Många som ser en tvåstatslösning i konflikten Israel/Palestina som den enda vägen till fred och rättvisa, fann Salomon Schulmans artikel ”Svenska radikalers tystnad är lika stötande som Hamas lovprisningar” destruktiv för det politiska samtalet om en av världens längsta och farligaste konflikter.
   De undrar, varför vi ska misstänkliggör varandra för vad någon inte har sagt, om vad en liten palestinsk organisation kanske har sagt, om en av tusen tragedier i Israel/ Palestina, medan konflikten går mot katastrof?
   Jag förutsätter att Salomon också hoppas på en rättvis tvåstatslösning, mot alla odds. Under den förutsättningen är det bättre att resonera än att gräla.

Mord som politiskt verktyg är aldrig acceptabelt. Nästan alltid förvärrar det läget för båda parter. Ändå ser vi en kedja av religiöst motiverade mord i konflikten Palestina/Israel.
   Både Salomon och jag är gamla nog att med förfäran minnas massmordet i Patriarkernas grotta i Hebron under Purim-högtiden 25 februari 1994, då den israeliska bosättaren Baruch Goldman sköt 29 bedjande palestinier. Vi vet också att han hyllas som martyr av den israeliska högern.
   Baruch Goldmans dåd var en hämnd för den så kallade Hebronmassakern 24 augusti 1929 då 59 judar mördades.
   Nu har två palestinier gått bärsärkagång i en synagoga i Jerusalem, mördat fyra judar med amerikanskt medborgarskap, och blivit nedskjutna på fläcken av israeliska säkerhetsstyrkor.
   PFLP har tagit på sig ansvaret för deras dåd, men mycket tyder på att de två butiksbiträdena handlade på eget initiativ.
   Som hämnd har president Netanyahu låtit riva deras familjers bostäder, trots att familjerna uppenbarligen ingenting vetat.

PFLP:s stöd till de två förövarna tar Salomon till utgångspunkt för ett angrepp på dem som han med ett diffust begrepp kallar ”svenska radikaler” för att de inte tar avstånd från PFLP, som är mest känd för sina flygplanskapningar för fyrtio år sedan, på 1970-talet.
   Han nämner särskilt att Ali Esbati som ordförande för Ung Vänster startade en insamlingskampanj för PFLP för tolv år sedan för att ifrågasätta EU:s terrorstämpling av PFLP.
   Att sätta terrorstämpel på politiska fiender och därigenom beröva dem deras mänskliga och

medborgerliga rättigheter blev vanligt efter Nine/eleven. Det är en destruktiv politisk taktik. I grunden håller nog Salomon med om det.
   Menachem Begin tillhörde Sternligan och delade ansvaret för mordet på Folke Bernadotte. Nelson Mandela var terrorstämplad för väpnat motstånd mot apartheidregimen. .

Salomon inleder sin artikel med berättelsen om en chasidisk dynasti med anor från rörelsens början, en mystikens massrörelse som predikade kärlek människor emellan och till Gud. Till denna dynasti hörde den mördade Moshe Twersky.
   Chasidismen var en rörelse bland judarna i Östeuropa och Litauen. De judar som bosatte sig i Lund efter de ryska pogromerna på 1870-talet var säkert chasider.
   Chasidismen lärde att allt våld mot en annan människa innebär att förneka Gud som skapade Adam, en enda människa, för att lära oss att den som utplånade ett enda liv skulle straffas som om han förstörde hela världen.
   Vi måste respektera en sådan radikalpacifism och hela den chasidiska kulturen som bland annat genom Agnon och Buber gett oss viktiga bidrag till världslitteraturen.
   De ortodoxa judarna är befriade från värnplikt i Israel. Samtidigt bidrar många av dem till krigshetsen genom att predika att Gud vill att allt land som ingick i kung Davids rike ska tillhöra Israel.
   Den sekt släkten Twersky samlat omkring sig i New York är inte särskilt fredlig utan har klart maffialiknande drag, som man kan konstatera på nätet.

Den enda rimliga vägen till en tvåstatslösning är förhandlingar, inte våld.
   Därför blir vi chockade över attentatet i synagogan och förtvivlade när den israeliska regeringen utlovar vedergällning.
   Förtvivlade blir vi också över Israels bosättarpolitik, övervåld i östra Jerusalem och fortsatta utbyggnad av muren.
   Däremot blir vi glada över det svenska ställningstagandet att erkänna Palestina och hoppas att fler länder ska följa exemplet så att Palestina äntligen blir likvärdigt med Israel i förhandlingarna.
   Vi kan inte tro att Salomon Schulman har något annat mål än en rättvis och fredlig tvåstatslösning.
   Hoppet att nå en sådan är ringa, men alla andra alternativ är värre för människorna, palestinier som israeler.
Gunnar Stensson