Veckans nyhet är naturligtvis att nu klämtar klockan för Helsingborgs Dagblad (inkl. Landskrona-Posten, och NST). Mitt förhållande till HD måste nog betraktas som blandat. HD, en gång ägd och styrd av Ove Sommelius var en störtreaktionär tidning, under andra världskriget protysk och naziinfluerad. Jag minns fortfarande hur jag som liten gick med far i den socialdemokratiska förstamajdemonstrationen i Helsingborg. När vi passerade HD:s hus på Drottninggatan så utropade han med kraftig röst: ”Leve arbetarpressen!”. Den senare bestod i Helsingborg av den tunna ”Skånska Socialdemokraten”, på 50-talet omdöpt till ”Nyheterna” för att senare gå upp i ”Arbetet”, på 90-talet nerlagd också den. Arbetarrörelsens tidningshistoria är en serie tragedier orsakade av branschens inbyggda brutalitet (bristen på annonser i andratidningarna slog ut hela A-pressen) och en påtaglig brist på ekonomisk och journalistisk kompetens.
   Nåväl, sen kom en ny och bättre generation Sommelius. Torgny Sommelius var en hederlig och välskrivande redaktör (han skrev utomordentliga reseskildringar), men han dog i en flygolycka i början på 60-talet. Brodern Sören Sommelius blev kulturredaktör och med honom blev HD en tidning som var öppen för 60-talets idéströmningar. Som kulturredaktör efterträddes han av Gunnar Bergdahl som på tio år gjort HD:s kultursida till en av de bästa i landet.
   HD ägdes under senare år till hälften av familjen Sommelius och till hälften av Anderkoncernen med bas i Karlstad. Dess politiska färg är närmast mörkblå och dess anseende i tidningsvärlden bara snäppet över Hallpressens (Herenco, Hamrinfamiljen) som under sin förre chef Stig Fredriksson blev ökänd för sin rovdrift på journalister.
   Ja, det är alltså inte så muntert med de skånska tidningarna och då har jag ändå inte nämnt familjen Wahlgren med Sydsvenskan. Gladare blir man inte över Bonniers som just nu tycks bedriva en klappjakt på pengar där det inte räcker med god vinst (TV4) utan krav ställs på mycket hög vinst. Det uttalas ju i högtidstalen många vackra ord om hur viktig den fria pressen är för demokratin. Men verkligheten är ju att kapitalet alltid har styrt pressen i Sverige och det ser bara ut att bli värre. Vad som har tillkommit är ju att papperstidningarna som helhet är hotade av nätet. Till alla andra uppgifter för en ny

regering måste komma en snabb utredning för att säkra att många röster kan få höras och då inte bara finansfamiljernas. Om journalistik är så viktig som det sägs så måste samhället engagera sig. På Sydsvenskans förstasida citeras i dag kulturredaktören Rakel Chukri: ”Det är inte oproblematiskt att ägarkoncentrationen ökar i Skåne”. Blir det årets underdrift?

Försvarspolitik?
Inget område i svensk samhällsliv är så illa skött och diskuterat som försvarspolitiken. Nu har alliansen kastat in ett förslag om ytterligare 10 JAS-plan och två nya ubåtar. Hur tänker de? Att det är val i höst? Och marinen vill ha fler och större fartyg! Och som kronan på verket vill flygarna nu ha kryssningsmissiler förutom de drönare som redan är på väg att utvecklas. Man erinrar sig 1950-talets Saabs topphemliga robotprojekt ”Carolus Rex”, en robot som skulle lobba de svenska atombomberna mot utskeppningshamnarna i Baltikum. Den svenska militära planeringen har alltid syftat till att bygga upp ett stormaktsförsvar i miniatyr.
   Alternativet? Så klart ett värnpliktsförsvar med allmän och lika värnplikt med starkt differentierad utbildning från några månader till något år. Det är sådana medborgarförsvar som har varit framgångsrika mot både amerikaner och ryssar. Men det är bara vänsterpartiet som har talat för det.

Vänstervågen
I dessa spalter har det genom åren talats mycket om hur eländigt det politiska stämningsläget varit med ständig högervridning och suckanden över varför vänstervinden aldrig har kommit. Men nu är den här! Inga partier sysslar numera med planer på skattesänkningar. Skolan behöver stärkas och forskningen och industrin och järnvägen och sjukvården och välfärden och, gud hjälpe oss, också försvaret. Alla partier tycks nu, om än i varierande grad, villa rulla tillbaka avregleringarna och privatiseringarna.
   Alltså, livet leker, och det gäller bara att gripa tag i tillfället. Det bästa man kan göra är att de närmaste valdagarna rösta på Vänsterpartiet framför allt för att få Socialdemokraterna att låta bli att samarbeta med borgarna. Och vad gäller den närmsta veckan, gå med i förstamajdemon- strationerna. Det finns ingen som helst ursäkt för att sitta hemma!
Lucifer