I Latinamerika byggs en annan, nödvändig värld

Motion till Vänsterpartiets kongress

 
 

Latinamerika är en kontinent i uppror. Från Patagonien i Sydamerikas sydspets till Mexiko, vid USA:s södra gräns indianer, bönder, arbetslösa, arbetare i frizonerna, intellektuella, ungdomar, barn, kvinnor och gamla reser sig idag mot 500 år av kolonialism och imperialistiskt förtryck, av hunger, av plundring av naturresurserna, av fascistiska regimer, av lågintensitetskrig, och av imperiesstyrda, "övervakade" demokratier.
    Idag, en kontinental revolt mot USA:s och EU:s nyliberala imperialism leds av ursprungsbefolkningar, sociala rörelser, feminister, miljöaktivister, människorättsaktivister, fackföreningar och politiska partier som försöker hitta egna alternativ i motsats till en imperialistisk utplundring som, i form av frihandelsavtal som NAFTA bara har inneburit mer misär för över 400 miljoner människor.
    Från stora och oftast ständiga folkuppror i länder som Argentina, Ecuador och Bolivia mot nyliberalismens administrativa lokala eliter till progressiva regeringar i länder som Uruguay och Brasilien reser sig kravet på en utveckling grundad på befolkningarnas grundläggande mänskliga rättigheter till arbete, bröd, bostad, hälsa, utbildning, respekt, frihet, verklig demokrati och hopp - rättigheter alla dessa som genom historien har förvägrats dem av stormakterna.
    Denna upprorsvåg, som bärs upp av exemplet av historiska frihetskämpar som José de San Martín, Simón Bolívar och José Martí, kristalliseras i ett alternativt utvecklingsplan till USA och EU:s frihandelsavtal under beteckningen ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Latinamerika. Detta initiativ uppkom från Republiken Kuba och den Bolivarianska Republiken Venezuela.
    Inom loppet på några få år har detta alternativ materialiserats i form av oljebolagen Petroamerica och Petrocaribe, avsett att täcka Sydamerikas och Karibiens oljebehov under hela 2000-talet, i bildandet av Banco-Sur, en bank avsedd att frigöra Latinamerikas beroende till de internationella finansiella institutionerna, i lanseringen av TV-kanalen TeleSur som en latinamerikansk informativ motvikt till CNN, samt i massiva satsningar som den Bolivarianska Regeringen har genomfört i Venezuela med Kubansk solidarisk hälp: 1,5 miljoner alfabetiserade, över 10 000 kubanska läkare som täcker 70 % av landets läkarvård och nu, en gemesam plan på att utbilda 100 000 fattiga latinamerikanare som läkare och på så sätt motverka de rika ländernas utpplundring av Tredje Världens utbildade arbetskraft.
    Allt detta kan inte av uppenbara skäl ses med blida ögon av USA och de rika länderna: För världens rika är allt detta terrorism och totalitarism - en kränkning av deras "mänskliga" rättighet att utsuga mänskligheten, en kränkning av deras "demokratiska" rättighet att, i representation av 20 % av världens befolkning, lägga beslag på 80 % av klotets resurser.
   Presidenten Hugo Chávez Frías i Venezuela, kontinentens mest och oftast omröstade stadsöverhuvud, har varit föremål för statskuppförsök, destabilisering, smädelsekampanjer, terroraktioner och nu senast, öppna mordhot av offentliga personligheter kopplade till Bush-regeringen i USA.USA har i rask takt organiserat, samordnat och finansierat de kubanska och venezuelanska contrarrevolutionärerna för att förinta detta alternativ som för första gången i den moderna historia kan ena de latinamerikanska länderna kring ett eget projekt. 2004 lyckades USA genom lakejpresidenten i Panama frita den kubanskvenezuelanske terroristen och CIA-agenten Luis Posada Carriles från ett fängelse i Panama med syftet att samordna terroraktioner mot Kuba och Venezuela. USA:s regering vägrar utlämna Carriles till Venezuela och istället ger honom rättsligt skydd i ett uppenbart brott med den internationella rätten och med sin egen "antiterroristiska" retorik.
   Kuba, med en lång erfarenhet av USA:s krigsföring, har sedan 1962 utsatts för en folkrättsvidrig, kriminell blockad som har kostat landet 72 miljarder USD pga fördyrad och utebliven handel, samt förluster på 54 miljarder USD som konsekvens av USA:sbiologiska krigföring och terroraktioner mot landets befokning och infrastruktur.
   USA:s ännu pågående krigsföring mot det kubanska folket har inneburit 40 år av terroraktioner mot befolkningen, kränkningar av luftrummet, diplomatiska påtryckningar, restriktioner för kubaner i USA och på Kuba att möta varandra, biologisk krigsföring, finansiering och organisering av en intern "dissidens", 1400 timmar av radio- och TV sändningar riktade mot befolkningen varje vecka med syftet att destabilisera landet, mm.
   
När det kubanska folket försöker försvara sig från

 

USA:s krigsföring är det naturligt att det betraktas som terrorism av imperiet: 1998 grep USA 5 kubaner som i Miami arbetade med att bevaka terroristiska högerextrema grupper som planerade och genomförde terroraktioner mot det kubanska folket. De dömdes till långa fängelsestraff och har varit utsatta för tortyr och isolering i USA:s högsäkerhetsfängelser. 2005 upphävde landets högsta domstol de olagliga domarna, men USA har vägratt att frige dem.
    Trots denna krigsföring har Kuba utvecklat ett enastående hälsovårdssystem med i nuvarande läge 20 000 läkare som biståndsarbetare i tredje världen och 1.500 i en beredskapsstyrka som är beredda att när som helst rycka ut och hjälpa världens fattiga i Latinamerika och Afrika, ett utbildningsystem där hela befolkningen garanteras en miniminivå på 9 årskurser, och över 90 procent gymnasieutbildning, ett samhälle fritt från arbetslöshet och hemlöshet, mm: I ett nötskal, ett samhälle som har trätt in i 2000-talet i en kontinent som kämpar för att ta sig ur det nyliberala mörkret.
    Det som händer i Latinamerika idag har vidgående konsekvenser för kampen för socialismen, för en annan, nödvändig värld. De informationer som når oss från denna del av världen är filtrerade genom ett väloljat propagandamaskineri med syftet att få oss att tro att det som händer är bara sk "populistiska" utspel av några vänstervridna fanatiker, och att våldet och korruptionen hos kontinentens politiska strukturer är endemiska och inte en produkt av den imperialistiska utsugningen.
    Detta maskineri bärs upp av USA:s och storkapitalets geopolitiska och ekonomiska intressen, av CIA:s avdelningar för psykologisk krigsföring, av "humanitära" PR-kampanjer betalade för USA:s blodspengar, av högerpartierna och av okritiska journalister.
    Allt fler vänsterpartister och medlemmar i Ung Vänster idag väljer att resa till Latinamerika, till Venezuela, till Kuba, för att se med egna ögon, för att försöka förstå och bidra till utvecklingen i solidarisk anda. Dessa kamrater ger kontinuitet till en hedersam historisk tradition inom Vänsterpartiet, den internationalistiska solidaritetens tradition med Tredje Världens folk. Vänsterpartier borde ta vara på dessa kamraters erfarenheter.
    Befolkningarna i Latinamerika behöver vår solidaritet och inte vår paternalistiska och överlägsna hjälp. En solidaritet fri från kryperier och ja-sägande, men också fri från kolonialistiskt högmod.
    De frågor som vi alla ställer oss om socialismen, om de mänskliga rättigheterna som en verklighet och inte som vackra utsagor, och om demokratin som människornas reella inflyttande över produktionen, samhället och kulturen är gemensamma. Låt oss diskutera dem som socialistiska kamrater. Vi har allt att vinna och en hel värld att förlora.

Därför yrkar vi
   Att Vänsterpartiets i Riksdagen verkar för bildandet av en tvärpolitisk grupp av riksdagsledamöter som lyfter konkreta motioner för att Sverige bidrar till upphävandet av den kriminella, folkrätts- och människorättsvidriga blockaden av Republiken Kuba.
   Att Vänsterpartiet i Riksdagen verkar för en tvärpolitisk motion som fördömer av USA: olagliga fänslande av de 5 kubanska antiterroristerna Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René Gonzalez, med kravet på att de friges med omedelbar verkan.
   Att Vänsterpartiet i Riksdagen och utanför driver på att Sverige kräver att USA utlämnar terroristen Luis Posada Carriles till Venezuela, samt uttalar sig om USA:s planer mot den Bolivarianska Republiken Venezuela.
   Att Vänsterpartiet utarbetar ett studiematerial för alla partimedlemmar där ALBA, Det Bolivarianska Initiativet för Latinamerika, behandlas som en alternativ modell till de internationella frihandelsavtal som det internationella kapitalet påtvingar de fattiga länderna och som även delar samma nyliberala grundsyn som den Europeiska Unionen.
   Att Vänsterpartiet under första kvartalet år 2007 organsierar ett internationellt seminarium under temat "Vänstern och den politiska makten: Socialism, Demokrati och de Mänskliga Rättigheterna i det XXI Århundradet" med representanter från sociala rörelser, fackföreningar och politiska partier från olika delar av världen, men med stort deltagande av länder från Tredje Världen och Latinamerika, särskilt Kuba och Venezuela.
Jorge Capelán, Lund
Maria Söderquist, Lund
Kåre Ventura, Lund
Eva Björklund, Stockholm

 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL