Öppet brev till Lars Ohly

  
 

Lars, du har nu slutat att beteckna sig som kommunist. Men du har inte ändrat åsikt. Du har tidigare mycket tydligt betecknat dig som kommunist. Så nu skall denna din åsikt få en ny etikett. Detta utspel gör du i ett brev där du samtidigt talar om intellektuell hederlighet. Man förundras.
   Antingen har du gjort en rent taktisk manöver. Du är fortfarande i själ och hjärta kommunist, men väljer att dölja detta genom att kalla dig något annat. Ett beteende som knappast kännetecknas av intellektuell hederlighet. Eller så har du inte förstått vad kommunismdebatten har handlat om.
   Vänsterpartiet har sina rötter i den kommunistiska traditionen. Partiet var en gång en del av den internationella kommunistiska rörelsen. Det är helt riktigt som många påpekat, att partiets aktivister har stått för en viktig del av den politiska kampen i Sverige. Samtidigt går det inte att förneka att partiet har en historisk koppling till en auktoritär kommunistisk tradition.
   Vi är många som har gått med i VPK/Vänsterpartiet i tron att man gjort upp med denna tradition. För visst har vi gjort upp med traditionen många gånger. När CH Hermansson tog över partiet. När APK bröt sig ur. När partiet bytte namn. När Gudrun Schyman höll sitt tal om kommunismen i Växjö. Men i och med partiets koppling till den kommunistiska traditionen har uppgörelserna alltid varit halvhjärtade eller ofullkomliga.
   Trots att CH Hermansson tog över och APK bröt sig ur, värnade partiet starkt om förbindelserna med Östeuropas kommunistpartier. Namnbytet till Vänsterpartiet skedde med knapp majoritet och under galgen. Gudrun Schymans tal på kongressen i Växjö möttes med isande kyla.
   Istället har den kommunistiska traditionen ständigt pånyttfötts, inspirerad av partiets förment revolutionära rötter. Inte minst har detta varit fallet i ungdomsförbundet, där den kommunistiska traditionen dominerat under mycket lång tid. Och från ungdomsförbundet har många av partiets aktivister och anställda hämtats.
   Denna kommunistiska tradition, med sin revolutionsromantik, självtillräcklighet och

 

auktoritära politiska stil har gjort att vänsterpartiet utvecklats på ett annorlunda sätt än vad som varit fallet med våra vänstersocialistiska systerpartier i de Nordiska länderna.
   Kommunismdebatten har handlat om denna ständiga pånyttfödelse, inte om huruvida du betecknar dig som kommunist eller inte. Att du nu slutar beteckna dig som kommunist, men inte på något sätt diskuterar vad partiets rötter i den kommunistiska rörelsen har för betydelse, gör att ditt beslut saknar trovärdighet.
   Partiet behöver göra ett slutgiltigt brott med den kommunistiska traditionen för att kunna bli en politisk kraft för framtiden. Många tidigare symbolhandlingar har misslyckats. aAvyttringen av APK, namnbytet, deklarationer av tidigare partiordföranden och programmatiska skrivningar har inte räckt. Kanske skulle ett formellt brott, där partiet tog initiativ till att konstituera ett nytt icke-kommunistiskt grönt vänstersocialistiskt parti vara lösningen.
   Jag tog upp denna tråd i en artikel i Veckobladet (veckobladet.info). Artikeln skrevs i frustration efter ett möte i Vänsterpartiet i Lund, där självklara motionsformuleringar avvisades, bland annat för att de kunde såra kommunistiska broderpartier. Ditt brev till partimedlemmarna klargör att det finns gränser för debatten. Min artikel verkar vara en av försyndelserna (tack för att du läser Veckobladet). Du uttrycker dig väl, men vet lika bra som jag att den typ av formuleringar varmed du fördömer vissa medlemmars åsikter, kommer att tolkas och användas på ett mycket mer aggressivt sätt på interna möten runt om i partiet. Här pånyttföds igen den auktoritära traditionen.
   Lars, ditt agerande är av betydelse både för Vänsterpartiets framtid och för möjligheterna till en vänsterseger i nästa val. Ta ditt farväl till kommunismen på allvar. Våga diskutera vår problematiska historia och hur den påverkar oss idag. Enbart om vi kan göra upp med vår kommunistiska historia kan vi spela en roll för framtiden. Goodbye Lenin måste vara på allvar.

Henrik

 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL