En gång i tiden var Veckobladet vänsterns och VPK/Vänsterpartiets utåtriktade organ. Innehållet var nästan helt lunda-fixerat. Det hände att någon tilläts skriva om företeelser utanför kommungränsen men det hörde till undantagen. De politiskt aktiva skrev om vad som hände i fullmäktige, i nämnder och i andra sammanhang där vänstern agerade. Det var en källa till kunskap om lundavänsterns stånd-punkter och utspel. Dock var aldrig Veckobladet en ren partimegafon utan här tilläts olika röster komma fram. Det var tidningens signum vilket gjorde den läsvärd och inte helt förutsägbar.

Denna egenskap ledde senare till partiets avståndstagande. ”Ledande kamrater” ville bara ha godkända åsikter i sin tidning. Kring millenieskiftet tog man sin hand från VB. Tack vare Göran Persson som sedan dess innehar rättigheterna lever tidningen vidare. Du ska ha ett stort tack, Göran! Men nya friskare vindar råder inom partiet och inställningen till VB har ändrats.  Men var är den friska debatten?

För något år sedan la jag en motion till Vänsterpartiets årsmöte i Lund där jag yrkade på att partimedlemmarna skulle uppmanas läsa VB och även skriva i tidningen. Min ambition var att vi som är medlemmar ska få insyn i det politiska arbetet och att tidningen åter skulle spegla det som händer i kommun- och regionpolitiken och även utomparlamentariskt. Och kanske också kunna delta i diskussioner kring aktuella lokala frågor.  Motionen gick faktiskt igenom. Med acklamation!

Sedan dess har inget synligt hänt. Jag vet inte om partimedlemmarna i högre utsträckning läser VB. Jag ser i varje fall ytterst sällan någon kommunpolitiskt aktiv som berättar och skriver om vad som händer i den lokala politiken. Sista numret av VB, till exempel, handlar om terrorn i Frankrike, Palestina, solidaritet med det andra islam och lite till. Men kommunpolitiken lyser (med något undantag) med sin frånvaro.

Vänsterpartister brukar hänvisa till Politiken, som utkommer efter fullmäktigemötena. Det är ett flygblad med i huvudsak ett referat från sammanträdet.  Den ger knappast en fullödig bild av kommunpolitiken.

För mig är politik inte bara sammanträden och möten i slutna rum. Det handlar också om kommunikation med alla oss andra. Ibland hävdar våra företrädare att de inte får in sina alster i den stora draken (SDS). Det är möjligt. Men varför inte då skriva i Veckobladet som kommer ut regelbundet varje vecka? Varför inte föra ut politiken till oss som vill veta vad partiet gör och vilka frågor som är på tapeten och var skiljelinjerna går? Och ni som vet lite mer – hjälp till att hålla den politiska diskussionen levande! Det är det demokratiska fundamentet!

Läs och skriv i Veckobladet! Och hjälp till att sprida kunskap om Veckobladets existens!

Bengt Hall

 

 

Svar och kommentar till Bengt
Bengts historieskrivning om hur jag kom att ta över Veckobladet är i det stora hela korrekt. Dock fattas en bit och det är den bit som fick mig att bestämma mig för detta soloprojekt. Gunnar Sandin besatt den mest briljanta och insiktsfulla penna som funnits inom lundavänstern i modern tid. Det som Vänsterpartiet  ville stoppa var denna penna som aldrig lät sig inordnas i trångsynt partitaktik.

Men allt detta är längesen och spelar ingen roll för nuvarande läge. Idag står och faller VB med ett antal åldrade skribenter, återväxten är obefintlig. Redaktionellt är jag ensam sedan några år sedan Kajsa Theander och Gunnar gått ur tiden.

Att VB handlar så lite om politiken i Lund idag beror på att mitt personliga nätverk inte längre är partipolitiskt aktivt med några få undantag. Det enda regelbundet skrivande undantaget är Ulf Nymark som ju som bekant är miljöpartist. Jag vet inte mer än någon annan vad som händer där, kan bara någon gång reagera på Sydsvenskans rapportering, som för övrigt är under all kritik idag. När man läser dess Lundasidor kan man notera att man allt som oftast måste fylla ut med annonser som handlar om Malmö.

Nåväl, då skriver de aktiva politikerna på vänsterkanten någon annanstans kan man tänka. Vad det gäller Vänsterpartiet så är detta inte sant. Det är sällsynt att någon av detta partis ledande företrädare skriver någon längre text än på Twitter. Den som inte tror mig kan själv räkna inläggen på Mats Olssons och Hanna Gunnarssons bloggar. Ta inte detta som kritik, det skall kanske vara så här. Man gör förmodligen inte politik med pennan längre. Det finns säkert andra och effektivare sätt idag, vad vet jag.

Något som jag vet är emellertid att dessa andra och effektivare sätt dåligt når väljarna. Varje undersökning i ämnet visar att lojaliteten med och engagemang för politiska partier utanför deras krympande medlemskader minskar snabbt. Möjligen men undantag för sd men det varken vet jag eller gitter ta reda på.

Så vad händer då med VB i framtiden? Tidningen har fyllt 40, skribenterna och redaktören betydligt mer än så. Om jag lever och har hälsan så kan jag väl hålla på i en fem år till på sin höjd. Sen är det som jag ser det slut om inte någon nyckfull politisk modeväxling gör det modern att börja skriva analyserande och argumenterande texter igen. Den rena propagandatexten överlåtes åt reklambyråerna som gör sådant så mycket bättre.

Om jag har helt fel i detta resonemang så vill jag bara berätta att jag betalade Vänsterpartiet en krona när jag tog över VB. Mer än 40 år som socialist har deformerat mig så att jag inte kommer att kräva mer om något parti vill köpa tillbaka VB. Fan vet om jag inte rent av skulle kunna skänka bort det om Vänsterpartiet vill ha tillbaks det.

Jag vet att det skett en del ryktesspridning om min politiska hemvisst genom åren, speciellt när Demokratisk Vänster fanns. Fakta är dock att jag troget levererat min medlemskontingent till VPK och V alltsedan 1975.
Göran Persson