Efter att Miljöpartiet för fem år sedan i praktiken slopade kravet på medborgarlön (mb-lön) har det till helt nyligen varit ganska tyst kring denna fråga. I år tycks frågan på nytt fått en viss aktualitet. Dels genom några öppna möten i Malmö, och dels genom att Piratenpartei i Tyskland nått anmärkningsvärda framgångar i några delstatsval. Mb-lön är ett av detta partis krav. Huruvida framgångarna beror på partiets inställning till mb-lön ska jag dock låta vara osagt. Det svenska piratpartiet har så vitt jag kunnat utröna inte mb-lön på sitt program, men partiets representant i Europaparlamentet är en ivrig propagandist för denna reform.  I två artiklar kommer jag att granska mb-lön och vad det innebär. I den första artikeln presenteras själva idén och beskrivs de ekonomiska konsekvenserna för olika grupper av medborgare. I kommande VB-nummer tar jag bland annat upp följderna på det samhälleliga planet.

Medborgarlön - vad är det?
Mb-lön kan ju låta rätt sympatiskt – men vad är det egentligen? Ska man få betalt för att vara medborgare? Ja, i princip är det just det som är tanken bakom mb-lön. Fast man ska nog inte se detta med ”medborgare” som en juridisk status, utan mera som att man som invånare i ett land (eller kanske kommun) ska få en garanterad grundtrygghet. (Mb-lön lanseras under olika beteckningar: basinkomst, grundinkomst, grundtrygghet, garantiersättning etc. För enkelhetens skull använder jag beteckningen ”medborgarlön” som en samlingsbeteckning för alla varianter.)

Utan krav
Mera precist definieras mb-lön som ”en ovillkorlig basinkomst som ges alla utan krav på någon form av motprestation”. Det är den definition som ges av den organisation som något pretentiöst kallar sig ”Folkrörelsen för medborgarlön” (fortsättningsvis förkortat FFM). Svenska Anställningslösas Landsorganisation, Salo*, som pläderar för mb-lön, ger en snarlik definition, liksom för övrigt tyska Piratenpartei. (Samtliga citat i denna text är hämtade från respektive organisations hemsida).

Ersätter socialförsäkringarna
Men vad är då syftet med mb-lön? Tanken är att mb-lön helt eller i huvudsak ska ersätta nuvarande social- och arbetslöshetsförsäkringar m m. Salo vill ”göra AF, FK och socialkontoret överflödiga”. Samma tankegång finns också hos FFM, den del av statsapparaten (hit räknar jag även den verksamhet som kommunernas Socialförvaltningar bedriver på grundval av speciallagstiftning) som handhar välfärdssystemen ska skrotas eller i varje fall reduceras till ett minimum.

Du behöver inte jobba om du inte vill
Mb-lön träder alltså in när en person på grund av arbetslöshet och sjukdom eller andra omständigheter inte kan försörja sig själv. Men eftersom mb-lön ska ges utan krav ska den inte ses som enbart en reform som ersätter nuvarande socialförsäkringar. Eftersom mb-lön är ovillkorlig och gäller alla räcker det ju med att visa att man inte har en anställning och/eller inte kan jobba för att få lönen. Den som av olika anledningar helt enkelt inte vill jobba får ändå en grundtrygghet. FFM ser också mb-lön som en ersättning för det obetalda arbetet i hemmen”. Kärnan i mb-lönskonceptet är alltså att alla har rätt att uppbära en lön utan krav på någon form av motprestation och att lönen är lika för alla (möjligen med undantag för minderåriga).

Hur stor blir din lön som medborgare?
Två ekonomiska spörsmål är förstås helt avgörande när det gäller mb-lön. Det första är: vilken nivå tänker sig förespråkarna att mb-lön ska ligga på? Både enskilda förespråkare och organisationer med mb-lön på programmet är väldigt tystlåtna på denna punkt. Salo har så vitt jag har kunnat finna inte sagt någonting om nivån, eller för övrigt hur mb-lön ska fungera: ”hur det kan se ut kommer Salo att presentera senare”, heter det. FFM säjer att nivån ”bör vara så att den åtminstone täcker basbehoven, dvs normala kostnader för mat, boende och dylikt”. Man nämner också som exempel en lön i storleksordningen sex eller sju tusen kronor i månaden. Huruvida dessa summor avser netto eller brutto framgår inte, men man kan väl anta att det är netto.

