|
Latinamerika är en kontinent i uppror.
Från Patagonien i Sydamerikas sydspets till Mexiko,
vid USA:s södra gräns indianer, bönder, arbetslösa,
arbetare i frizonerna, intellektuella, ungdomar, barn, kvinnor
och gamla reser sig idag mot 500 år av kolonialism och
imperialistiskt förtryck, av hunger, av plundring av
naturresurserna, av fascistiska regimer, av lågintensitetskrig,
och av imperiesstyrda, "övervakade" demokratier.
Idag, en kontinental revolt mot USA:s och
EU:s nyliberala imperialism leds av ursprungsbefolkningar,
sociala rörelser, feminister, miljöaktivister, människorättsaktivister,
fackföreningar och politiska partier som försöker
hitta egna alternativ i motsats till en imperialistisk utplundring
som, i form av frihandelsavtal som NAFTA bara har inneburit
mer misär för över 400 miljoner människor.
Från stora och oftast ständiga
folkuppror i länder som Argentina, Ecuador och Bolivia
mot nyliberalismens administrativa lokala eliter till progressiva
regeringar i länder som Uruguay och Brasilien reser sig
kravet på en utveckling grundad på befolkningarnas
grundläggande mänskliga rättigheter till arbete,
bröd, bostad, hälsa, utbildning, respekt, frihet,
verklig demokrati och hopp - rättigheter alla dessa som
genom historien har förvägrats dem av stormakterna.
Denna upprorsvåg, som bärs upp
av exemplet av historiska frihetskämpar som José
de San Martín, Simón Bolívar och José
Martí, kristalliseras i ett alternativt utvecklingsplan
till USA och EU:s frihandelsavtal under beteckningen ALBA,
det Bolivarianska Alternativet för Latinamerika. Detta
initiativ uppkom från Republiken Kuba och den Bolivarianska
Republiken Venezuela.
Inom loppet på några få
år har detta alternativ materialiserats i form av oljebolagen
Petroamerica och Petrocaribe, avsett att täcka Sydamerikas
och Karibiens oljebehov under hela 2000-talet, i bildandet
av Banco-Sur, en bank avsedd att frigöra Latinamerikas
beroende till de internationella finansiella institutionerna,
i lanseringen av TV-kanalen TeleSur som en latinamerikansk
informativ motvikt till CNN, samt i massiva satsningar som
den Bolivarianska Regeringen har genomfört i Venezuela
med Kubansk solidarisk hälp: 1,5 miljoner alfabetiserade,
över 10 000 kubanska läkare som täcker 70 %
av landets läkarvård och nu, en gemesam plan på
att utbilda 100 000 fattiga latinamerikanare som läkare
och på så sätt motverka de rika ländernas
utpplundring av Tredje Världens utbildade arbetskraft.
Allt detta kan inte av uppenbara skäl
ses med blida ögon av USA och de rika länderna:
För världens rika är allt detta terrorism och
totalitarism - en kränkning av deras "mänskliga"
rättighet att utsuga mänskligheten, en kränkning
av deras "demokratiska" rättighet att, i representation
av 20 % av världens befolkning, lägga beslag på
80 % av klotets resurser.
Presidenten Hugo Chávez Frías i
Venezuela, kontinentens mest och oftast omröstade stadsöverhuvud,
har varit föremål för statskuppförsök,
destabilisering, smädelsekampanjer, terroraktioner och
nu senast, öppna mordhot av offentliga personligheter
kopplade till Bush-regeringen i USA.USA har i rask takt organiserat,
samordnat och finansierat de kubanska och venezuelanska contrarrevolutionärerna
för att förinta detta alternativ som för första
gången i den moderna historia kan ena de latinamerikanska
länderna kring ett eget projekt. 2004 lyckades USA genom
lakejpresidenten i Panama frita den kubanskvenezuelanske terroristen
och CIA-agenten Luis Posada Carriles från ett fängelse
i Panama med syftet att samordna terroraktioner mot Kuba och
Venezuela. USA:s regering vägrar utlämna Carriles
till Venezuela och istället ger honom rättsligt
skydd i ett uppenbart brott med den internationella rätten
och med sin egen "antiterroristiska" retorik.
Kuba, med en lång erfarenhet av USA:s krigsföring,
har sedan 1962 utsatts för en folkrättsvidrig, kriminell
blockad som har kostat landet 72 miljarder USD pga fördyrad
och utebliven handel, samt förluster på 54 miljarder
USD som konsekvens av USA:sbiologiska krigföring och
terroraktioner mot landets befokning och infrastruktur.
USA:s ännu pågående
krigsföring mot det kubanska folket har inneburit 40
år av terroraktioner mot befolkningen, kränkningar
av luftrummet, diplomatiska påtryckningar, restriktioner
för kubaner i USA och på Kuba att möta varandra,
biologisk krigsföring, finansiering och organisering
av en intern "dissidens", 1400 timmar av radio-
och TV sändningar riktade
mot befolkningen varje vecka med syftet att destabilisera
landet, mm.
När det kubanska folket försöker
försvara sig från
|
|
|
|
USA:s krigsföring är det naturligt
att det betraktas som terrorism av imperiet: 1998 grep USA
5 kubaner som i Miami arbetade med att bevaka terroristiska
högerextrema grupper som planerade och genomförde
terroraktioner mot det kubanska folket. De dömdes till
långa fängelsestraff och har varit utsatta för
tortyr och isolering i USA:s högsäkerhetsfängelser.
2005 upphävde landets högsta domstol de olagliga
domarna, men USA har vägratt att frige dem.
Trots denna krigsföring har Kuba utvecklat
ett enastående hälsovårdssystem med i nuvarande
läge 20 000 läkare som biståndsarbetare i
tredje världen och 1.500 i en beredskapsstyrka som är
beredda att när som helst rycka ut och hjälpa världens
fattiga i Latinamerika och Afrika, ett utbildningsystem där
hela befolkningen garanteras en miniminivå på
9 årskurser, och över 90 procent gymnasieutbildning,
ett samhälle fritt från arbetslöshet och hemlöshet,
mm: I ett nötskal, ett samhälle som har trätt
in i 2000-talet i en kontinent som kämpar för att
ta sig ur det nyliberala mörkret.
Det som händer i Latinamerika idag
har vidgående konsekvenser för kampen för
socialismen, för en annan, nödvändig värld.
De informationer som når oss från denna del av
världen är filtrerade genom ett väloljat propagandamaskineri
med syftet att få oss att tro att det som händer
är bara sk "populistiska" utspel av några
vänstervridna fanatiker, och att våldet och korruptionen
hos kontinentens politiska strukturer är endemiska och
inte en produkt av den imperialistiska utsugningen.
Detta maskineri bärs upp av USA:s
och storkapitalets geopolitiska och ekonomiska intressen,
av CIA:s avdelningar för psykologisk krigsföring,
av "humanitära" PR-kampanjer betalade för
USA:s blodspengar, av högerpartierna och av okritiska
journalister.
Allt fler vänsterpartister och medlemmar
i Ung Vänster idag väljer att resa till Latinamerika,
till Venezuela, till Kuba, för att se med egna ögon,
för att försöka förstå och bidra
till utvecklingen i solidarisk anda. Dessa kamrater ger kontinuitet
till en hedersam historisk tradition inom Vänsterpartiet,
den internationalistiska solidaritetens tradition med Tredje
Världens folk. Vänsterpartier borde ta vara på
dessa kamraters erfarenheter.
Befolkningarna i Latinamerika behöver
vår solidaritet och inte vår paternalistiska och
överlägsna hjälp. En solidaritet fri från
kryperier och ja-sägande, men också fri från
kolonialistiskt högmod.
De frågor som vi alla ställer
oss om socialismen, om de mänskliga rättigheterna
som en verklighet och inte som vackra utsagor, och om demokratin
som människornas reella inflyttande över produktionen,
samhället och kulturen är gemensamma. Låt
oss diskutera dem som socialistiska kamrater. Vi har allt
att vinna och en hel värld att förlora.
Därför yrkar vi
Att Vänsterpartiets i Riksdagen verkar
för bildandet av en tvärpolitisk grupp av riksdagsledamöter
som lyfter konkreta motioner för att Sverige bidrar till
upphävandet av den kriminella, folkrätts- och människorättsvidriga
blockaden av Republiken Kuba.
Att Vänsterpartiet i Riksdagen verkar
för en tvärpolitisk motion som fördömer
av USA: olagliga fänslande av de 5 kubanska antiterroristerna
Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández,
Ramón Labañino och René Gonzalez, med
kravet på att de friges med omedelbar verkan.
Att Vänsterpartiet i Riksdagen och
utanför driver på att Sverige kräver att USA
utlämnar terroristen Luis Posada Carriles till Venezuela,
samt uttalar sig om USA:s planer mot den Bolivarianska Republiken
Venezuela.
Att Vänsterpartiet utarbetar ett studiematerial
för alla partimedlemmar där ALBA, Det Bolivarianska
Initiativet för Latinamerika, behandlas som en alternativ
modell till de internationella frihandelsavtal som det internationella
kapitalet påtvingar de fattiga länderna och som
även delar samma nyliberala grundsyn som den Europeiska
Unionen.
Att Vänsterpartiet under första
kvartalet år 2007 organsierar ett internationellt seminarium
under temat "Vänstern och den politiska makten:
Socialism, Demokrati och de Mänskliga Rättigheterna
i det XXI Århundradet" med representanter från
sociala rörelser, fackföreningar och politiska partier
från olika delar av världen, men med stort deltagande
av länder från Tredje Världen och Latinamerika,
särskilt Kuba och Venezuela.
Jorge Capelán, Lund
Maria Söderquist, Lund
Kåre Ventura, Lund
Eva Björklund, Stockholm
|
|
|
|