Demokrati eller monarki?
2003 avskaffade riksdagen de sista adelsprivilegierna. Men kungafamiljen Bernadotte finns kvar med ärvda adelsprivilegier. Med våra skattepengar försörjer vi kungen och hans familj. Monarki innebär att landets högsta ämbete ärvs inom en viss familj oavsett lämplighet. Det finns gott om exempel på olämpliga Bernadottar. De har till exempel stött nazismen, motarbetat demokratins genombrott, fört ett utsvävande amoraliskt liv eller varit totalt ointresserade av landets skötsel.
Efter Torekovskomprimissen 1971, då riksdagspartierna utom vänsterpartiet enades om statschefens roll, och RF 1974 har kungen mest en ceremoniell funktion. Men han är ordförande i utrikesnämnden, öppnar riksmötet, delar ut Nobelpris, talar till svenska folket och i TV, tar emot utländska sändebud, representerar landet, delar ut medaljer och ordnar. Han har stor informell makt.
Kungen kan inte åtalas. Monarken står över lagen. Carl Gustaf kan köra för fort eller begå våldshandlingar utan att bli straffad. Kungen måste bekänna sig till den evangeliska läran enligt den Augsburgska trosbekännelsen från 1530. Eftersom en växande del av svenska folket inte omfattar denna religion så är frågan om kungen kan representera hela svenska folket.
Motståndet mot monarkin har gamla anor. För liberaler och socialister var det självklart under 1700- och 1800-talet att monarkin måste avskaffas. 1889 när Oscar II fyllde 60 år demonstrerade folk mot kungamakten och tusentals människor samlades i Liljansskogen och krävde republik. Hjalmar Branting talade. 1911 tog socialdemokratin in republikkravet i sitt partiprogram. Idag har tre riksdagspartier, s, v och mp, kravet inskrivet i sina program. Men trots detta röstar alla riksdagspartier med undantag för Vänsterpartiet, emot de årliga riksdagsmotioner som läggs om att avskaffa monarkin. Partipiskan viner. Man vågar inte riskera sina röster i kommande val. Partierna utgår från att folkmajoriteten är kungavänlig. Man vill inte ens driva frågan och påverka opinionen.
1955 bildades republikanska klubben. En av dem var författaren Vilhelm Moberg som skrev den berömda antikungapamfletten ”Därför är jag republikan”. Klubben somnade in på nittiotalet men 1997 bildades Republikanske föreningen som stadigt växer. Idag har den 11 000 medlemmar och finns med här idag på torget.
Det är lätt att skoja om kungen. Det ska vi göra nu med sången ”Drottningen och jag”. Ulf Teleman skrev en elak text till Timmarnas dans ur operan La Giaconda av Amilcare Ponchielli. Ni tänker nog också på Cornelis Vreeswijk när ni hör den. Varsågod Bo Förander!
Varför inte monarki?
Den är för det första odemokratisk. Även om kungen inte har samma formella makt som före 1975 så har han viktiga funktioner som symbol och företrädare för landet. Att man kan ärva landets högsta ämbete är egentligen häpnadsväckande. Vilhelm Moberg sa: ”Statsöverhuvud ska tillsättas genom lag och inte samlag”. Det är slumpen som avgör vem som blir statschef. Vid debatten i riksdagen i april i fjor när republikmotionerna var uppe sa Mia Sydow Mölleby (v) ”det är den snabbaste spermien som avgör vem som blir statschef”.
För det andra legitimerar monarkin ojämlikhet, orättvisor och människor olika värde. Kungafamiljen lever lyxliv på våra skattepengar och representerar inte oss utan överklassen. När kungen fyllde 70 i fjor bjöd han med skattemedel sina 400 bästa vänner på stort kalas på slottet. Gissa vem som kom! Det var grevar, baroner, överstar och direktörer. Inte konstigt att Sveriges rika och konservativa vill bevara kungahuset! Ett alldeles utmärkt exempel på vi och dom.
För det tredje är det ålderdomligt, ovärdigt och tillhör sagovärlden. Monarkin främjar underdånighet och fjäsk. Vilhelm Moberg skriver träffande så här (sid 23): ”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som inte är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi ochallsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer mista sin värdighet inför en kunglig person:
I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sådant sätt, som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: Begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvillighet till varje pris, den böjda ryggen inför överheten.” Monarkin fördummar helt enkelt!
För det fjärde handlar det om inkompetens. Den mest lämpade bör företräda landet. Inte den som råkar komma först i en viss familj. Ingen tror väl att Carl Gustaf är den mest lämpade för statschefsjobbet? Moberg raljerar på sid 45: ”Prominenta monarkister har försäkrat, att personer, födda inom kungliga familjer, är mer kvalificerade för dessa uppgifter än andra människor och fyller dem bättre än andra. Förmågan att inviga broar och öppna utställningar skulle således vara en uteslutande ärftlig egenskap, som icke kan av någon mänsklig varelse förvärvas.”
Nu blir det sång igen. Mambons visa. Det är åter Ulf Teleman som låtit fantasin flöda med sin text om hur orättvisa ödets lotter kan falla. I varje fall för möjligheten att skaffa en dräglig bostad. Till de bättre lottade hör onekligen kungen. Ni minns kanske också hur han förmedlade tjusiga bostäder till sina kompisar i Stockholm för något år sedan. Korruption finns det gott om i kungliga kretsar.
Melodin är beväringssången Sandals kanon. Hjalmar Gullberg snodde melodin till Edvard Perssonlåten ”Skånska slott och herresäten”.
Varför finns monarkin kvar och vad kan komma istället?
Monarkin representerar klyftor, skillnader, ojämlikheter, att vissa är förmer än andra. De som vill bevara detta är naturligtvis kungavänner och frotterar sig gärna med de kungliga. Många tycker att det är fint med kungafamiljen. Massmedia hjälper till att förmedla den glättade bilden av prinsar och prinsessor. Det säljer lösnummer. Även de som inser det absurda med monarkin säger: det är väl en oviktig fråga, de gör ingen skada, det finns viktigare frågor. Hur kan du bry dig? Dom har ju ingen makt ändå så lite fest och glitter kan vi väl unna oss. Och partierna vill inte riskera sina röster och låter bli att ta upp frågan. Fegt tycker jag.
Monarkisterna pratar om våra historiska traditioner, det historiska arvet. Traditionen är ett dåligt argument . Ingen vill väl ha kvar dödsstraffet, rösträtt efter inkomst, adelsprivilegier, kungligt envälde, kvinnors omyndighet? De pratar också gärna om kungen som en samlande och neutral person. Inte var Gustav V speciellt samlande när han gratulerade Hitler när han startade kriget österut. Inte var Oscar II och Gustav V samlande för folket när de motarbetade det demokratiska genombrottet. Monarkisterna pratar också om att kungen är dörröppnare för näringslivet. En nationalekonom i Lund har visat att det inte finns något samband mellan ökad svensk export och kungabesök. Jag kontaktade Svenskt näringsliv och efterlyste belägg. Jag fick svar men inga siffror, bara att de trodde att det var bra att ha med kungen på besök utomlands.
Att införa republik innebär inte speciellt stora förändringar av grundlagen. Republikanska föreningen har gjort ett konkret förslag på hur det kan se ut. Ni kan få ett ex av utredningen från 2012 vid bokbordet. Frågan är om vi behöver en president. Kanske kan talmannen fungera som statschef. En president kan väljas antingen i val av folket, som man gör i Frankrike, eller väljas av riksdagen som man gör i Tyskland. Det sistnämnda ligger närmast våra parlamentariska principer och är billigast. Inga dyra valrörelser behövs.
Till sist: Idag bor 90 procent av världens befolkning i republiker. Under de sista 100 åren har 140 monarkier omvandlats till republiker. Dags för Sverige!
En sak till: stöd gärna kampen för ett demokratiskt statsskick genom att bli medlem i Republikanska föreningen!
Vi avslutar med att hylla en svensk underhållningsgigant: Hasse Alfredsson, som nyligen gick bort. Hans storhet låg i att hans texter och sånger finns kvar, det handlade inte bara om underhållning för stunden utan var ofta inlägg i samhällsdebatten. Han var emot kärnkraften, mot kapitalets miljöförstöring, mot fascism och främlingsfientlighet och han var republikan. Han undrade också, precis som Vilhelm Moberg om hur det ska gå för de unga när de växer upp. Kommer de att få vara med i republiken Sverige och kommer de att få det som vi, får dom sola sej gratis, finns det blommor och blad? Har dom fläsk och potatis? Kan dom ta sej ett bad? Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl. Vi spelar Hasse & Tages ”Ett glas öl”.