Välkomna till RK på Mårtenstorget. Det är sista spelningen här för det här året. Flaggan i topp?  Nja, problemet är att jag skäms, jag skäms så förfärligt. Allt är så pinsamt. Hela orkestern skäms.
   Varför då? Ja visst är vi stolta över att vårt land är en modern välfärdsstat, där de allra flesta medborgare ärligt bekänner sig till demokrati, jämlikhet och jämställdhet.
   Hur kan man då skämmas? Vad är det som skaver? Jo att vi svenskar måste dras med en monarki som vi inte orkar avskaffa.
   Vad en kung är lär sig barnen redan av sagorna. En som liksom äger hela landet och kan göra vad han vill med undersåtarna. Jag minns den som var kung när jag var barn och som trodde han var kung precis som i sagorna. Han sa gärna ”mitt rike”, ”min armé”, ”mina ministrar” ”mitt land”. (Han var också känd för sin fråga på prins Eugens begravning: ”När kommer älgen?”) Pinsamt!
   Var Sverige hans rike? Pyttsan! Det är ju vi som äger landet, vi som bygger det, vi som bestämmer med vårt förstånd och vår medkänsla.
   För att påminna om vem det är som egentligen är Sverige spelar vi nu ”Vi bygger landet”.

Men exporten då?
Det knasigaste argumentet för att Sverige ska ha en kung som statschef är populärt i storföretagens ledande kretsar. Delvis kan det bero på att de här gubbarna är kompis med den nuvarande kungen, eftersom de med jämna mellanrum är ute med honom i skogarna och skjuter vilda djur tillsammans.
   Men det är inte det som är storkapitalets argument. Nej, man hävdar att det är bra för den svenska exporten att vi har en kung med drottning, prinsar och prinsessor som kan förgylla säljkampanjerna för svenska exportföretag. Man föreställer sig att köpare från republikanska länder lättare duperas om kungen eller ngn annan från hovet är med.
   Jag bara frågar: är detta rimligt? Skulle tyskarna hellre köpa av svenskarna än av finnarna bara för att vi men inte finnarna har en kung? Och hur är det med den svenska importen: skulle vi hellre köpa av de holländska storföretagen än av Schweiz för att Nederländarna men inte Schweiz kan sätta in någon kunglighet vid säljpartyna?
   Jag säger bara: Knasigheters knasighet! Eller hycklar exportföretagen? Tycker de helt enkelt inte om demokrati. De tycker kanske att fack och väljare är ett otyg. Att allt annat är bättre, kanske t.o.m. monarki.
   Vi spelar nu en känd amerikansk sång som talar om vem det som egentligen förkroppsligar nationen, alltså vem det är som utlänningarna egentligen handlar med.

Monarkisten - populisten
Det är många som aldrig tänker på att det är sängkammaraktiviteterna inom en viss familj som bestämmer vem som ska bli statschef i vår demokrati. Det ironiska är att det ju inte var så från början: den förste Bernadotten på svensk tron hamnade där på sina meriter: han var en utomordentlig militär ledare, hämtad från Napoleons stall av marskalkar. I hans ådror flöt inget kungligt blod, han var helt enkelt bara kvalificerad för en hög post inom försvarsmakten, ett ganska bra val på sin tid, kan man tycka. (Han var väl förtjänt av att få en svamp uppkallad efter sig.)
   Men efter Karl XIV Johan var det blodet som gällde, generation efter generation, barn, barnbarn etc. Har ni tänkt på att det här ju är värsta formen av rasism eftersom det är biologin, dvs. det genetiska arvet, det s.k. blodet, som avgör vem som är bra och vem som inte är det, vem som ska bli kung eller drottning.
   Med detta vill jag ha sagt att de svenska monarkisterna är vår tids värsta rasister och populister. Den som håller på den svenska monarkin är inte ett dugg bättre än populister av annan färg i andra länder. Monarkisten har ingen rätt att fnysa åt Trump och hans anhängare, tycker jag. Det vore hyckleri!
   Vi spelar Hycklarvalsen – för alla monarkisters självrannsakan.
Ulf Teleman

P.S Jag har skrivit ett par respektlösa vistexter om monarken och hans gäng, som vi sjöng i lördags. Jag vill gärna påminna om Robert Dartons teori att det var pamfletterna om det kungens och prästerskapets skandalösa leverne som gav bränsle åt den franska revolutionen, minst lika mycket som de bildade och kloka upplysningsfilosofernas skrifter.
 

Om ideologi, ideologiproduktion, kvinnors sköten och modern konst.
Är det nån mer än jag här som irriterar sig på alla små prinsessor på dagis? Klädda i rosa och vitt? spetsar och diadem? eller tycker du kanske bara att det är sött och trevligt?
   Men mig irriterar alltså detta och varför då? Jo, jag tycker inte att det är en bra dröm för flickor att hoppas att de får gifta sig med den ende, med prinsen förstås, om de bara är snälla, söta och välklädda, livets stora mål!
   Folksagor som snövit, törnrosa och prinsessan på ärten - är de oskyldiga berättelser? Nja, de hör feodalismen till och bör läsas med historiska glasögon. prinsessrollen bör sannerligen inte vara en förebild för unga tjejer i 21a århundradet! Tänk när Astrid Lindgren började skriva om de vanliga barnen i Bullerbyn. och sen 70-talet med böcker om skilda föräldrar och hur det blir nya grodor, hurra för dem!!
   Tycker du kanske att jag är överkänslig mot prinsessor? Vad säjer du om damtidningarna då? Hur kan man ödsla trycksvärta och tid på att läsa om vem som lunchar med vem, var någon shopar eller vem som gifter sig med vem?? Lyckligtvis har vi numera sällan kungalängder på dasset! Men allt detta är ideologi och därför ska vi vara medvetna om det.
   I maj i år läste jag en artikel i lokaltidningen. det var en intervju med den nya ordföranden i republikanska