Strålande väder, kanske lite blåsigt skulle vissa tycka lite senare. Uslagna (nästan) magnolior och en hel del folk på stan varav en icke ringa del intresserade sig för de ”röda blommorna” som slog ut denna dag.
   För VB:s reporter började det lika förvirrat som vanligt, socialdemokrater och kommunister höll sina möten ungefär samtidigt på ett stenkasts avstånd. S på Stortorget och K på Mårtenstorget. Det blev en riktig dubbelmacka, socialdemokrati över och under och så kommunism i mitten. Gick ner, jag var hungrig!

Vi börjar med Socialdemokraterna



Det allt handlade om: Som nu fast bättre är ett annat sätt att uttrycka saken
 


 

Hur den svenska modellen skulle utvecklas fanns det lite olika åsikter om i tåget. Tåget var kanske inte så sort men det är ju partiet man representerar än så länge. Vist finns det plats även för disparata åsikter.

Sen blev det dags för en dos kommunism
 


Röd front heter demonstrationen sedan 50 år tillbaka.
Vi påmindes om att på den tiden så fanns det bara sossetåg i Sverige på första maj.
Det som nu är Vänsterpartiet gick då som en svans i dessa tåg.
Något att begrunda för den som tycker att v är lite väl undfallande än i dag.



Huvudtalet hölls av partiordföranden, Robert Mathiasson.
Förutom berömmet till Röd Front för den 50-åriga insatsen så fäste jag mig vid två saker i talet.
Den första var glidningen i språkbruket. K brukade ofta använda orden kapitalism och imperialism flitigt i sina majtal. I år var ett annat ord det vanligaste, plutokratin. Detta användes för att beskriva samhällsmotsättningen idag, plutokratin mot demokratin. Plutokratin användes som synonymt med ”eliterna” vilket breddade det bekämpansvärda kraftigt. Jag nickade ofta medhåll till mycket men är fortfarande lite betänksam,
Är det Frankrike som smittar, där är nationella fronten och vänstern helt eniga om att bekämpa kapitalet och lämna EU, men Marine Le Pen lägger alltid till förstavelsen finans när hon talar om kapitalet.
Det andra kommer efter nästa bild.



En bild jag inte kan avstå från av två skäl.
Det första är att med konsthallen i bakgrunden så blir den verkligen något att grunna på.
Det andra är att i kommunisternas tal utropades leve Brexit, leve Svexit.
Så vitt jag vet så är både vänster- och miljöpartiet för ett svenskt EU-utträde, men man talar väldigt tyst och lite om det idag. Anledningen till detta kunde jag grunnat på ett bra tag men var tvungen att återgå till Stortorget.

Tillbaka hos Socialdemokraterna




Socialdemokraternas talare var enligt uppgift Lina Olsson, ordförande SSU Frihet, Elin Gustafsson, kommunalråd, Anna-Lena Hogerud, ordförande Socialdemokraterna Lund samt som huvudtalare:
Philip Botström, ordförande SSU.
Tyvärr missade jag det mesta men jag lyssnade lite på slutet av det sista talet. Han talade engagerat om sina lärare i skolan och vikten av att alla får chansen i skolan och den trygghet i samhället som behövs för att utveckla sin fulla potential. Han talade starkt och personligt om sina farföräldrar som inte hade det så.
Vet som sagt inte hur början var men tror jag hörde den bästa biten. Kändes skönt med jordnära ord, det behövs ibland, allt kan inte flyga högt upp i abstraktionerna.


Efter en dryg timmas rast så var det då dags för Vänsterpartiet.




På Stortorget samlades massorna till några eldande tal. Tyvärr missade jag Ung Vänsters talare men Saima Jönsson talade initierat och engagerat om vårdsituationen i Skåne.

 

 



Hanna Gunnarsson såg till att banderoller och fanor blev bemannade och tåget formerades.



Tåget redo för avgång, orkestern kollar noter, organisatörerna överblickar och Sven-Bertil står lugnt och tryggt och håller i huvudbanderollen: "Vi tar striden – För en välfärd att lita på".

 



Själv gled jag in i tåget efter banderollen som börjar med N som i "Nej till NATO"
. Där träffade jag på några andra pensionerade gamla arbetskamrater. Hela tiden kämpade vi på för att hålla undan för nästa banderoll som ville ha sex timmars arbetsdag, vi tyckte det lätt jättemycket och höll undan.
 



Så kom tåget fram till målet i Stadsparken. Att kunna plåta tåget lite från ovan var trevligt, fotovinklarna för demonstrationståg tenderar att bli något enahanda.



Här kunde man se tågets mest lokalt anpassade paroll, ”Gör Observatoriet till Kulturhus”
ca 50 meter efter att nämnda hus passerats.



Framme vid scenen så spelade Röda Kapellet och sen var det dags för dagens huvudtalare: Daniel Sestrajcic.
Om ljudanläggningen verkligen var så klen eller om det var ett trix för att få fram alla nära scenen vet jag inte.
Men nog bidrog det till den synnerligen goda stämningen som Daniel skapade.
Ett långt, personligt, engagerat och mycket engagerande tal.
Vi språkades vid lite efteråt och Daniel lovade att skicka texten. Förhoppningsvis kan den läsas på annan plats i VB så jag avstår från att försöka referera eller sammanfatta.
Att stå och språka efter mötet var dumt för då tog den grillade korven slut, det enda som fanns kvar var lite glöd att värma sig vid. Det behövdes för så dags var det rätt kallt.


Sammanfattning
Same, same but a little different. Precis som Första maj skall vara!
Göran Persson