Väderläget och industripolitiken

Ett av de vanligaste klagomålen här i stan är att här inte är några riktiga vintrar. – Det är annat uppe i Småland säger lundabon, där är det riktig vinter med snöhöljda granar och metervis med snö. Det är inte så lätt att svara, när man själv är uppfödd i och gillar dimmig november med lite blåst och regn eller den sortens fantastiska, ljumma december som kan uppträda vissa år.

Aldrig nöjda!

Det lustiga är nu att när det blir så kallt och snöigt som i år så hör man inga glädjeutrop. Några borde man väl ha kunnat vänta sig? I stället är det vanliga gnället, inte sällan riktat mot den kommunala snöröjningen. Jag tycker en liten köldknäpp som den här skulle kunna fungera pedagogiskt: Det är så här det är när det blir lite mellansvensk normalvinter. Kom ihåg det till ett annat år när vi åter välsignas med den ordinarie skånska vintern!

Möt våren i Cannes

Blir det för jobbigt i snömodden kan man i stället vända sig till sydligare nejder. Det gör några av kommunens ´medlemmar av den politiska klassen . De tänker möta våren i Cannes i mitten av mars och där låtsas som om de säljer Lund som plats för investeringar och fastighetsköp. Tre från majoriteten och två från oppositionen – de båda senare är Anders Almgren och Björn Abelson. De brukar i debatter framträda som om de är engagerade i miljöfrågor, men det märks inte precis i deras ställningstaganden för motorvägsavfarter m.m. Jag skulle lita mer på dem mer om de tog tåget ner ­– det är en fin resa och det blir billigare också om man tar det via ett tågluffarkort. Kommunen har ju ont om pengar och man måste inte ha ryggsäck. Man kan väl inte hoppas att borgarna tar tåget, men det minsta de kan göra är väl att klimatkompensera för sin flygresa och det ser vi fram mot.  Men det är klart att en statsman som Mats Helmfrid måste få flyga. Karin Svensson-Smith är sur i torsdagens Sydsvenska över att inte hon får åka, och visst, det är jag också för min del. När resenärerna kommer hem ska det bli spännande att höra hur det har gått med deras marknadsföring av Lund. Det kostar ca en halv miljon så något ska det väl komma ut av det.

Ett bedrägeri
Men låt oss sluta med allvarligare saker. I tisdags, i skymundan beslöt sig riksdagen för att satsa på ett nytt stridsflygplan,

Gripen E. Det har namnet gemensamt med gamla JAS, men det är helt ombyggt och flera meter längre. Det är viktigt för det svenska försvaret att vi köper sådär 80 plan, dvs. vi låter det vara om inte Schweiz också köper det, på något sätt blir det mindre viktigt för försvaret då. Detta föranleder mig att göra något som aldrig förr har förekommit i denna spalt. Jag ska citera den försvarsvänliga Expressen, i en ledare från i dag torsdag: ” Socialdemokraterna har varit kritiska till en del av hemlighetsmakeriet, men vek snabbt ner sig eftersom deras lojalitet med försvarsindustrin ändå är större än omsorgen om den öppna demokratiska processen.
   För svenskt försvar är affären förödande. Nedskärningarna som till stor del ska finansiera köpen riskerar att bryta ner de sista spillrorna av försvarsförmågan. I ett läge när försvaret inte har förmåga att bemanna sina förband, eller flyga sina plan, är satsningen oförsvarlig.”
   Jo, det är självklart att det här handlar om Saab i Linköping som värnas av såväl S som Wallenberg. S-ledaren Löfvén har gamla rötter i försvarsindustrin, men det är inte det hänger på. Det handlar om att man är beredd att göra vad som helst för att gynna några klassiska grenar av verkstadsindustrin, må det var försvar eller något annat. En oppositionsledare liksom en regeringschef har som en av sina främsta uppgifter att verka för det som är bra för landet. Det är inte den här historien, där nu ytterligare 40-60 plan ska stå och trängas i bergrummen med det bortåt 100 JAS-ar som redan står där och väntar på att bli gamla. Nä visst, de ska ju säljas, Till lågpris!
   Sverige behöver avsätta pengar till försvaret, inte till Saab. Och för de som brukar säga att det kommer så mycket civila nyttigheter ur militärprojekten kan man bara säga att det kan komma ännu bättre nyttigheter ur civila projekt. De gamla tandemparen Televerket-Ericsson, Vattenfall-Asea, Nohab-SJ m. fl . var nyttiga i sig, lönsamma för alla inblandade och resulterade i mycken teknisk förnyelse. Av tandemparen återstår nu bara SAAB-Flygvapnet och det var den minst lyckade. Sluta kasta pengarna i Stångån!

Sista ordet är inte sagt (Det ska sägas av Schweiz!) och jag hoppas att S ändrar sig och att V tar bladet från munnen. Men vi kommer väl bara att få höra att vi är försvarsfientliga.
   Men för all del, God jul och Gott Nytt År. Vi hörs,
Lucifer