Konsekvenser
Vad skulle konsekvenserna för den enskilde individen bli om medborgarlön i den

storleksordning som FFM anger eller något högre, säj 8000 kronor infördes? För dem som har en heltidsanställning skulle konsekvenserna för de flesta vid sjukdom och föräldraledighet bli ganska förödande. Högsta sjukpenningberättigade lön ligger i dag i storleksordningen 27000:-, vilket ger ett tak på dagpenningen på ca 22000:-/månaden minus skatt. De flesta löntagare ligger förstås under det taket, men väldigt många får vid sjukdom eller föräldrapenning, där taket för övrigt ligger högre än för sjukpenning, ut betydligt mer från försäkringen än de 8000:- som mb-lön skulle ge. (Att konstatera att ersättningarna från Försäkringskassan i allmänhet ligger på en högre nivå än mb-lön är givetvis inte detsamma som att förneka de repressiva inslagen i FK:s verksamhet idag).

A-kassa kontra medborgarlön
Beträffande a-kassa så är det förvisso sant att den har urholkats på ett brutalt sätt.  Men ändå: trots de låga nivåer som råder idag kommer ändå ett ganska stort antal löntagare vid arbetslöshet att få en lägre ersättning från mb-lön än vad dagens a-kassa ger. (Maxbeloppet i a-kassa är per månad 14 960:- minus skatt).

Försörjningsstöd kontra medborgarlön
Men för dem som inte är inne i försäkringssystemen skulle väl mb-lön ge bättre ekonomiska villkor vid sjukdom och arbetslöshet? Ja, kanske. Men det är inte givet. Det beror på dels på vad mb-lön-förespråkarna tänkt sej beträffande barn om de också ska ha mb-lön eller inte. Det går inte att få klarhet i hur de ser på barnmb-lön. Det beror också på vilka boendekostnader som den som fått skifta försörjningsstöd till mb-lön har. Bor vederbörande med en hyra på fem eller sextusen i månaden (vilket tyvärr inte är någon ovanlig nivå) blir det inte mycket kvar till övriga utgifter. Mb-lön kan jämföras med normen för försörjningsstöd som ger cirka 6000 för två sammanboende vuxna och ca 4000:- för ensamstående plus boendekostnader och möjligheter att få andra kostnader täckta av stödet. Och givetvis med tillägg för barnfamiljer.

Boendekostnader och mb-lön
Mb-lönen ska ju täcka basbehoven, inkl. kostnader för boende. Vid nivån omkring 8000:- kr/mån gäller det förstås att se till i första hand för ensamboende vuxna att se till att ha en mycket låg boendekostnad. Att klara av amorteringar för lån för bostadsrätt eller småhus i tillväxtorter på en mb-lön kan det knappast bli tal om mer än i undantagsfall. Om det nu överhuvudtaget kommer att gå att få lån för dem som lever på mb-lön. Längre sjukskrivningstider kommer också att driva många i relativt nybyggda bostadsrätter och småhus att sälja sin bostad och flytta in i billiga hyresbostäder. De billiga hyresrätterna kommer nog inte att räcka till. Lägenhetsytorna och bostadsstandarden i övrigt behöver minskas dramatiskt. (Kanske till 10-12 kvm som i de studentbostäder AF Bostäder vill bygga). Men en sådan omställning av bostadsstandarden tar många decennier att genomföra.

De flesta förlorar på medborgarlön
Slutsatsen av detta blir att för de flesta heltidsarbetande lönarbetare blir ett i många fall ganska kraftigt inkomstbortfall vid sjukdom och arbetslöshet. För dem som idag har försörjningsstöd kan det möjligen i vissa fall bli en ekonomisk vinst, men det är tveksamt om en majoritet av dem som idag är hänvisade till försörjningsstöd får en höjd levnadsstandard. Försäkringsbranschen kommer att få gyllene tider med en tillströmning av de medborgare som känner sig tvingade att teckna privata sjukförsäkringar och arbetslöshetsditon som komplement till den knapra mb-lönen. Mb-lön leder sålunda till en accelererande privatisering av trygghetssystemen. För dem som har råd att betala för försäkringarna, förstås.
Ulf Nymark

* Rent parentetiskt kan noteras att Sveriges anställningslösas landsorganisation, valt en ödestyngd förkortning av organisationens namn.  Endast en grav accent på sista bokstaven i skiljer organisationens namn från namnet på den fascistiska stat som etablerades i den tyskockuperade delen av Italien hösten 1943. Salòrepublikens ”regering” hade sitt säte i staden Salò vid Gardasjön. Formellt var Benito Mussolini ledare för staten, men reellt var det Nazityskland som styrde och ställde.