgångsrika.
 


 

Men skrivelsen antogs inte. Istället för detta lanserade s och mp ett förslag om att hålla en tävling om vad byggnaden skulle användas till. Det fanns redan många
 

idéer och begränsningen till byggnaden var inte så lyckad. Vänsterpartiet stödde ändå förslaget i förhoppning om det ändå skulle leda till någonting. Men det gjorde det inte. I kommunstyrelsen avslogs efter lång tid förslaget. Och sen har inget hänt. Mina försök att få in insändare i Sydsvenskan har inte varit framgångsrika. Så i stort sett har det varit tyst tills i måndags då Föreningen Gamla Lund höll ett välbesökt möte om Observatoriets historia och framtid.

Museum eller nya förslag?

Efter ett intressant föredrag av Arne Ardeberg om den astronomiska forskningen och undervisningens historia blev det paneldebatt om vad som bör göras. Stadsantikvarie Henrik Borg berättade om byggnadens status som byggnadsminnesmärke och om lagar och regler som definierar handlingsutrymmet för vad man kan göra med en sådan byggnad. Christer Wallin (m) förde fram idén om att göra byggnaden till astronomiskt museum, och fick stöd från vetenskapens representant, föredragshållaren, som dock med viss bitterhet berättade att detta förslag hade framförts redan för 16 år sen när kommunen övertog byggnaden, och att det då också fanns en donator som varit villig att betala. Sen blev det inte mycket av debatt, för Björn Abelsson (s) deklarerade att de skulle komma med ett förslag om två veckor. Och Cecilia Nelson som talade för Föreningen Gamla Lund berättade att även de arbetade på ett förslag som snart skulle offentliggöras.

Att behålla kopplingen till observatoriets ursprungliga användning är ingen dum idé, men jag vill gärna se en något mer levande verksamhet än ett museum. Skulle det gå att få in ett mindre planetarium som kunde locka barn och skolor? Någon interaktiv verksamhet kring klimatfrågor? Naturskolan, som redan finns i parken, borde kompletteras med en stadsmiljöskola. Vänsterpartiet pekade i sin skrivelse för ett par år sen på många möjligheter, till att skapa en aktiv och attraktiv park.
 


 

Någon barack i parken kan med fördel tas bort och man kan bygga en stor permanent dansbana med tak. Sommarlunds dansbaneinitiativ är fantastiskt roligt och populärt, men dansbanans kvalitet är för bedrövlig. En dansbana med tak skulle också kunna användas för andra mindre event. De övriga husen i parken kan fyllas med kulturaktiviteter. Det fattas lokaler i Lund för musikrepetitioner och ateljéer för bildkonstnärer. Parken skulle kunna ha skulpturutställningar. Ja, detta är bara exempel, möjligheterna är obegränsade, men som sagt, planeringen måste ske tillsammans med berörda föreningar.  

Ann Schlyter, suppleant för v i byggnadsnämnden och medlem i bevaringskommitten